Läs senare

Buss för biologisk mångfald

Att naturen är grön vet eleverna. En tur med ekobussen handlar om att få upp ögonen för olikheterna, säger lärarna Mikael Frödén och Lars Söderström. 

27 sep 2009

E4:an på väg mellan Jönköping och Huskvarna. Busschauffören, fältbiologen och läraren Lars Söderström tar mikrofonen. Han uppmanar eleverna att lyfta blicken bortom trafiken och titta på olikheterna i landskapet. Ekarna på vänster sida är inte bara gamla, de är dessutom olika och samsas med både barr- och lövskog. Han pratar om alm, ask och utrotningshotade skalbaggar. Ett sorl hörs från sätena längst bak. Naturkunskapsläraren Mikael Frödén påminner eleverna om att det som vanligt är lyssna som gäller. Det här är en lektion som alla andra.  
  Lars Söderström förklarar hur mycket och hur olika natur en stadsbild faktiskt kan innehålla. Efter ett stopp vid tallskogen kring sjukhuset Ryhov stiger 31 elever från år 1 på Erik Dahlbergsgymnasiets naturvetarprogram ur bussen vid Långsjön utanför Huskvarna. De får instruktioner att ta sig upp för en höjd. Halvmeterhögt gräs och begynnande sommarvärme gör att det blir mer som fysträning än promenad.  
  Väl uppe är det dags för grupparbete. Eleverna ska hitta så många olika träd- och blomarter som möjligt. De ska också bestämma bladtyper med hjälp av bestämningsnycklar. Temat för dagen är biologisk mångfald.  
  – Ska man ta med alla växter man hittar? undrar en elev.  
  – Nej, det är bara jag som får plocka. En del är sällsynta, svarar Lars Söderström i förbifarten medan eleverna diskuterar vilka träd de sett.  
  Sälg, ek, alm, rönn, asp, lönn och hägg. Listan blir lång. En kille berättar att han var ute med ekobussen i nian. Utemiljön gör att han förstår mekanismerna i naturen.  
  – Jag kanske inte fattade allt när vi var ute. Men när vi kom tillbaka fick jag ihop det, säger han och fortsätter en gruppdiskussion om blad.  
  Mikael Frödén tecknar med fingret i handflatan för att visa en grupp elever hur olika bladtyper är uppbyggda. Ett annat gäng petar på elstängslet som skärmar av skogspartiet bakom. Mikael Frödén förklarar att de måste sticka ned fingret i jorden för att känna något. Frågetecken uppstår kring varför korna i så fall får stötar.  
  – Tror ni att korna springer omkring i gummistövlar, eller vadå?  
  Eleverna hetsar varandra till att sticka fingrarna i jorden.  
  – Men ta inte för mycket tid till det där nu, hojtar deras lärare och klättrar över stängslet mot nästa elevgrupp.  
  Tidsschemat under dagen är tajt. Det är mycket som ska hinnas med.  
  Efter någon timme rör sig klassen ned till bussen igen. På vägen dit mäter Lars Söderström konduktiviteten i Långsjön. 

I bussens laboratorium kan eleverna analysera prover. Här finns mikroskop, monitor och kamera för att spela in. De olika värdena och inspelningarna tas med hem. Ungefär tre veckor brukar ägnas åt att jobba med materialet från bussresan. Eleverna ska uppleva det de läser om i boken och se, känna och lukta. Meningen är också att de ska komma ut i naturen och öppna sinnena. Det leder till både en rolig dag och ett annat sätt att tänka, säger Mikael Frödén.  
  – Den känslan går inte att förmedla inomhus. Helst hade jag varit ute på alla lektioner som handlar om naturen.  
  Ekobussen är rustad för ungefär 400 000 kronor. Konceptet är unikt, förklarar han.  
  – Det finns inte en chans att varje gymnasieskola skulle kunna erbjuda de resurser som bussen har. De pengarna finns helt enkelt inte. 

Lars Söderström var en av två fältbiologer som startade ekobussen i Jönköpings kommun 1992. Bussen är ute 120 dagar per år. Lars Söderström kör en dag i veckan. Resten av tiden är han 7-9-lärare i NO, teknik och matematik på Stadsgårdsskolan i Jönköping. Han trivs med upplägget.  
  – En dag med ekobussen är ganska krävande rent fysiskt. Jag är glad de dagar jag är i skolan också.  
  Mikael Frödén har jobbat på gymnasiet i sju år, tidigare var han grundskollärare i biologi och kemi. Det finns inga direkta skillnader mellan yngre och äldre elever när det gäller att undervisa utomhus, påpekar han. Men lektionerna blir mer utflyktsbetonade på högstadiet. Eleverna på gymnasiet gör mer avancerade uppgifter. 

Eleverna börjar bli trötta. Flera sitter ned när Lars Söderström föreläser. Men när han kommer in på vad fästingarna egentligen gör för nytta i naturen börjar frågorna dyka upp igen. När han, en stund senare, rattar bussen längs smala grusvägar kommenterar han flitigt de djur som spatserar runt gårdarna. Hästen är faktiskt Sveriges farligaste djur, med tanke på alla personskador den ligger bakom, berättar han. Det blir dags för lunch, som består av medhavd matlåda. Vissa elever har stormkök och termos med sig.  
  Att bussen rullar till många olika ställen under dagen är den stora fördelen. Samtidigt krävs tid. Det räcker inte med att dra ut i skogen några timmar, då blir det mest en praktiskt jobbig grej som eleverna inte får ut något av, förklarar han.  
  Däremot kan det vara svårt att, som han uttrycker det, samla ihop klassen när de lämnar klassrummet. Det är svårare att få alla att lyssna.  
  – Många elever är inte vana att vara ute en hel dag. De blir fysiskt trötta. 

Eftermiddagen avslutas med att Lars Söderström går ut i skogen med eleverna efter sig på led. En efter en placeras de ut i naturen. Där ska de sitta och observera omgivningen. Efter ungefär en halvtimme samlar Mikael Frödén in dem igen. Det är dags för hemfärd.  
  – Meningen är att de ska sitta stilla och njuta av tystnaden, utan mobiler eller datorer som piper, säger Mikael Frödén. 

Linus Hellerstedt 

EKOBUSSEN

Ekobussen startade 1992. Numera drivs verksamheten av Upptech, som är ett science center i Jönköping. Upptech är ett samarbete mellan Jönköpings kommun, Högskolan i Jönköping och Handelskammaren i Jönköpings län. Även andra delar av näringslivet är inblandade.

Läs mer: upptech.se

ur Lärarförbundets Magasin