Läs senare

Det är här kraften finns

KrönikaJag hukar under hur oviktigt mitt ämne uppenbarligen är om jag skulle mäta det med politikens och Skolverkets mått, skriver Matilda Åhall.

av Matilda Åhall
31 jan 2019
31 jan 2019
Matilda Åhall är bildlärare i
Fässbergsskolan i Mölndal.

För något år sedan övergick jag från lärarkalender till en årsbunden kalender. Jag har ingen aning om hur det blev så. Det har sina nackdelar. Men en fördel är att nu när det går mot ljusare tider, och vi säger ut med det gamla och in med det nya, kan jag öppna en sprillans ny kalender obefläckad av felskrivningar, överstrykningar och frustrerat konferensklotter.

Egentligen är inte så mycket nytt i år. De stora förändringarna skedde förra året. 2018 fick vi i grundskolan reviderad läroplan, ny timplan och nya allmänna råd för betyg och betygsättning. Det var också året då gymnasieskolan inte fick tillbaka sin bildundervisning. Bildämnet har varit knäckande förbisett i allt detta. Jag hukar under hur oviktigt mitt ämne uppenbarligen är om jag skulle mäta det med politikens och Skolverkets mått.

Så det är en väldig tur att jag inte mäter mitt ämnes relevans med deras mått. Det som ger mitt jobb mening är vetskapen om människans behov att skapa. Kunskapen om kulturens betydelse för ett levande, tillåtande, jämställt och rikt demokratiskt samhälle. Idén om bildämnet som ett etiskt-estetiskt kommunikationsämne med kraft att förändra världen. Att andra inte förstår det påverkar inte skaparkraften i mitt klassrum.

För det är något alldeles extra att få vara del i en annan människas skapandeprocess. Att få se den kreativitet som uppstår hos killen som med ilska och kraft gestaltar diskrimineringen av samerna med en installation som tar andan ur en. Att få följa den fullkomliga koncentrationen hos tjejen som tittar på Bob Ross på Youtube och målar och målar. Det är här, i klassrummet, det händer. Alldeles oavsett vad som står i pappren just för stunden.

Med allt detta snurrande i huvudet har jag knäckt pärmarna på min nya kalender och börjat klottra, stryka under och stryka över. Än en gång fläckar jag det rena vita pappret med verklighet.

Böcker i bokhögen

  1. Det omätbaras renässans av Jonna Bornemark.
  2. Människan är den vackraste staden av Sami Said.
  3. Minnet av vatten av Emmi Itäranta.

ur Lärarförbundets Magasin