Ingår i temat
Övergångar
Läs senare

Så lyckas du med övergångarna

ÖvergångarNär elever tar klivet mellan skolformer, enheter eller stadier ska lärare bädda för en så smidig övergång som möjligt. Samarbete och tydliga avslut är framgångsfaktorer, enligt forskare.

av Ellen Larsson
31 jan 2019
31 jan 2019
Illustration: Jens Magnusson

Förskoleklassen beskrivs ibland som en bro som knyter samman förskolans och skolans värld, men den ett år korta skolformen skapar i sig också många övergångar.

– Tiden där kan ses som en enda lång övergångszon där barnen långsamt får anpassa sig till skolans kultur och traditioner. Men för­skoleklassen kantas egentligen av en massa övergångar, säger Helena Ackesjö, som är docent i pedagogik vid Linnéuniversitetet.

Eleverna får två skolstarter under ett år, förändringar som ibland innebär flera uppbrott där trygga sammanhang ersätts av nya lärare, klasskamrater och miljöer. Det är också den här perioden i skol­systemet som har varit föremål för mest forskning på området.

Allt handlar om förberedelser, oavsett hur gammal eleven är. Om eleverna får fundera tillsammans på vad det innebär att byta skolform, skola eller klass blir steget lättare att ta.

– Jag tror att det finns en föreställning om att de yngsta eleverna behöver mest stöd och att barnen blir rustade för resten av skoltiden om de där första övergångarna blir lyckade. Riktigt så enkelt är det givetvis inte, säger Helena Ackesjö.

Hennes mångåriga forskning om just förskoleklassen och barns tidiga övergångar har gett henne flera uppdrag för skolmyndigheter. Senast var hon vetenskapligt bollplank i Skolinspektionens granskning av övergången mellan årskurs 6 och 7 (se artikel på nästa uppslag). I läroplanen står det att lärare ska förbereda både elever och föräldrar inför steget mellan exempelvis skolor och stadier – oavsett när det sker.

– Många skolor och lärare jobbar målmedvetet med detta, men det finns också brister. En del av dem beror på utmaningar som kommer av själva skolsystemet.

Helena Ackesjö.
Foto: Linnéuniversitetet

Det fria skolvalet har till exempel skapat en flexiblare organisation med ett stort flöde av elever. Den enskilda skolans strategier för överlämning och mottagande av elever beror ofta på sådana omständigheter. Därför kan varken skollagen eller läro­planen detaljreglera hur lärare ska jobba med övergångar, konstaterar Helena Ackesjö.

– Läraren på en byskola som ska ta emot elever från förskolan som ligger på samma skolgård kan enkelt samarbeta kontinuerligt med förskol­lärarna. Läraren som ska ta emot elever från 15 förskolor i upptagningsområdet har ett helt annat utgångsläge.

Den verkligheten rimmar illa med ideal om nära samarbeten mellan lärare och elever som får besöka mottagande skola flera gånger för att lära känna sin nya miljö. Så hur ska läraren göra? Om eleverna ska börja i så många olika skolor att det inte går att genomföra fysiska besök praktiskt får man utarbeta andra strategier, menar Helena Ackesjö. Digital teknik gör det möjligt att skajpa med mottagande skola, då får eleverna ett ansikte på läraren och en glimt av lokalerna. Skolan eller läraren driver kanske till och med en blogg med bilder och annan information att samtala kring.

– Allt handlar om förberedelser, oavsett hur gammal eleven är. Om eleverna får fundera tillsammans på vad det innebär att byta skolform, skola eller klass blir steget lättare att ta.

Många elever ser med spänning fram emot att få börja något nytt och tar självmant kontakt med klass­kamrater som ska följa med dem efter en uppdelning av klassen. Men det finns en baksida om fokus ensidigt hamnar på framtiden, det är lätt att glömma bort att avsluta det man ska lämna bakom sig.

– Att gå vidare innebär också ett definitivt slut på det som varit. Det kan komma som en chock för en del elever. Det handlar om att förlora ett tryggt sammanhang, men också om att förlora sin identitet i relation till andra. Sorgen i separationen måste också få utrymme, säger Helena Ackesjö.

I gruppen som hon följde från förskolan till årskurs ett, i arbetet med sin avhandling, fick eleverna bokstavligen hoppa ut genom ett fönster som en symbol för steget mellan förskola och förskoleklass. Ett avslut som också firades med pompa och ståt.

– Man ska inte underskatta betydelsen av ritualer. Alla lärare kan jobba med att avsluta det gamla och förbereda det nya. Det viktigaste är att låta eleverna prata om det.

En mindre formell övergång, men som också kan vara kritisk för eleverna, är mellan låg- och mellan­stadiet. För många innebär det splittrade klasser och många ämneslärare i stället för en klass­lärare. Helena Ackesjö menar att fritidshemmet, som finns till för alla som vill och behöver från förskoleklass till årskurs sex, kan bli platsen som skapar kontinuitet för eleverna.

– När resten av tillvaron är som hela havet stormar kan fritids­hemmet bli en trygg hamn för barnen. Det tycker jag att den verksamheten ska ha cred för.

Men det kräver att fritidshemmet blir en aktiv del av arbetet med övergångar. Det är dit många av eleverna kommer allra först – både i skolsystemet och på dagen. Fritidshemmet är dessutom en skolform som skapar ett slags övergångar i miniatyr flera gånger varje dag. Men om skolans verksamheter ska vara tydligt separerade eller smälta samman för att underlätta övergångarna råder det delade meningar om i forskarvärlden.

– Jag har inte ett givet svar på det. I vissa fall är det jättebra för eleverna om skillnaderna suddas ut, medan det på andra ställen kan vara nödvändigt med tydliga skillnader. Just det handlar mer om skolans pedagogiska idé.

Mer ur temat Övergångar (6)

ur Lärarförbundets Magasin