Ingår i temat
Att mäta lärande
Läs senare

De är stjärnor på att lära av varandra

Fyrorna i Viskafors är vana vid att jobba med kamratbedömning. De lyssnar uppmärksamt, ger beröm och kommer med önskemål. På det sättet förbättras alla elevers skrivande.

09 mar 2011

Emelie Anicic ställer sig inför klassen och börjar läsa från skrivboken i handen:

– I mitt rum är det rosa tapeter. Jag har två mattor, den ena är rosa med ränder, den andra har en massa olika färger. En matta är en rektangel, en är en kvadrat. Jag har gardiner med blommor på i olika färger, en bärbar dator och ett vitt stort skåp som inne­håller en massa saker.

Hanna Holmén Löfqvist har just kickat igång sina fyror efter rasten. I dag ska några elever läsa upp texten Mitt rum. Samtidigt ska klassen göra Two stars and a wish, en kamratbedömning som går ut på att hitta kvaliteter i varandras texter.

I förväg har eleverna fått en matris så att de vet vad de ska leta efter, till exempel om kompisen har förklarat vilka möbler, färger och former det finns på platsen. De ska också fundera över om de har fått en tydlig bild i huvudet av Foto: Maria Steénplatsen och vad kompisen kan lägga till eller ändra för att beskrivningen ska bli bättre och intressantare.

När Emelie Anicic har läst färdigt är det dags för klasskamraterna att utdela ”stars”. De har inga svårigheter att komma på saker som hon gjorde bra: Hon fick med många former och färger i sin berättelse, hon pratade tydligt och berättade mycket om sitt rum.

– Vad behöver Emelie tänka på?

Klasskompisarnas ”wish” kommer lika lätt: Titta lite mer på publiken, prata lite högre och titta inte så mycket i boken. Någon tycker att det hade varit bra om hon berättat lite mer konkret om vad som finns i det stora vita skåpet.

– Tack! Nu, Emelie, vet du vad du ska tänka på till nästa gång.

Hanna Holmén Löfqvist och Linda Wennersten Sporre är klasslärare i årskurs fyra och fem i Svaneholmskolan i Viskafors. De är också samtalsledare i bedömning för lärande, BFL, i Borås stad (läs mer om projektet i artikeln på nästa uppslag).

Linda Wennersten Sporre beskriver BFL som motsatsen till att kategorisera elever:

– Förut kunde betygen komma lite som en överraskning. När man jobbar med BFL är eleverna med i processen på ett annat sätt. Eleverna vet vad det handlar om och behöver inte försöka läsa av sin lärare. Det handlar om att göra eleverna medvetna om var de är och vart de ska. Det egna lärandet är i fokus.

Bedömning för lärande, eller formativ bedömning som det också kallas, handlar mycket om att göra målen med undervisningen tydliga för eleven. På tavlan i fyrornas klassrum står veckans mål uppskrivna. I matte ska klassen kunna divisionen på sidan 105 i boken och i engelskan är målet att ”know how Englishmen celebrate Christmas”. Förutom veckomålen finns dagmål, lektionsmål och mål för teman.

– En del mål har vi hämtat från lokala stöd­material som är baserade på kursplanen. I NO och SO jobbar vi just nu med hållbar utveckling och då har vi skrivit målen själva utifrån kurs­planerna. Eleverna kan också komma med egna mål, till exempel ville de gärna jobba med allemansrätten, så då skrev vi mål om det, säger Hanna Holmén Löfqvist.

Efter många utdelade stjärnor och önskningar är det dags att hitta kvaliteter i berättelsen Ljuset som aldrig släcktes, som en jämnårig elev från en annan klass har skrivit.

Eleverna delar upp sig i grupper och sprider ut sig över skolan. Ett av målen är att eleverna ska ”fördjupa sin insikt i grundläggande mönster och grammatiska strukturer i språket”. Det gör de bland annat genom att leta efter person-, plats- och tidsbeskrivningar i texten och att kontrollera att det inte saknas stor bokstav i början av en mening eller punkt i slutet.

Gruppen som stannat kvar i klassrummet ger sig i kast med kapitel 2: Mysteriet med de försvunna pengarna och mordet. Gul överstrykningspenna ska markera tidsbeskrivningar, blå penna platser och rosa personskildringar.

De har inga problem att identifiera ”det var för några år sedan” som en tidsbeskrivning. Orden ”svart skinnjacka, boots och en svart hjälm med flammor på” markeras vant med rosa. Men vad är egentligen ”den tysta och mörka väntsalen”? Är det en platsbeskrivning?

– Hanna! Det är väl en platsbeskrivning?

– Ja, vad tycker ni? Prata i gruppen! Vad får ni för bild i huvudet när ni läser det?

– Att man går in i en sal med mörka vissna blommor.

– Det låter som typ Hotell Gyllene Knorren i jul­kalendern!

– Mm. Och vad är en sal? En plats väl? Det verkar som om ni är överens!

Att meningen ”Jonas Karlsson kommer från Småland” beskriver en person är de också överens om. Men hur är det med uppgiften om att Jonas är 18 år? Är det en tidsbeskrivning kanske? Efter lite resonerande markeras meningen med rosa.

– Kamratbedömningen har en dubbel aspekt.

För skrivaren är det oerhört utvecklande, men även för den som läser. Då kan den ta efter det som var bra, säger Linda Wennerstam Sporre.

– Mina elever kallar det för att man fuskar snällt – man stjäl de goda idéerna, säger Hanna Holmén Löfqvist.

Bedömning för lärande handlar också om att hela tiden stämma av var eleverna befinner sig i sin kunskapsutveckling – och att anpassa undervisningen efter det. Ett sätt är att ställa en fråga och låta eleverna skriva ned svaret på en post it-lapp.

– Det kan vara att jag vill kolla om eleverna har förstått vad ett kvartal är. Då kan jag kasta ut en fråga om vilka månader som ingår i det tredje kvartalet. De skriver ned svaret på lappar men sätter inte ut sina namn. Det ger mig en möjlighet att planera nästa lektion efter var eleverna befinner sig, säger Linda Wennersten Sporre.

Ett alternativ till lappar är att ge flervalsfrågor där eleverna får svara a, b, c eller d eller sträcka upp ett, två, tre eller fyra fingrar i luften för det svar som de tror är rätt.

– Det gör att de blir delaktiga allihop och måste ta ställning. Annars är det alltid någon som inte hänger med. Vi ställer krav på eleverna och då ökar deras engagemang, säger Hanna Holmén Löfqvist.

Bedömning för lärande kräver mer tid för planering, till exempel för att formulera mål och skriva matriser. Det kan också vara jobbigt att förändra sitt arbetssätt och sin syn på elevernas lärande.

– Det som kan vara svårt är att man måste våga släppa taget och lita på att eleverna gör vad de ska, säger Hanna Holmén Löfqvist.

– Det kan också vara obehagligt att reflektera över sin egen undervisning. Man måste utvärdera sig själv och tänka att det jag har gjort i tio år kanske inte var så bra. Men det får man ta – vi ska alla utvecklas, säger Linda Wennersten Sporre.

De hoppas att arbetet ska leda till högre måluppfyllelse för eleverna, men det är för tidigt att säga något säkert om det ännu.

– Vi ser en tydlig effekt på de elever som vi tycker är svaga. Med matriserna blir det konkret vad de ska göra, de får en mening i varför de ska traggla sig igenom det här. De duktiga eleverna klarar sig alltid ändå, men de svaga har redan tagit ett jättekliv framåt mot målet, säger Hanna Holmén Löfqvist.

Det nya sättet att arbeta med bedömning har också gjort jobbet roligare, tycker hon.

– Det är större driv på eleverna. Och vi slipper frågan ”Varför ska vi göra det här?” Bara det gör att det är värt det!

9 sätt att bedöma i Viskafors

  • Two stars and a wish.
  • Utvärdera goda exempel: Vad är det som gör den här berättelsen bra?
  • Målen är synliga i klassrummet och gås igenom kontinuerligt.
  • Post it-lappar. En snabb utvärdering som avgör hur nästa lektion ska börja: repetition eller gå vidare?
  • Minimera handuppräckning för att alla elever ska vara delaktiga.
  • Kamratbedömning i svenska och idrott.
  • Leta kvaliteter i egna berättelser.
  • Elevledda utvecklingssamtal där eleverna utvärderar och bedömer sig själva utifrån målen.
  • Flervalsfrågor för att alla ska tänka till och ta ställning.

Mer ur temat Att mäta lärande (8)

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com