Läs senare

Fiktionen som redskap för lärande

ForskningSkolan borde värna mer om fiktionen, ge det oförutsägbara mer plats, i både praktiska och teoretiska ämnen. Det anser forskaren Eva Hallgren som har undersökt hur processdrama kan bidra till fördjupade kunskaper.

25 sep 2018
Processdrama är användbart i alla ämnen, även bild och slöjd. Foto: Johnér bildbyrå

Du har studerat processdrama som arbets­metod i skolan. Vad är ett processdrama och vad är syftet?

– Det kan liknas lite med att lajva, men ändå inte. Det är en genre inom dramapedagogiken där lärare själva deltar och har en roll i den fiktion som skapas tillsammans med eleverna, utifrån ett förutbestämt tema.

– Processdrama går att anpassa till alla åldrar och när jag har jobbat i olika klasser brukar jag börja med att prata med läraren om vilket område de arbetar med för tillfället för att kunna införliva processdramat i den vanliga undervisningen, säger dramadidaktikforskaren Eva Hallgren.

Process­­drama kan fördjupa elevernas förståelse för ett ämne och olika kunskaps­områden.

– Ett ”bra” processdrama består av oförutsägbara processer där fiktionen ges stort utrymme och kan sträcka sig från en lektion till en hel termin.
I princip så länge det känns meningsfullt att fortsätta och hur mycket tid man kan avsätta i relation till lärandemålen.

Eva Hallgren

Eva Hallgren arbetar på institutionen för de humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnenas didaktik vid Stockholms universitet och på avdelningen för utbildningsvetenskap och ekonomi vid Högskolan i Gävle. Hon är lärare och dramapedagog och undervisar i fristående kurser i drama och på lärarutbildningen.

Avhandlingen Ledtrådar till estetiskt engagemang genom rolltagande i processdrama – samspel i roll i en fiktiv verksamhet hittar du här: su.diva-portal.org

Vad händer när temat är bestämt?

– Man väljer en utgångssituation och eleverna får ofta en kollektiv roll som skiftar under arbetets gång. Deltagarna får själva improvisera sig fram och på så vis uppstår olika situationer som ger eleverna en erfarenhet och känslomässig anknytning till ett ämne, som de förhoppningsvis kan ta med sig ut i verkligheten. Slutligen avslutas arbetet med reflektioner kring vad som hände, hur eleverna upplevde sin roll i dramat och vad de har lärt sig.

Hur genomförde du din studie?

– Eftersom processdrama inte är så vanligt i Sverige än så gjorde jag fallstudier både i  Sverige och England, där det används mer. Ett av de svenska exemplen utspelade sig på en lågstadieskola. I det fallet höll man på med stenåldern och eleverna fick först spela forskare som åkte iväg i en tidskapsel. Klassläraren agerade stenålderskvinna och sekvensen gick ut på att eleverna i rollen som forskare skulle tolka och resonera kring det läraren gjorde. Det ledde till att det blev tydligt vilka förkunskaper de hade och hur de kunde gå vidare och bredda arbetet med temat ifråga. Senare befolkade eleverna själva stenåldersbyn.

Kan man även använda processdrama i bild, slöjd eller musik?

– Absolut. Som bildlärare skulle man kunna studera en epok inom konsthistorien. Exempelvis genom att skapa ett drama utifrån den tid då kameran slog igenom och då det exakta avbildandet inte ansågs lika intressant som tidigare. Eleverna skulle kunna spela ett konstnärskollektiv som inte längre får några beställningar på porträtt på grund av utvecklingen. Här kan frågeställningarna kretsa kring hur teknikens utveckling påverkade målandet och modernismens olika inriktningar. Kanske får de möta en impressionist – där läraren exempelvis spelar Monet – vars arbete kanske förfärar eller fascinerar konstnärskollektivet.

Vad var intentionen med av­handlingen?

– Jag ville undersöka hur rolltagande går till i den här formen av dramagenre. Alltså vad som händer när eleverna får skifta roller under ett dramaförlopp. Men också hur processdrama kan fördjupa elevernas förståelse för ett ämne och olika kunskapsområden.

Krävs det att läraren är utbildad dramapedagog?

– Nej, men givetvis är det bra om man har fått någon slags introduktion om hur man ska gå tillväga. Eller att läraren tar hjälp av en dramalärare som vet vilka konstnärliga verktyg som det går att använda sig av för att kunna fördjupa sig i ett drama, steg för steg.

Vilka är dina slutsatser?

– Det här kan vara en utmaning för ämnesläraren i och med att dramat kan dra iväg åt olika håll, och inte alltid i riktning mot målen för arbetet. Det som blev tydligt var att när eleverna gick in i fiktionens värld var de väldigt engagerade, men så fort läraren började rikta in dramat mot kunskapsmålen minskade deras initiativ.

– Min centrala slutsats är att det är viktigt att förstå processdrama som två olika verksamheter. När de är ”ur” roll handlar det om att lära sig ett ämne vilket är det övergripande syftet med hela processdramat. Men när deltagarna befinner sig mitt i dramat är det viktigt att de får släppa motivet om att de ska lära sig något. Då gäller det att de själva får vara utforskande och utveckla dramats innehåll.

Har du några tips på hur man får till ett bra processdrama?

– Först och främst bör eleverna ha klart för sig att övningen är kopplad till lärandemålen. Det är också viktigt att den som leder dramat skapar en tydlig start för vilken värld deltagarna ska kliva in i och vilken roll de har. Här bör läraren ha reflekterat över om de roller som eleverna tilldelas är tillräckligt ”öppna” för att de ska kunna utveckla sitt agerande i dramat. Och att det finns någon typ av frågor att ta ställning till. Ett väldigt konkret exempel skulle kunna vara att låta hälften av eleverna agera invånare och de andra flyktingar med målet att få dem att utforska vad som händer när de här grupperna möts och ska leva i samma samhälle. Det leder också till att de börjar fundera över hur de hade agerat om de ställdes inför samma situation i verkligheten.

ur Lärarförbundets Magasin