Läs senare

Därför har NO-lärare så stora huvuden

17 nov 2010

Jag står framme vid tavlan och försöker förklara skillnaden mellan starka och svaga syror när jag avbryts av en elev som räcker upp handen. Han frågar mig hur stort huvud jag har. Först tror jag att han har något lurt på gång, men hans min avslöjar att det är en allvarligt menad fråga.

Stort huvud? Har jag verkligen det? Det har jag aldrig tänkt på. Jag funderar en kort stund över frågan, men eftersom jag inte förstår vad han menar ber jag honom förklara sig.

– Ja, men du kan ju allting. Hur får det plats i hjärnan egentligen? Blir det inte fullt i ditt huvud? Jag är bara fjorton och det känns som det är fullt i mitt huvud fast jag inte kan någonting av det här du pratar om. Därför måste du ju ha en stor hjärna, förklarar han.

Det är helt omöjligt att låta bli att le och resten av gruppen skrattar glatt. Men eleven Foto: Per Traneär allvarlig och säger att han önskar att han hade ett lika stort huvud för då skulle han också kunna allt.

Jag lägger ifrån mig pennorna, sätter mig på katedern och försöker förklara att jag inte alls kan allt. Men han tror inte riktigt på det. Jag kan ju kemiska formler, roliga experiment OCH matte, då kan man allt.

Lektionen avslutas och förhoppningsvis så vet 8C skillnaden mellan starka och svaga syror. Resten av dagen susar förbi. På väg hem i bilen tänker jag på vad killen sa. Trots att han faktiskt är fjorton år så tror han att jag kan allt och det vill han också kunna.

Att dagligen få träffa alla elever och ge dem kunskap och verktyg som de bär med sig hela livet är egentligen en rätt häftig känsla.

Jag kan inte bara överföra min kunskap till dem, utan de måste själva hitta sätt att lära sig det som de ska kunna.

Min elev är ett bra exempel på att elever vill lära sig och att vi lärare är förebilder för dem. Det gäller bara att ge elever rätt förutsättningar. I tidningar och på tv pratar man om måluppfyllelse, meritvärde, gymnasiebehörighet och en massa statistik. Jag är absolut säker på att jag kan få alla mina elever att nå målen i NO. Får vi bara med dem på lektionerna så är de nyfikna, vetgiriga och intresserade. Och är de inte det så är det mitt jobb att få dem att bli det. Det krävs naturligtvis att vi får rätt förutsättningar men det handlar också om vår inställning. Vill man så kan man!

Men för mig är det inte bara det godkända betyget som är målet. För mig väger det också in om eleverna tycker att naturvetenskap och matte är roligt, intressant och något de känner att de kan använda sig av i sina liv. Alla 93 elever kommer naturligtvis inte att bli naturvetare eller ingenjörer och tur är väl det för världen behöver även ekonomer, samhällsvetare och bilmekaniker för att det ska fungera.  Men om någon tycker att det jag pratar om är så intressant att de fortsätter på en naturvetenskaplig bana, då är jag och mitt stora huvud nöjda!

ur Lärarförbundets Magasin