Ingår i temat
Ämnen på väg
Läs senare

Enkla frågor och snabba svar i sociala medier

Svensklärare använder oftast Facebookgrupper som en helpdesk, där man ställer en fråga och får ett snabbt svar. Det säger Ann-Christin Randahl som forskar om svensklärare på Facebook.

av Maria Lannvik Duregård
07 jun 2018
07 jun 2018

I projektet Fortbildning på Facebook, som drivs av Karlstads universitet, undersöker Ann-Christin Randahl och hennes kollegor hur lärare i svenska och matematik diskuterar och byter erfarenheter i olika Facebookgrupper. De har undersökt runt 300 inlägg med kommentarer i tre olika, allmänna grupper för svensklärare. Dessutom har de djupintervjuat lärare. Ann-Christin Randahl, som är lektor i svenskdidaktik vid Göteborgs universitet, studerar särskilt svensklärarna.

Vad får ni veta om svensklärarna?

– De ställer snabba, väldigt undervisningsnära frågor, som till exempel tips på högläsningsbok eller läromedel. Som ett slags helpdesk ungefär.

När lärarna ställer frågor räknar de med att få svar – och det med rätta. 90 procent av inläggen besvaras snabbt, det kan komma tio svar på en timme. Lärare postar undervisningstips, medlemmarna lajkar, stöttar och peppar varandra, men de utvecklar sällan varandras idéer i gruppen. Det blir väldigt lite diskussion om inläggen, enligt Ann-Christin Randahl.

Om man bara ser till flödena, så fungerar Facebookgrupperna mer som handelsplatser där det sker ett utbyte, än som ställen där man bygger kunskap, menar hon.

– Men vi ser ju inte hela bilden. Vi vet inte vad lärarna gör med det eller hur kunskapsutvecklingen sker. Kanske fortsätter samtalen i chattforum som Messenger till exempel, säger hon.

Den bild av svenskämnet som syns i grupperna är i första hand svenska som ett färdighetsämne, där det gäller att uppnå vissa färdigheter, framför ett erfarenhets- eller bildningsämne.

Kan det bero på att Facebook passar bäst för enklare frågor?

– Så kan det vara. Det är också sådana frågor som får svar – men bara om läraren anger kontexten, som vilket område hen jobbar med och i vilken årskurs.

Det kommer också många frågor om bedömning, till exempel hur man kan bedöma nordiska språk, och om matriser. Det kan tyda på en förändring av ämnet, påpekar Ann-Christin Randahl.

– Man kan undra om svenskämnet handlar alltmer om att mäta och bedöma. Det målstyrda ämnet har slagit igenom.

I både svensk- och matematikgrupperna kan man se två grupper av användare, de högaktiva respektive de lågaktiva. De högaktiva svensklärarna fungerar som en sorts mentorer för andra lärare, de svarar på frågor och postar ofta egna, välplanerade inlägg. Inte sällan har de en egen blogg, många följare på Facebook och Instagram och skriver böcker eller föreläser.

– De använder sociala medier för att göra karriär.

Medan de högaktiva lärarna delar med sig av sina erfarenheter så ställer de lågaktiva Facebookanvändarna frågorna. De följer flödet noga, de söker speciella svar och uppger själva att de får en stor idébank.

Lärarna som intervjuats ser Facebook som sitt utvidgade kollegium, de pekar på det kollegiala lärandet som sker och många menar att de får all sin fortbildning därifrån.

Men kan man verkligen kalla det för ett kollegialt lärande, när frågorna är så enkla?

– Det beror på vad man tänker att lärande är. Jag kanske inte riktigt ser den fortbildning som lärare säger att de får, jag ser mer transaktioner. Men diskussionerna kanske förs i andra sammanhang.

Vad är ert nästa steg?

– Nu undersöker vi hur det professionella ordförrådet ser ut på Facebook. Vilka ord lärarna använder ger också en bild av svenskämnet. Hittills ser vi att ungefär tjugo procent av orden är mer specifika – ungefär som i en lärobok.

Mer ur temat Ämnen på väg (6)

ur Lärarförbundets Magasin