Ingår i temat
Större än sex
Läs senare

”Alla som älskar Darin säger pip!”

Skämt och avståndstagande. Med de två strategierna närmar sig lågstadiebarn sexualitet, visar Jenny Bengtssons avhandling.
– Titta vad äckligt!

29 apr 2014
”Alla som älskar Darin säger pip!”
Foto: Olivia Jeczmyk

En av tjejerna i 2–3 B grimaserar och visar upp bilden på forntidskvinnan som ammar sitt spädbarn. Ett naket bröst syns på illustrationen i läroboken.

Det här är ett av många exempel på hur barn i lågstadiet möter sexualitet i sin skolvardag. Forskaren Jenny Bengtsson följde två olika klasser under en längre tid i arbetet med sin avhandling, som blev klar i höstas. Målet var att studera förhållandet mellan identitet, normer och sexualitet i åldersgruppen.

Hon upptäckte direkt några laddade motpoler. Den första var barndom och sexualitet, som inte alls förväntas förknippas med varandra. Det vet både barn och vuxna och därför måste varje situation där de nuddar varandra hanteras och förhandlas.

Den andra var offentligt och privat.

– Sexualitet hör till det privata, säger Jenny Bengtsson. Men det är också ett kunskapsområde i skolan, som är en offentlig arena där man är extra uppmärksam på vad man säger och hur man beter sig. Som elev ska man lära sig om kroppens utveckling, puberteten och hur befruktning går till. Det borde inte vara möjligt.

Hon identifierade två typer av miljöer där sexualitet uppträdde på olika sätt. De formella, som klassrummet och läromedlen, och de informella, som omklädningsrummet till jympasalen och referenser till populärkultur.

När en av tjejerna ställde sig på en bänk i omklädningsrummet och ropade: ”Alla som älskar Darin säger pip!” – och nästan alla i gruppen stämde in i pipet – blev det ett sätt att skapa samhörighet och samtidigt testa en sexuell gräns. Det kunde ju både tolkas som att man gillade popstjärnans musik och att man var kär i honom. Den sortens tvetydighet var vanlig, speciellt i de informella miljöerna.

Över huvud taget märkte Jenny Bengtsson att omklädningsrummet var ett ställe med förväntningar och spänning.

– Det fanns en sexuell dimension där, till exempel blev det ju tydligt vilka som var lika och olika eftersom tjejer och killar bytte om var för sig, säger hon. Jenny Bengtsson tillbringade mest tid hos tjejerna och fick uppleva vilka förhållningssätt de hade till sin kropp.

– Allt som hade med vuxenblivande och tonårighet att göra var laddat. Att använda deodorant blev en stor sak. Vem hade? Vem lånade ut? Vem använde? Det blev en märkbar skillnad i gruppen. De som tänkte på utseendet och hur kroppen framstod inför andra, och de som blev skrämda av allt som kunde knytas till kroppslig mognad.

Till killarnas omklädningsrum sökte hon sig aldrig. Däremot blev Jenny Bengtsson ditkallad en gång, i egenskap av vuxen.

– Alla var jätteledsna, berättar hon. Några av dem hade skämtat och sagt att en av killarna skulle ha barn med en tjej i klassen. De hade inte menat att vara elaka, men han tog väldigt illa vid sig. Alla var överens om att de hade gått för långt.

Skämt och avståndstagande var barnens vanligaste strategier att hantera sexualitet, enligt Jenny Bengtsson. Men den där gången i killarnas omklädningsrum blev det tydligt att skämt också måste erkännas
som skämt av den som är utsatt, annars blev det en kränkning. Det gjorde skojet om sex till ett ständigt risktagande som var lockande och lite farligt.

Avståndstagandet manifesterades oftast i äckel, som i exemplet i början av den här artikeln.

– Genom att säga att något var äckligt visade man att ”det här är inget vi pratar om”. Därefter kunde man närma sig det äckliga, säger Jenny Bengtsson.

Det hände till exempel när några killar skulle visa henne en bok som de tyckte var väldigt äcklig. Det var Mamma lägger ägg av Babette Cole, en humoristisk bilderbok om hur barn blir till, som fanns i kapprummets läshörna.

– Boken tillhörde skolans officiella utbildningsmaterial, men var placerad på ett ställe där man kunde kika i den utan att någon såg det. Killarna ville inte precisera exakt vad som var så äckligt, men de antydde att det handlade om kroppsdelar som ”passade in i varandra”. Det märktes att de hade läst den många gånger, säger Jenny Bengtsson.

Det hände förstås också att eleverna mötte sexualitet i ännu mer officiella miljöer och sammanhang, som på lektionerna. Nakenhet, fortplantning och kroppsutveckling var ett återkommande inslag i undervisningen. Till och med när klassen läste om näsan.

– Vi såg en film där man fick veta att djur ofta hittar sin partner genom att lukta sig fram, säger Jenny Bengtsson. Sexualitet var ofta närvarande i läromedlen.

Den kopplades uteslutande till heterosexualitet, både medvetet och omedvetet. De få gånger eleverna försökte utmana traditionella könsroller hann inte lärarna fånga upp och diskutera det ordentligt. Som när en kille ville prova en klänning när de dansade på en musiklektion. Han tyckte att den stod ut så fint när man snurrade.

– Det fanns inte tid, så killen fick inget gehör för sin önskan, säger Jenny Bengtsson. Det blev ett tydligt budskap till den här killen att han gjorde fel. Men det fanns också tillfällen då lärarna ändrade lektionsupplägg för att samtala om genus när ämnet dök upp.

Hennes slutsats är ändå att barn heterosexualiseras aktivt i skolan, redan i lågstadiet:

– Att växa upp handlar om att ta en roll som tjej eller kille och sedan hitta en partner. Det heterosexuella blir låtsat icke-sexuellt. Man ser inte att hetero är lika sexuellt som till exempel homo.

En annan poäng i avhandlingen är att sexualitet är mer närvarande för yngre barn än vad vuxenvärlden ofta tror.

Jag sa att jag älskade han men jag har redan sagt förlåt för det. Ålder, genus och sexualitet i skolans tidigare år är titeln på Jenny Bengtssons avhandling. Hon disputerade vid Linköpings universitet, men är i dag verksam vid Göteborgs universitet.

Mer ur temat Större än sex (6)

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com