Läs senare

Elever såg all historia som sin egen

ForskningElvaåringar anser att det är deras egen historia som de lär sig om i skolan, oavsett vad de själva har för bakgrund. Det är en av slutsatserna i Karin Sandbergs forskning.

31 jan 2019
Vasatiden och vikingatiden är lika mycket ”förr” för eleverna, enligt Karin Sandbergs forskning.
Foto: Istockphoto

När didaktikforskaren Karin Sandberg inledde arbetet med sin avhandling, trodde hon att elever med olika ursprung och olika sociala förhållanden skulle ha olika uppfattningar om såväl historia i stort som själva skolämnet historia.

Men efter inter­vjuer med ett 70-tal elvaåringar från sex olika skolor blev hon förvånad över resultatet. Eleverna kom både från välbärgade villaområden och från miljonprogramområden och intervjuades i par eller mindre grupper. De fick förhålla sig ganska fritt till hennes frågor.

– Deras uppfattning av historia och vad de kan lära av historieämnet var väldigt homogen. Svaren var i princip desamma oavsett om de kom från välbärgade delar av samhället eller platser där en stor del av befolkningen var född i ett annat land, säger Karin Sandberg.

Eleverna formulerar inte en rörelse från dåtid till nutid, utan dåtid och nutid beskrivs mer som två motpoler.

Sedan konstaterar hon att hennes slutsatser går på tvärs mot vad tidigare forskning har visat.

– I många fall har man kommit fram till att elever med utländskt påbrå inte har kunnat identifiera sig med skolans historieundervisning, eftersom de har upplevt att deras förflutna inte ingår i det här skolämnet. Men min analys visar att samtliga grupper kan relatera till den undervisning de möter i skolan.

Karin Sanderg.
Foto: Jonas Bilberg

Det framgår inte i avhandlingen hur många elever som hade föräldrar med utländskt påbrå, eller andra specifika siffror angående elevernas socioekonomiska bakgrund, men det skilde sig mycket åt mellan skolorna, berättar Karin Sandberg.

Enligt hennes observationer känner elever med utländskt påbrå en samhörighet med ”svenskar”, som sträcker sig längre än deras egen livstid. Det vill säga att även dessa elever har sina rötter i Sverige. Eleverna uttryckte sig inte i termer som ”vi och dom” och såg ingen konflikt i att tillhöra flera olika ”vi”. Majoriteten resonerade i ”vi-form” när de pratade om händelser som Stockholms blodbad eller om Gustav Vasas tid.

– Man kan säga att eleverna har flera olika historiska ”vi” som fungerar samtidigt och som inte konkurrerar med varandra. Och det vi:et omfattar både människor som har levt förr, de som lever i det svenska samhälleti dag men också de som kommer att leva i framtiden.

Varför hennes undersökning har visat den här gemensamma uppfattningen om historia och historie­undervisningen kan hon bara spekulera i, poängterar hon.

– Kanske har inte deras omgivning – varken skolan eller från annat håll – uppmärksammat elever med exempelvis utländskt påbrå på vad som ”borde” vara deras historia i och med att de är så pass unga. De har helt enkelt inte så mycket erfarenhet av historia annat än från skolans undervisning.

De flesta eleverna ansåg att historia var ett spännande ämne och deras motiveringar till varför man läser historia i skolan var väldigt nyanserade, berättar hon. De ansåg att huvud­skälet till att läsa historia var att man ska lära sig av stora historiska händelser i det förflutna, framför allt för att undvika att göra samma misstag som människor har gjort förr.

Karin Sandberg

Karin Sandberg är filosofie doktor och universitetsadjunkt i didaktik på Mälardalens högskola och forskar om historieunder­visning. Hon är utbildad gymnasielärare i svenska och historia och arbetade som gymnasie­lärare mellan åren 2006 och 2014.

Avhandling: Att lära av det förflutna: Yngre elevers förståelse för och motivering till skolämnet historia försvarades vid Mälar­dalens högskola i Eskilstuna den 5 oktober 2018.

– De tycker att de stora händelserna innehåller en sensmoral som de kan lära av och beskrev den historiska utvecklingen som en framgångshistoria där allt blir bättre och bättre.

Ett återkommande exempel i intervjuer­na är nutidens syn på alla människors lika värde, när det gäller kvinnors situation och andra jämlikhetsfrågor. En elev uttryckte sig så här: ”Vi mörkhyade var ju slavar förr … han som stoppade det, han ­hette Abraham Lincoln och nu vet folket att alla människor ska behandlas lika i den här tiden som vi är i nu.

Föreställningen om vad som är rätt eller fel speglar sig även på ett mer individuellt plan. Genom att lära och förstå historien menar eleverna att de själva kan bli bättre på att möta olika utmaningar och bidra till ett välfungerande samhälle.

Begreppet historiemed­vetande går som en röd tråd genom avhandlingen, och Karin Sandberg beskriver det som ”hur tolkningen av det förflutna är sammanvävt med förståelsen av nutid och därmed också förväntningarna på framtiden”.

– Eleverna formulerar inte en rörelse från dåtid till nutid, utan dåtid och nutid beskrivs mer som två motpoler. De är tydligt åtskilda från varandra. Eleverna ser dåtiden som en samlad enhet. Allt är ”historia” och de gör ingen åtskillnad mellan Vasatid och vikingatid, allt är ”förr”.

Karin Sandbergs förhoppning är att hennes avhandling ska ge en bild av elevernas uppfattning av historia och historieämnet, och vad de har för föreställningar och intresseområden inom ämnet. Men också att den ska väcka reflektioner kring historie­ämnets fostrande inslag.

– Historieämnet har ett stort mått av fostrande inslag och det måste vi ta på allvar. Skolans uppdrag är ju att forma eleverna till demokratiska medborgare och här bör vi lärare tänka över hur vår egen tolkning och uppfattning av historien påverkar under­visningen. Och fundera på vilken typ av människor vi vill ska komma ut ur våra klassrum.

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com