Ingår i temat
Övergångar
Läs senare

Dyrbar tid går förlorad i glappen för nyanlända elever

ÖvergångarUnderlätta övergångarna för nyanlända elever. Det lönar sig på lång sikt, säger Jenny Nilsson Folke, som har forskat om dessa elevers skolgång.

av Maria Lannvik Duregård
31 jan 2019
31 jan 2019
Illustration: Jens Magnusson

I sin avhandling undersökte Jenny Nilsson Folke skolsituationen för nyanlända elever i årskurs åtta och nio. Hon såg tre typer av övergångar som hade stor betydelse: övergången till ett nytt land med ett nytt skolsystem, från förberedelseklass till ordinarie undervisning och från grundskolan till gymnasiet.

Den första övergången handlar om att man lämnar sitt ursprungsland för ett nytt land och ett nytt skolsystem.

– Eleverna upplevde en av­bruten dåtid – det var inte alltid deras tidigare kunskaper och erfarenheter efterfrågades.

Att inte längre få vara den elev man tidigare var, kanske en toppelev, förändrade självbild och självförtroende. Eleverna var också frustrerade över att deras tidigare kunskaper inte togs till vara. Samtidigt fanns det elever som äntligen fick chansen att bli den elev de tidigare inte kunnat bli.

– Skolan måste vara vaksam på att eleverna kan gå igenom den här typen av omställningar.

Ett sätt att underlätta den här första övergången är att kartlägga elevernas tidigare kunskaper, både i språk och i olika skolämnen.  Rent konkret är Skolverkets verktyg för kartläggning till stor hjälp, men det handlar också om att anlägga ett synsätt, menar Jenny Nilsson Folke.

– Man behöver ha perspektivet att de här eleverna kan tillföra något, att de har individuella styrkor och visa att det är betydelsefullt.

Läs mer:

Våren 2019 kommer boken Nyanländ i den svenska skolan – elevperspektiv på inkludering och skolövergångar (Gleerups). Boken är en populärversion av Jenny Nilsson Folkes avhandling Lived transitions: experiences of learning and inclusion among newly arrived students (Stockholms universitet 2017).

Eleverna behöver också tidigt få studie- och yrkesvägledning, för att snabbt kunna navigera i det nya skolsystemet.

– Det räcker inte med individuella samtal, utan det måste också in i undervisningen.

Även elevhälsan och specialpedagogiska insatser bör komma in från början – ofta kopplas de på för sent, påpekar hon.

En av de sköraste länkarna i de nykomna elevernas skolgång är klivet från förberedelseklass in i ordinarie undervisning, visar Jenny Nilsson Folkes forskning.

– Eleverna ville vidare och längtade efter att betraktas som en av alla de andra. Men de blev ofta besvikna.

Eleverna hade svårt att följa under­visningen och det var sällan som den mottagande läraren anpassade undervisningen till dem. De kunde också ha svårt att komma in socialt i klassen. För att underlätta denna övergång är det mycket viktigt att eleverna får fortsatt stöd, framhåller hon. Här har studiehandledaren en nyckelroll, både kunskapsmässigt och socialt.

– En elev sa till mig att skolan stängde ner studiehandledningen för snabbt, det var i övergången han hade behövt den allra mest.

Stödet bör ske parallellt, både genom studiehandledning på moders­målet och genom ämnessvenska, där klass- eller ämnesläraren har ett andraspråksperspektiv och ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt.

Dessutom behöver man skapa förutsättningar för den sociala inkluderingen. Som lärare ska man inte tro att eleverna kommer in i klassen av sig självt, utan man måste tänka till, betonar hon.

– Det kan vara så enkelt som att styra gruppindelningen. Om läraren låter eleverna välja fritt så finns en stor risk att de nyanlända blir ensamma.

Jenny Nilsson Folke vill att nyanlända elever snabbt kommer ut i ordinarie klass.
Foto: Linda Källman

Skolan och lärarna behöver också se elevens alla språk som en tillgång. I en liten kommun hon undersökte hade man inställningen att ”här är det svenska som gäller” och det sågs som ett problem att eleverna pratade sina modersmål i skolan.

– Eleverna växlar snabbt mellan språk. Som lärare måste man förstå att det är kognitivt utvecklande och att språken stärker varandra.

Hur övergången sker ska utgå från en individuell bedömning av vad som är bäst för den enskilda eleven. Det är till exempel inte säkert att alla elever behöver gå i förberedelseklass, särskilt inte om de är yngre, menar hon.

– I lägre skolår är de kunskaps­mässiga kraven inte lika stora och yngre elever skapar ofta sociala kontakter snabbare.

Låt också eleven gå ut i sina starkaste ämnen, råder Jenny Nilsson Folke. På många skolor är det praxis att eleverna går ut i ordinarie undervisning i praktisk-estetiska ämnen som idrott och hälsa, bild eller hem- och konsumentkunskap. Det kan ibland få motsatt effekt. På idrotten till exempel kan det finnas större spelrum för sociala hierarkier, varnar hon, som hörde elever berätta om hur klasskamrater kastat bollar eller gräs på dem, utan att läraren ingrep.

Även den tredje övergången, från grundskolan till gymnasiet, behöver stärkas och bli mer flexibel. Många elever hamnar på gymnasiets språk­introduktion, även om de har gått i ordinarie klass i grundskolan, och blir besvikna.

– Eleverna jag följde tyckte att de hamnade på ruta ett igen. De kände att deras framtid blev uppskjuten och var stressade att komma ut på nationella program.

I grundskolan kan man förbereda övergången till gymnasiet genom att koppla in studie- och yrkesvägledaren tidigt och tydligt förklara för eleverna hur vägen genom skolan ser ut. Men det räcker inte med att eleverna justerar sina förväntningar, understryker Jenny Nilsson Folke. Det måste också finnas flexibla strukturer som stöttar och stärker. Rektorer och huvudmän måste ge förutsättningarna, som studiehandledning och studie- och yrkesvägledning, lärarna måste få kompetensutveckling och man behöver skapa bryggor mellan språkintroduktion och nationella program. Man måste också signalera förhållningssättet att de här eleverna är allas elever och att de ska ut i undervisningen snabbt.

–  Det är en insats som på lång sikt ger tidsvinster.

Mer ur temat Övergångar (6)

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com