Ingår i temat
Gör om historien
Läs senare

Dolly i stället för Dylan

Gör om historienFör musikläraren Carolina Kjellstrand är det självklart att prata om normer. Skillnader mellan män och kvinnor, svarta och vita blir särskilt tydliga när niorna läser om populärmusikens historia.

Foto: Anders Warne

Det är tidigt 1960-tal. Aretha Franklin står rakt upp och ner och sjunger. Hon är ensam, hon dansar inte och kameran fokuserar bara på hennes ansikte, på hennes sång. Hon har en beige polotröja på sig.

Jag tycker att det är viktigt att eleverna får en förståelse för hur normer formar populärkulturen.

– Så där ser det ju verkligen inte ut i dag.

– Fast för många killar kan det ju vara så, men inte för tjejer.

Att det är utmanande kläder, dans och stort fokus på tjejers kroppar i dagens musikvärld är eleverna i klass 9:2 på Gluntens Montessoriskola väl medvetna om. De är mitt uppe i ett stort temaarbete om populärmusikens historia och Carolina Kjellstrand, musiklärare och förstelärare, har på olika sätt belyst de normer som präglat den. Parallellt med de historiska tillbakablickarna får eleverna diskutera skillnader mellan män och kvinnor, mellan svarta och vita och hur musiken speglar sin samtid.

Carolinas Låtlista

1950 – Ackordspel – I walk the line.

1960 – Ensemblespel – eleverna väljer mellan Knocking on heavens door, Blowin” in the wind eller Let it be (släpptes 1970 men får hänga med ändå).

1970 – Bas och trummor – Jolene.

1980 – Analys – The final countdown.

1990 – Sång – Killing me softly (fokus på Fugees 90-talsversion men återblick på Lori Liebermans original och Roberta Flacks hit).

2000 – Eget skapande – en cover från något av årtiondena eller en egen vision av framtiden.

Dagens lektion ska fokusera på 1970-talet men först en snabb repetition.

– Kommer ni ihåg att vi pratade om att det var en svart kvinna som gjorde en av 1950-talets största hitlåtar?

Jo, eleverna har koll på att Elvis Presleys dunderhit Hound Dog först sjöngs av Big Mama Thornton. De har också pratat om skillnaderna i deras artistnamn. Han kallades The King. Hon Big Mama.

– När man jobbar med 50-talet är det svårt att hitta kvinnliga kompositörer till låtar som eleverna kan känna igen. Då får man prata om det, säger Carolina Kjellstrand.

För Carolina Kjellstrand är det självklart att undervisa normkritiskt. Hon tycker generellt att det är svårt att undervisa utan att prata om normer, och särskilt svårt är det när det handlar om populärmusikens historia. Det är bara att gå till styrdokumenten, menar hon. I ett av musikämnets kunskapskrav står det att eleven ska föra resonemang om musikens olika funktioner och vilken betydelse den har och historiskt har haft för individer och samhällen.

– Det handlar ju förstås också om att jag tycker att det är viktigt att eleverna får en förståelse för hur normer formar populärkulturen. Ungdomar funderar så mycket över vilka de är, vad som är okej och hur de ska passa in. Om de förstår att normerna kommer någonstans ifrån och att de har ett val och en möjlighet att påverka sin egen situation, så kanske det kan lätta lite på den press de känner, säger hon.

Höstens #metoo-rörelse kom lägligt. Eleverna var redan bekanta med begreppen vilket gjorde det lättare att ta upp frågan. Lärarna på skolan planerade gemensamt en lektion med fokus på #metoo men Carolina Kjellstrand kopplade också ihop det med sin egen undervisning.

Foto: Anders Warne

– Det vi gör här i skolan är ett första steg till att medvetandegöra för eleverna hur det ser ut. Själva är de så inne i det att de inte tänker på att det till exempel är skillnad mellan hur tjejer och killar exponeras. De är helt absorberade av det och har inte heller sett hur det har förändrats över tid. Det är många som säger: Oj, ja det stämmer ju att hon inte har så mycket kläder på sig i den här musikvideon.

Carolina Kjellstrand tycker att elevernas resonemang har utvecklats under hösten. Nu förstår de att musiken inte är något separat, något som är avskilt från övriga samhället, utan att det snarare är en produkt av sin tid, eller kanske till och med skapar framtiden.

– I undervisningen om populärmusikens historia så kommer vi ju in på motsättningarna mellan svarta och vita och det är ju aktuellt med vad som händer i USA i dag. Nu förstår eleverna varför folk är så rädda. De kan se samband mellan politiken och medborgarrättsrörelsen och hur det hänger ihop med musiken, berättar Carolina Kjellstrand.

För att elevernas kunskaper ska utvecklas och att sambanden ska bli tydliga för dem försöker Carolina Kjellstrand att få till ämnesövergripande teman så ofta det bara går. Allt som går att samköras ska samköras, menar hon. Återigen hänvisar hon till läroplanen och skrivningarna om att eleverna ska kunna sätta in saker i ett sammanhang.

Just när det gäller populärmusikens historia samarbetar hon med lärarna i bild, svenska och engelska. I exempelvis bildämnet jobbar eleverna med den amerikanska fotografen Gordon Parks, en förgrundsperson i USA:s svarta kulturliv, vars foton kretsade kring sociala frågor, segregation och diskriminering.

– Det hjälper ju inte att jag står här och pratar om 60-talets soulmusik och hur den utvecklades under den svarta medborgarrättsrörelsen. Stöter de inte på den delen av historien någon annanstans så blir det ju bara här, i musikens historia, som det skett. Det är oerhört värdefullt att de får möta en uppgift på flera ställen för att få olika perspektiv.

Carolina Kjellstrand klickar fram ytterligare en bild på tavlan. The Rolling Stones – ett av de största banden på 1970-talet – är kända för en del i klassrummet. Men hur ser de ut?

Jolene. När eleverna diskuterat 1970-talets normer och hur de formade populärkulturen är det dags för musik. Dagens låt är signerad Dolly Parton. Foto: Anders Warne

– Prata två och två om vad ni ser.

Det är svarta skinnjackor, svarta jeans, svart hår och spretiga frisyrer – utan tvekan en tuff attityd som presenteras. Carolina Kjellstrand knäpper på låten Satisfaction och eleverna diskuterar vidare om låttextens innehåll om att kvinnans enda uppgift är att tillfredsställa mannen och att han inte är nöjd.

Nästa bild att analysera visar de fyra tjejerna i The Runaways. Hur såg de ut? Hade de själva valt att vara så lättklädda? Vilka stod i publiken? Och hur ser det ut i dag? Eleverna lutar sig mot varandra igen för att diskutera och flera tror nog att det är vanligt att någon annan bestämmer vad artisterna ska ha på sig.

Carolina Kjellstrand ser nöjd ut när insikten om hur det en gång varit hjälper eleverna att se klarare på hur det är i dag.

– Det är fortfarande så att tjejer används för sina kroppar. Det är inte många som inte är smala som kommer långt, säger Axel Fredriksson.

När manliga artister som Elvis Presley och Bob Dylan kommer på tal vet de allra flesta i klassrummet vilka de är. Betydligt färre känner till Janis Joplin, Roberta Flack och Patti Smith. Och att Dolly Parton har skrivit över 3 000 låtar kommer som en överraskning. Men när det står klart att det är en av hennes låtar som klassen ska spela och sjunga i dag jublar Sana Hawez.

– Yes! Jolene är min favoritlåt, den är sååå bra!

I musikundervisningen är det viktigt att få alla elever att känna sig bekväma oavsett instrument, menar Carolina Kjellstrand. Tjejer har ofta en stark sångkultur men är inte lika pigga på att sätta sig bakom ett trumset eller ta tag i basgitarren.

– Jag försöker bryta det, det är också ett sätt att jobba med normer, säger hon.

Carolina Kjellstrand är själv klassiskt skolad och kan inte minnas att hon någonsin kom i kontakt med kvinnliga kompositörer. Och just därför lyfter hon fram Jolene av Dolly Parton och passar på att berätta att hon skrivit många låtar som sedan framförts av män.

– Vem tar elbasen? Sana, bra! Axel, vill du sjunga? Okej, kan ni ackorden nu allihopa? Då kör vi!

ur Lärarförbundets Magasin