Läs senare

Blicken som når eleverna

av Andreas Ekblad
28 mar 2019
28 mar 2019
Andreas Ekblad, matematik- och NO-lärare
i årskurs 7 på Aggarpsskolan, Svedala.
Foto: Anna Wahlgren

Mattelektionen i årskurs åtta har kommit halvvägs. Vi har haft en bra genomgång av uttryck, ekvationer och hur vi multiplicerar med parenteser. Eleverna har varit aktiva och det har varit riktigt bra resonemang. Nu sitter eleverna och övar enskilt i sina matteböcker.

Jag går runt och hjälper eleverna som behöver extra stöd och som kört fast i ekvationernas underbara värld. En kille, något längre än jag – och då är jag ganska lång – behöver lite hjälp att komma vidare: ”Du, pappa, jag får inte ihop det där med multiplikation av två parenteser, hur var det vi gjorde?”

Flera elever i klassrummet tittar upp och ler. Jag sätter mig bredvid och vi resonerar tillsammans hur vi löser problemet.

Efter lektionen, när jag fått ut tonåringarna ur klassrummet – det känns som om de aldrig vill gå ut på rast – funderar jag på den där kommentaren. Den värmer mitt hjärta: ”Du, pappa!”

Detta är bara en av alla saker som får mig att älska mitt yrke som lärare. När jag går igenom skolan mot nya lektioner, möter jag hela tiden elever som ger mig highfive, stoppar mig för att fråga något, ger mig en kram och en varmt leende. I matsalen ser eleverna alltid till att det finns plats vid något bord och jag får sällan sitta i lugn och ro på min planeringstid.

Dessa relationer är grunden i mitt arbete att få eleverna att lyckas i skolan. Forskningen visar hela tiden på detta, och Skolverket pekar på det – att en av nyckelkompetenserna hos skickliga lärare är just att kunna se varje enskild elev och skapa en god relation. Fokus ska vara att skapa relationer där jag bekräftar eleverna och deras behov samt visar dem närhet och ödmjukhet.

Denna ödmjuka blick fungerar som en bekräftelse på att jag tänker på och bryr mig om eleverna. På så sätt hittar jag en öppning in till eleverna och kan blottlägga deras sinnesstämning och tankar.

Så när jag får en kram av en grabb som är snäppet längre än jag, en high­five av tjejerna i korridoren eller när 15-åringen kallar mig för pappa på en lektion, då vet jag att jag har lyckats i mitt underbara yrke som lärare.

3 böcker på  mitt skrivbord:

  1. Hjärnan i matematik­undervisningen av Craig Barton.
  2. Värdegrundsarbete i praktiken av John Steinberg och Åsa Sourander.
  3. Att undervisa i programmering i skolan av Linda Mannila.

ur Lärarförbundets Magasin