Ingår i temat
Samarbete
Läs senare

Estetlärarna jobbar ihop för elevernas skull

SamarbeteÄntligen har musikläraren Niklas Norin och bildläraren Hilda Persson dragit i gång ett projekt tillsammans. Ett samarbete som sker på de estetiska ämnenas villkor.

av Sebastian G Danielsson
02 maj 2018
02 maj 2018
Estetlärarna jobbar ihop för elevernas skull
Foto: Henke Olofsson

Solstrålarna lyckas inte leta sig in i bildläraren Hilda Perssons sal den här förmiddagen, men det gör inget. De elever som är kvar i bildsalen på Sjöfruskolan i Umeå är försjunkna i sina datorer och teckningar, resten sitter i fönsterlösa rum. Hilda Persson går runt och stämmer av hur långt grupperna har kommit i sina arbeten när musikläraren Niklas Norin korsar korridoren för att byta några ord. Det var under ett spontanbesök som detta som Niklas Norin kläckte idén till det gemensamma temat om Pink Floyd.

Vi vet ju heller inte någonting om den mörka sidan av månen. Vi ville liksom väcka lusten att fantisera om det.

– Han kom in på en av mina lektioner och så ställde han sig upp och sa »Dark side of the moon«, och jag bara» Ja!«. Det spann i gång direkt för mig, jag tänkte att det där måste vi göra, säger Hilda Persson.

Niklas Norin ville ha ett tema som kunde föda idéer och inte var lika självklart för eleverna som om de hade tolkat dagens populära artister.

– Vi vet ju heller inte någonting om den mörka sidan av månen. Vi ville liksom väcka lusten att fantisera om det, säger Hilda Persson.

Foto: Henke Olofsson

I en ämnesöverskridande arbetsuppgift ska skolans åttondeklassare tolka Pink Floyds album The dark side of the moon. De har fått se musikvideon till öppningsspåret och ska låta musiken och videon inspirera skapandet. På musiklektionerna ska de koppla bort sig från Pink Floyds låttext och skriva egna texter utifrån de känslor, tankar och intryck som musiken och musikvideon ger. De nyskrivna texterna ackompanjeras sedan med påhittade eller återbrukade melodier.

På bildlektionerna tolkar eleverna musiken med valfritt material, allt från skulpturer till teckningar och digitala kreationer.

– Det ska vara en rejäl utmaning för kreativiteten. För att få ut mesta av uppgiften låter jag eleverna välja uttrycksformer själva, säger Hilda Persson.

Efter en kort inledning sprider eleverna ut sig gruppvis för att jobba på sina verk. Tindra Rönnlund, Alice Centerlind och Linn Karlsson ockuperar en soffa i korridoren. De arbetar med en film och kollar igenom materialet de har fått ihop hittills. Medan Alice Centerlind klickar sig fram i redigeringsprogrammet Videopad, ger Tindra Rönnlund en kort sammanfattning av handlingen.

– Jag landar på månen, så träffar jag på dem som är utomjordingar och bor på månen, säger hon, hela tiden med blicken fäst på skärmen.

I ett angränsande rum skapas bilder i programmet Pixlr. På Salman Rashids datorskärm ser betraktaren jordklotet från månens perspektiv. Sauron, företrädaren för de onda krafterna i Sagan om ringen, tittar ned på jorden. Intill Sauron har Salman Rashid klippt in en bild av ett slott i Bulgarien, Devils Castle. Ett rymdskepp svävar i luften.

– Det matchade bra med den grå färgen, säger han.

Strax efter att Hilda Perssons lektion är över välkomnar Niklas Norin en annan grupp åttor till sin musiksal. Den ursprungliga tanken var att alla skulle skriva ihop sina texter till en gemensam text som alla i halvklassen musiksätter tillsammans. Men eftersom eleverna skrev mer genomarbetade texter än Niklas Norin först trodde, föreslår han i stället att de bygger ihop sin egen text med en från en annan grupp. Därefter är det bara att börja spela en melodi som passar.

– Ni får också ta musik som redan finns, det är helt okej, säger Niklas Norin.

När vi satte oss ned och skissade på projektet upptäckte jag att jag får in alla bitar som vi jobbar med i musiken.

Han exemplifierar genom att ta tag i en gitarr och sjunga några rader från en av låttexterna. Eleverna skrattar åt Niklas Norins inlevelse.

Alma Borgström Pinto Cerda och Tyra Andersson har klart för sig vad de ska sjunga, men är osäkra på vilket musikstycke som ska ackompanjera texten.

– Säg en låt Niklas!, säger Alma Borgström Pinto Cerda.

Tipset blir Ed Sheerans låt Perfect, som Niklas Norin demonstrerar akustiskt på gitarren. Efter att reflexmässigt utbrustit »men hur ska vi kunna sjunga vår text till den där?« börjar Alma Borgström Pinto Cerda och Tyra Andersson snart sjunga till melodin som de spelar upp på telefonen: »If you are a frog, or if you are a cat, the dark side of a moon is a place where you can always come back«.

Melodin visade sig fungera utmärkt. Niklas Norin hjälper till med att ta fram ackord på sajten Ultimate guitar och kilar vidare till nästa grupp medan Alma Borgström Pinto Cerda och Tyra Andersson börjar nöta ackord på synten.

Niklas Norin förklarar att eleverna ligger på olika nivåer och får friheten att själva välja svårighetsgrad. Några kanske hittar på en egen melodi, medan and­ra spelar färdiga låtar. En grupp kanske spelar en melodi enbart på en synt, medan en annan blandar flera instrument.

Niklas Norins förhållningssätt påminner om Hilda Perssons i bildsalen, där eleverna också har frihet att välja en nivå som passar dem. För en utomstående är det tydligt att lärarna har en gemensam syn på undervisning och att de kommer bra överens, så att de samarbetar känns naturligt. Ändå är det här den första gången de genomför ett gemensamt projekt.

Foto: Henke Olofsson

Niklas Norin och Hilda Persson har varit kollegor i åtta år och länge pratat om att göra något tillsammans, men det har inte blivit av. Den främsta skälet är att Hilda Persson har haft helklasser och känt en stress av att hinna med allt hon ska själv.

Trots att Niklas Norin har haft halvklasser måste även han erkänna att tiden har varit ett orosmoment.

– Men när vi satte oss ned och skissade på projektet upptäckte jag att jag får in alla bitar som vi jobbar med i musiken. Vi kommer att spela instrument, jobba med skapande, analysera och diskutera musikens sammanhang, så det här är ett tema vi kommer att jobba med terminen ut, säger Niklas Norin.

När han funderar över tidsaspekten är det egentligen logiskt med samarbete. Kanske handlar det bara om att se saker från ett annat perspektiv.

– I stället för tänka att det tar tid från den övriga planeringen, så får man mer gjort och vinner tid, säger Niklas Norin.

Trots tidspress har båda lärarna faktiskt haft gemensamma uppgifter med andra, teoretiska ämnen. Då har samarbetet mer kretsat kring kärnämnets struktur och mål och det estetiska har blivit vad Hilda Persson beskriver som »ett tillbehör«. Det må ha satt mindre press på henne som bildlärare, men samtidigt har det inte varit lika givande för bildämnet.

Niklas Norin delar Hilda Perssons uppfattning.

– Generellt får man rätta in sig i ledet och tänka, »ja visst, jag skarvar på ett hörn och får med mina mål också«, säger han.

Därför är lärarna glada över att få till samarbete dem emellan. Även om de bara är några veckor in i projektet, och prövar sig fram kring vad som fungerar bäst, känner de hur det ger energi och inspirerar.

Framför allt anser lärarna att samarbetet gynnar eleverna. Genom att arbeta med samma uppgift i flera ämnen ska de få en djupare förståelse för hur saker och ting hänger ihop. Det, menar lärarna, är motiverande eftersom det ger eleverna mening i skolvardagen. Dessutom, påpekar Niklas Norin, så är ju läroplanen tydlig med att man ska samarbeta.

– Läser man läroplanen så säger den ju att man ska skapa sammanhang, säger han.

Niklas Norin tror att det är lätt att se hinder i stället för möjligheter, men han är övertygad om att man kan vinna mycket på att våga släppa loss. Allt måste inte vara klart från start och lärarna funderar fortfarande på hur projektet ska vävas ihop i slutändan. De har pratat om ett bildspel eller kanske en film, men än så länge är det ett oskrivet blad.

– Vi vet inte riktigt hur vi ska få ihop det, men vi lär oss på vägen, säger bildläraren Hilda Persson entusiastiskt.

Hon sparar allt eleverna gör i en bildbank. Analoga verk fotas eller skannas in. Nästa steg för Niklas Norins del är att ta med eleverna till Umeå universitet där de ska få spela in musik i en riktig studio tillsammans med musiklärarstudenter. Först därefter knyts allt samman. Skulle eleverna bli klara i bilden innan de är klara med musiken så gör det ingenting, förklarar Hilda Persson.

– Då går jag vidare med nästa projekt. Bildbanken finns där tills alltihop ska fogas samman. Så vi är inte beroende av att vi ska jobba lika länge med projektet.

ur Lärarförbundets Magasin