Läs senare

Bryta vanor och byta roller

24 mar 2013

Foto: Linus MeyerMycket av det vi gör i skolan är präglat av vanor, av rutiner. Multiplikationstabellerna på tisdag, glosor till torsdag och laborationsrapport på fredag.

Visst, invanda rutiner behövs, de är en del av förutsättningarna för inlärning och trygghet. Men ibland gör vi något annorlunda, för att ge eleverna nya erfarenheter och perspektiv som komplement till det vi går igenom i klassrummet. Vi kanske besöker något museum, genomför en livräddningsdag på isen eller prövar på att leva som på medeltiden en dag på en vikingagård. Då, när vi kommer tillbaka och träffar våra kolleger i skolan, säger vi euforiskt att ”det här var bra” och ”det här måste vi göra om”.
Titta! ropar femåringen till sin fröken, med skräckblandad förtjusning och för säkerhets skull med sin lilla hand i hennes trygga. Barnen i förskolan har besök av tre elvaåringar som visar hur man gör en liten raket av bakpulver och vatten i en filmburk.

Varje torsdag turas eleverna i science-klassen om att gå dit och visa något experiment, och göra dem tillsammans med femåringarna. Det är mycket som händer under dessa möten. Femåringarna får se något spännande och pröva sådant som de sedan kan sätta ord på och bearbeta. De ser upp till de stora barnen, som förklarar på ett annat sätt än deras fröknar. Elvaåringarna befäster sina kunskaper och får träna på att förbereda sig, ta fram material, förklara och hantera en grupp barn. Denna variation i de dagliga rutinerna har nu blivit en ny vana, där eleverna fått nya roller.

Ofta är vi våra roller, vare sig vi vill eller inte. Läraren är en representant för sitt ämne. Vem minns inte sin franskfröken eller mattemajje? Ämnet var läraren och läraren var ämnet. I sällsynta fall kunde jag på en lektion i musik få höra citat av Strindberg, eller att läraren i historia berättade om Niels Bohr, och det kändes först underligt men sedan levande, tankeväckande. Världen vidgades. Ungefär som när mina elever upptäcker att cellerna inte är biologins atomer. Trots att mycket har förändrats sedan jag var elev är jag som lärare tämligen fast i min roll, inte minst i elevernas ögon, om jag inte medvetet arbetar på att utmana och ifrågasätta deras förväntningar.

Genom att ta in verkligheten i skolan kan vi vidga perspektiven. Dagens digitala teknik öppnar möjligheter som i stort sett begränsas endast av vanor och fantasin. Men även den personliga kontakten är betydelsefull, vare sig det handlar om att en forskare kommer på besök och berättar om hjärnans komplexitet och möjligheter eller att jag går ur min roll som ämneslärare och relaterar till erfarenheter från andra samhällen och kulturer.

Namn Johan Solander.
Titel Lärare i matematik och NO, arbetslagsledare för skolans science-klasser.
Plats Väsby skola, Upplands Väsby.
Åsikt Vidga perspektiven genom att ta in världen i skolan.

ur Lärarförbundets Magasin