Läs senare

”Ämneskunskaperna ger mig frihet”

Jimi Nilssons spetselever blir väl förberedda för universitetet. Men minst lika viktigt är det att de lär sig ta ansvar för sitt liv.

24 sep 2012

Jimi Nilsson på Folkungaskolans gymnasium i Linköping tycker att bra ämneskunskaper är allra viktigast för en lärare. Det slår pedagogiken.
– Eftersom jag redan har ämnesinnehållet så kan jag fokusera helt på hur jag ska lägga upp lektionen.
Han är lärare i geografi och samhällskunskap och har byggt upp Folkungaskolans spetsutbildning i hållbar utveckling. För stadsplaneringsprojektet Stad för framtiden vann han och klass SP2 skolutvecklingspriset på senaste Skolforum. Projektet var ett samarbete med bland annat universitetet och Linköpings kommun. Syftet var att eleverna skulle planera en ny, hållbar stadsdel i Linköping, med utgångspunkt från kommunens översiktplan. Som inledning fick de en snabb teorikurs. En föreläsare från universitetet berättade om vilka teorier för stadsplanering som varit förhärskande under olika tidsepoker och om olika byggnadsepoker som funktionalismen, trädgårdsstaden och miljonprogrammet. En annan föreläsning handlade om vilka värden som förloras när man förtätar, med exempel från Hammarby Sjöstad. Det väckte nya insikter.
– Eleverna blev förvånade över hur viktiga parkmiljöerna är för invånarna. De ville först bygga bort parkerna helt.

De lärde sig hur man läser en översiktsplan för att till slut kunna ta del av Linköpings ambitiösa översiktsplan. Staden räknar med att växa snabbt om Ostlänken, snabbjärnvägen till Stockholm, byggs. När politiker och tjänstemän från kommunen kom på besök blev det tydligt hur många viljor som står emot varandra och att allt som byggs är en kompromiss.
– Att bevara ekar ställs mot samhällsnyttan och att folk har nånstans att bo.
Klassen fick också stor hjälp av fastighetsägare som berättade om hur de tänker när de bygger bostäder.
Gruppernas uppgift var att välja ut ett område att bebygga. De skulle fundera ut för vilka människor de skulle bygga och vilken strategi de skulle använda. Översiktsplanen hade tre planeringsalternativ – att bygga nära infrastruktur som tåg och motorväg, att bygga i lugnare miljöer, som villor nära vatten, eller att förtäta innerstaden. De flesta eleverna valde att förtäta.
Teori i all ära, men det som ger i särklass mest är fältstudier, betonar Jimi Nilsson. Att se och undersöka förhållandena på plats gör att kunskapen fastnar. I stadsplaneringsprojektet blev det många fältstudier för eleverna.
– Det är det eleverna minns efteråt. Vi har aldrig varit ute så mycket som under detta projekt.

Foto: Hans PilsDen viktigaste fältstudien var en resa till Barcelona för att studera urban utveckling, som blev möjlig med hjälp av ett stipendium. Barcelona är en av Europas snabbast växande städer, med problem som stora slumområden på grund av för snabb inflyttning och överbelastade vatten- och avloppssystem på grund av turismen.
Under teoridelen var de också ute och tittade på exempel från olika byggnadsepoker. De områden de valt besökte de ofta, för att undersöka dem, göra intervjuer och mätningar, eftersom de sedan skulle bygga området digitalt. De måste fundera på vilka de skulle bygga för, tänka på vägnät och kollektivtrafik och vilken verksamhet som skulle finnas där.
Projektet redovisades i form av en vetenskaplig konferens med vetenskapliga posters, dit föräldrarna
var inbjudna. En viktig del av arbetet var att utforma postern så att den lockade folk till montern. I klassrummet talade de mycket om hur man gör en bra layout, som att bilder lockar mer än text och vilka färger som attraherar ögat.
Grupperna byggde digitala presentationer av sina bostadsområden i ett cad-program. De färdiga projekten har nu lämnats till kommunen som medborgarförslag. Genom ett projekt som detta lär sig eleverna, förutom stadsplanering, ett vetenskapligt arbetssätt och att själva söka kunskap. Men de lär sig också ta ansvar för sin egen tillvaro. Bara det att själv våga ringa och ta kontakt med vuxna är inget självklart och en viktig lärdom för livet, menar Jimi Nilsson. Han har filmat eleverna under hela gymnasietiden. I trean ska de titta på filmerna. Redan i tvåan kan man se hur de har utvecklats.
– De har gått från att vara barn till att bli vuxna.

Jimi Nilsson har alltid haft fria, kreativa yrken. Innan han blev lärare bodde han i England och var ljudtekniker åt band som spelade nischad elektronisk musik. Nu är han forskare på deltid – den ultimata friheten. Han forskar i ekonomisk geografi om musikbranschens arbetsvillkor. Lärarjobbet har han kvar på 20 procent. Han vill inte släppa det helt – det är så roligt.
– Det är enda sättet att hålla sig ung. Man får gratis uppdatering av allt som händer i ungdomars liv.
Många utanför skolan förstår inte att lärare är ett kreativt yrke, påpekar han. Men den kreativa delen minskar. Det är jätteviktigt att ha tid att sätta sig ner och fundera hur man ska utföra jobbet på bästa sätt. Det går ju inte att använda exakt samma upplägg år från år. Man måste anpassa det efter gruppen och lägga sin personliga touch på det. Det är det som är det roliga med yrket.
– Och om jag tycker att det är roligt, så tycker eleverna det.
Han tycker att det finns likheter mellan lärarjobbet och jobbet som ljudtekniker. Som ljudtekniker gick det ut på att få musikerna att göra som han ville och att vara pedagogisk: om du gör sådär, så låter det såhär.
– Precis samma sak gör jag när jag är lärare. Jag ger dem alternativ och får dem att göra som jag vill. Men musikerna var mer bortskämda. Gymnasieelever är väldigt trevliga och sociala!

Namn Jimi Nilsson (”Jimi Hendrix var pappas favoritartist”)
Ålder Snart 38
Yrke Gymnasielärare samhällskunskap och geografi, forskar i geografi. Före detta ljudtekniker.
Lyssnar på Det mesta. Alltid ny musik, jätteviktigt att hänga med.
Favoritartist: Depeche Mode. Jag har en tatuering på hela armen.
Favoritförfattare Arthur Clarke, science fiction-författare.
På fritiden Inbiten träningsnarkoman, springer 5–6 gånger per vecka. Jag går också på fruktansvärt mycket konserter och festivaler.
Spelar Trummor. Trummisar är ofta hyfsat vältränade.
Lärarförebild Barbro Mild-Åkesson, en gammal kollega. Hon lärde mig jättemycket om elevdemo-krati och hur man får grupper att fungera ihop.

ur Lärarförbundets Magasin