Läs senare

De samarbetar och lär sig mer matematik

LektionslyftetEn verktygslåda med metoder och en tydlig lärarroll blev svaret på frågan: Hur kan vi göra alla elever mer aktiva?

05 sep 2019
När eleverna svarat rätt byter de frågekort och är sen redo att ställa en ny fråga till en annan elev.
Foto: Fredrik Jalhed

En klass med treor går runt på skolgården. Några håller upp handen för att hitta en ny klasskompis att fråga. Andra är helt inne i en diskussion om ett matteproblem. En diskussion som börjar med att två elever tar varandra i hand, ser varandra i ögonen, säger sina namn och frågar varandra hur de mår. Sedan ställer de sina frågor.

Vad är en rektangel?

Vad är en trubbig vinkel?

4 andra tips om hur man kan samarbeta

  • Kloka pennan. Parövning. Den ene har penna och papper och skriver ner talet. Den andre talar om vad eleven med pennan ska skriva.
  • Sortera. Par eller fyra-grupp. Några geometriska  begrepp skrivs upp på olika papper. Elevernas uppgift blir att i grupp placera rätt figur på rätt begrepp.
  • Hör vi ihop? Helklass. Elevernas uppgift blir att hitta alla som hör till ett visst tema, till exempel alla fyrhörningar eller trianglar.
  • Brainstorm. Fyra-grupp. För att till exempel skriva ner alla geometriska figurer de känner till. Varje elev får en roll, till exempel ordfördelare.

Vill du veta mer? Kolla in Facebookgruppen Kooperativt lärande. Studentlitteratur har också gett ut några böcker i ämnet.

Alla elever har var sitt frågekort, där svaret står på baksidan. När båda svarat rätt, tackar de varandra med en ”high five”, byter frågekort och räcker upp handen. Det betyder att eleven är redo att ställa sin fråga till en ny elev.

Så fortsätter de att gå runt tills alla har svarat på alla frågor.

Pernilla Jalvin är klasslärare på Kastellegårdsskolan i Ytterby utanför Kungälv. Hon och hennes kollegor i arbetslaget för treorna arbetar med metodiken kooperativt lärande. Det betyder bland annat att de lär ut flera olika strukturer för hur eleverna kan samarbeta med varandra. Övningen ovan heter ”fråga, fråga, byt” och är exempel på en sådan struktur.

När Pernilla Jalvin kom i kontakt med metoden hade hon över femton års erfarenhet som lärare med sig i bagaget. Att genomföra kreativa lektionsupplägg och involvera eleverna var inget nytt för henne, men det var ändå något som saknades. Särskilt i matematikämnet var det lätt att fastna i det traditionella upplägget med elever som satt och räknade på egen hand och genomgångar där bara några få elever var muntligt aktiva.

– Vi pratade mycket om hur svårt det är att få eleverna att samarbeta, men vi hade ju inte lärt dem hur de ska göra! Nu har vi fått en verktygslåda med olika samarbetsstrukturer vi kan använda i alla ämnen, säger Pernilla Jalvin.

Det har gått snart tre år sedan Pernilla och hennes kollegor medvetet började introducera olika samarbetsmetoder för eleverna, som då gick i ettan. En metod i taget, tills eleverna blivit vana vid den, innan de fortsatt med nästa. I dag kanske de har närmare tio sådana metoder i sin verktygslåda. Så när eleverna får veta att de under en matematiklektion ska jobba med ”Kloka pennan” (se nedan) vet de precis vad de ska göra.

Kunskapsmålen för respektive moment är alltid tydliga och uppskrivna på tavlan.

Pernilla Jalvin och hennes kollegor kan se att metoden kooperativt lärande inte bara skapat större delaktighet, utan också haft goda effekter på studiero, trygghet, kamratskap och inte minst bättre inlärning.
Foto: Fredrik Jalhed

– När eleverna samarbetar för att nå målen har också studieresultaten blir bättre, säger Pernilla Jalvin.

Det finns strukturer för helklass, par och fyra-grupper. Den största utmaningen är att få samarbetet att fungera i fyra-grupperna, enligt Pernilla Jalvin. Att använda olika roller är då en strategi som stöttar arbetet i gruppen. Exempel på sådana roller är ordfördelare (som ser till att alla är delaktiga), materialförvaltare (som ser till att gruppen har det material de behöver), uppmuntrare (som ger positiv feedback) och kontrollant (som ser till att de jobbar mot att lösa uppgiften).

– Min roll som lärare blir också väldigt tydlig med den här metodiken. Jag ser mig lite som en dirigent. Jag har bestämt reglerna och vad de ska spela. Eleverna behöver inte fundera på om det är en bra eller dålig idé. De vet exakt vad de ska göra, men de blir inte bara mottagare till kunskap utan måste reflektera. När spelreglerna och strukturen finns där, blir det lättare för barnen att engagera sig i sin egen inlärning.

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com