Läs senare

Ämnesmixade lektioner satte fart på lärandet

Svensklektioner med texter om fysik och biologi, NO-lektioner med utgångspunkt i tidningsartiklar. Lena Edblom, lärare i matte och NO, och Andreas Nilsson, lärare i svenska och SO, ser bara fördelar med att undervisa tillsammans.

17 okt 2016

Foto: Elin Berge

– Vad betyder ”dubbla distansen”?

Fem sjätteklassare i ett klassrum i Internationella engelska skolan i Umeå sitter och läser en tidnings-artikel om när Sarah Sjöström vann OS-silver i frisim. Nu ska de svara på hur stor bassängen var och hur många liter vatten den rymde. Men för att kunna räkna ut det räcker inte informationen i artikeln. Därför måste de ställa rätt frågor till sina lärare och därigenom få ledtrådar.

De fem resonerar sig fram till vad dubbla distansen betyder, men den kunskapen hjälper dem inte att lista ut hur lång bassängen är. Däremot vet de att tävlingen gällde 200 meter.

– Mister Nilsson, ropar en av dem och viftar med handen.

Eleverna frågar läraren, som har förnamnet Andreas, hur många gånger simmarna vände och får en lapp som det står 3 på. Varpå de kommer fram till att varje längd måste ha varit 50 meter. En stund senare frågar de hur många personer som deltog i tävlingen. Andreas Nilsson skakar på huvudet:

– Fel fråga.

Eleverna grunnar en stund till. Så kommer de på hur de ska få veta bredden på bassängen.

– Hur många banor var det och hur bred var varje bana?

– Rätt frågor, ler Andreas Nilsson och går efter nya ledtrådslappar.

Andreas Nilsson är inte mattelärare, hans ämnen är svenska och SO. Men medan de här eleverna räknar tränar de ju faktiskt också förmågor som ingår i svenskundervisningen. Som läsförståelse och argumentation. För i gruppdiskussionerna som försiggår här i klassrummet förekommer förstås olika idéer om hur uppgifterna ska lösas.

I klassrummet finns också Lena Edblom, lärare i matematik och NO. Hon och Andreas Nilsson har jobbat ihop i sex-sju år vid det här laget. Det hela började då de två arbetade i en av Umeås kommunala skolor. När det kom nya elever till skolan ville rektorn splittra den klass som Andreas Nilsson hade kämpat hårt med att ”få ihop”. I stället bad han och Lena Edblom att få betrakta de totalt 36 eleverna som en helhet, som de delade upp i fyra grupper – och sedan samarbetade om såväl i undervisning som mentorskap. Genom att arbeta med öppen dörr mellan två intilliggande klassrum kunde de två börja gå emellan och stötta där det behövdes.

– Det blev lättare att nivåanpassa och skapade möjligheter att förstärka utan att elever blev utpekade, säger Lena Edblom.

Ibland kunde en av dem också ta hand om hela klassen, till exempel om den ena läraren var frånvarande.

– Vi behövde aldrig ha lärarlösa lektioner. Även om vi inte har specialkunskapen i varandras ämnen kände vi ju eleverna. Jämför det med att sätta in en vikarie, säger Andreas Nilsson.

Det hela föll väl ut, och när de något år senare fick höra talas om möjligheten att söka en fortbildning i USA, satte de sig ner och formulerade en ansökan baserad på detta med att samarbeta kring undervisningen.

Så i augusti 2014 blev de två och ytterligare fyra lärare de första svenskarna som fick vara med på Stanforduniversitetets sommarutbildning för lärare. Det blev möjligt genom ett stipendium från Wallenbergstiftelsen. Sedan dess har ytterligare tolv svenska lärare varit där.

Lena Edblom och Andreas Nilsson är helt begeistrade över kursen.

– Det är den bästa fortbildning vi gått! Vi fick massor av bra råd och tydliga verktyg för att förbättra vår undervisning. Och i stället för att bara sitta och lyssna fick vi ut och öva på det vi lärt oss, säger Lena Edblom.

Insikterna de tog med sig hem var bland annat vikten av att läsning och språk finns med i alla ämnen och hur lärare kan få elever att bli mer aktiva, bland annat genom att låta dem söka sig fram till svar själva.

Den här timslånga mattelektionen har de planerat tillsammans: Hur kan man lära ut enhetsomvandling och samtidigt träna läsförståelse, argumentation och diskussion? Jo, genom att ge eleverna en text där inte alla svar är givna. Då får de dels öva sig på att läsa en annan sorts text än i läroböckerna, dels tänka själva och tillsammans komma överens om vilken information som behövs.

Ett annat skäl till att låta eleverna jobba med olika typer av texter är att det ger dem en bättre grund för fortsatta studier, säger Lena Edblom.

– Vi ger dem ofta texter som innehåller ett mer akademiskt språk än läroböckernas. Det finns en stor fara i att förenkla för mycket!

Dessa färdigheter övas också upp genom att eleverna får läsa matte- och NO-texter på sina svensklektioner.

– Då startar vi oftast med en lite svårare text än vad eleverna vanligtvis hittar i sina läroböcker. Vi tittar på struktur och meningsbyggnad, plockar ut fakta och skriver om texterna med egna ord, säger Andreas Nilsson och påpekar att det inte gör något om han inte har koll på alla fakta. Speciella ämnesspecifika begrepp kan tas upp på NO-lektionen.

– Och för eleverna är det värdefullt att de redan har mött texten när vi ska gå in på innehållet på NO-lektionen, säger Lena Edblom och konstaterar att metoden gör det enklare för eleverna att se sammanhang, förstå att olika ämnesområden hör ihop.

Hon och Andreas Nilsson tycker att de elever som jobbat så här också blivit bättre på att uttrycka sig verbalt.

– Man hör sällan ”vet inte” numera, säger Andreas Nilsson.

Den andra uppgiften som klass 6A fått utgår från en film, där de får se Andreas Nilsson lägga tjugo böcker intill varandra på ett golv. Efter det ska eleverna ta reda på hur många böcker som behövs för att täcka golvet och hur lång tid detta kommer att ta. Eleverna jobbar koncentrerat i sina grupper. Självklart är det några som pratar mer än andra.

– Så måste det nog vara. Men de tysta kanske i alla fall säger ”jag håller med”. Och nästa gång kanske de vågar säga ”jag håller med om allt utom …, för att …”, säger Lena Edblom.

– Och så brukar vi betona att de måste lyssna på varandra. Vi har övat oss i att se neutrala ut när vi får ett svar, för då kan vi fråga om någon annan har ett annat svar, säger Andreas Nilsson.

Alla elever ser delaktiga ut på ett eller annat sätt. Lyssnar, nickar, skissar bassänger, gör uträkningar. De har också fått noggranna anvisningar om att alla i gruppen måste förstå och kunna förklara hur uträkningarna gått till, något som de två lärarna går runt och gör stickprov på.

En positiv bieffekt av arbetssättet är att fyra ögon och öron ser och hör mer än två.

– När vi haft lektioner tillsammans pratar vi alltid ihop oss efteråt – och kommer på så sätt mycket närmare sanningen om vad som sker i klassrummet, säger Andreas Nilsson.

Han och Lena Edblom samarbetar också vid betygssättning. De brukar sätta ihop matriser med betygskriterierna som underlag. Det hela gör det över huvud taget lättare att leva upp till kraven i läroplanen, tycker de.

Så samspelta har de två lärarna blivit, att de alltså följts åt till en ny skola. Och sitt arbetssätt har de tagit med sig. Fast här är klasserna så pass stora att de i stället för att slå ihop två klasser, ibland jobbar tillsammans i en och samma klass. Och även när de inte gör det samarbetar de fortfarande genom att planera ihop och blanda in varandras ämnen i sin undervisning.

Att det här sättet att undervisa gynnar eleverna är Lena Edblom och Andreas Nilsson övertygade om. Men inte minst har det en positiv inverkan på deras egen arbetssituation.

– Det är mycket roligare att arbeta med öppen klassrumsdörr!

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com