Läs senare

Få lärare frågar nyanlända vad de kan

Sedan årsskiftet ska skolan kartlägga nyanlända elevers kunskaper. Professor Margareta Ekborg har ansvarat för materialet i de naturvetenskapliga ämnena.

19 jan 2016

Foto: Christian AnderssonNyanlända elever är en heterogen grupp. Hur fångar man upp elevernas olika nivåer?

– Materialet utgår från bilder och varje uppgift startar i något bredare, en ficklampa, ett glas vatten eller en kontur av människokroppen. Tanken är att alla ska kunna säga något om det de ser. Ingången i materialet är densamma i alla åldersgrupper. Utifrån vad som händer ställer läraren följdfrågor och observerar hur långt eleven kan gå vidare och när det tar stopp. Men det är inget förhör, det handlar inte om att pricka av vad de kan och inte kan utan om att få fram elevernas generella kunskaper. Det viktiga är att se vad eleverna säger, gör och beskriver snarare än vad de vet, kan och förstår. Meningen är att det ska vara ett avspänt samtal där eleven får möjlighet att göra sitt bästa och visa sina styrkor.

Kartläggningen av elevernas språkliga och matematiska förmågor blir obligatorisk. Dessutom finns frivilligt material i 15 skolämnen. Kommer skolorna att använda det?

– De pilotskolor vi arbetat med är väldigt positiva och materialet är efterfrågat så jag hoppas det. Enligt Skolinspektionen är kartläggning av elevernas kunskaper en viktig framgångsfaktor. Men man måste ju inte prova alla 15 ämnen på en gång. Materialet är väldigt flexibelt och man kan plocka ut delar av det. Om en elev visar intresse för ett visst ämne kan man ju börja där.

– Jag tycker att man ska se det här som en resurs för alla lärare. De nyanlända eleverna är inte bara sva-lärarnas ansvar. Och kartläggningen i respektive ämnen måste göras av ämneslärarna, det är bara de som kan ställa rätt följdfrågor.

Varför är det så viktigt att få reda på vad eleverna kan?

– En replik som vi alla har stött på under arbetet med materialet är: ”Ingen har frågat mig förut”. Många nyanlända kommer från auktoritära skolsystem. Det är klart att det ger konstiga signaler när de möter vårt demokratiska system i kombination med att ingen frågar eleverna vad de kan. Det är viktigt att vi förmedlar att den svenska skolan bygger på en kunskapsutveckling. I det ligger underförstått att vi har en förväntan på eleverna. Och vet vi vad eleverna kan, kan vi också sätta in rätt stöd.

Hur gör man i andra länder?

– Det är inte så vanligt med den här typen av material. I Nya Zeeland och Kanada gör man ett mindre test. Norge har också ett men det är väldigt ”norskt” och utgår från norsk kultur.

– För oss har det varit viktigt att spegla världen brett och utifrån olika etnicitet och kön. Vi har också olika alternativ på bilder beroende på elevernas kulturella bakgrund. Handlar det om ekologiska processer börjar man kanske med att visa en bild på en skog, ett bergslandskap eller en regnskog beroende på var eleverna kommer ifrån, sedan går man vidare med följdfrågor utifrån det.

När ni började arbetet för två år sedan kom det cirka 15 000 nyanlända elever varje år, nu är prognosen 70 000. Hur ska skolorna hinna med den här kartläggningen?

– Ja, det är en jättepress på skolorna. Det här materialet löser inte allt men gör man en kartläggning så har man igen det senare, det är en vinst på lång sikt. För en elev som har gått i skolan går det ganska fort att lära sig så mycket svenska att man kan vara med på en vanlig lektion. Man kan ju läsa språket och ämnena samtidigt. En molekyl är en molekyl över hela världen, fotosyntesen likaså.

Margareta Ekborg var fram till pensioneringen i somras professor i ämnesdidaktik med naturvetenskaplig inriktning vid Malmö högskola. Hon har lett arbetet med att ta fram kartläggningsmaterialet i de naturvetenskapliga ämnena.

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com