Läs senare

Forskarskola med rätt att utvärdera

Barnen har fått mer inflytande och bättre koll på vad de faktiskt lär sig på fritidshemmet i St Olofskolan i Sundsvall. Och pedagogernas kompetens tas bättre tillvara.

05 jul 2015

Foto: Therése Ny
Kan du öppna dörren? Meron Tekla Hagos är ivrig att få ut innebandyklubbor och mål ur boden, för att han och hans kompisar ska hinna spela lite under tjugominutersrasten. Och visst. Johan Karlsson öppnar och hjälper till att plocka ut grejorna.
Det här är hans plats. På andra ställen på den stora skolgården syns andra reflexvästklädda vuxna – hans kolleger från fritids – var och en med ansvar för sitt skolgårdsområde.

– Vi kallas rastvärdar, inte vakter, säger Johan Karlsson, tar en klubba och spelar lite med barnen, samtidigt som han kastar en blick ner mot ett spretigt lärkträd en bit bort. Trädet är försett med skylten ”kompisträd”. Under det kan barn som inte har någon att vara med ställa sig, för att rastvärdarna och andra elever ska kunna bjuda in dem till någon aktivitet. Men nu är det tomt under lärken.

I S:t Olofsskolan är det fritidshemspersonalen som ansvarar för all rastverksamhet. Så har det varit sedan skolan fick ny rektor hösten 2011. Då hade den varit nedläggningshotad en tid, eftersom elevunderlaget minskade. Den nya rektorn, Carina Cederholm, lyckades vända trenden. Så nu är det kö hit. Hur hon gjorde är en historia för sig (som vi berättat om i Chef & Ledarskap 2/2015), men en av pusselbitarna var att hon såg fritidshemsverksamheten som självständig, men lika betydelsefull som det som sker i klassrummen.

– Vi känner oss lika mycket värda som skolans lärare, som Jenny Berg säger.

Hon har jobbat här sedan i höstas och känner stor skillnad jämfört med andra fritids hon arbetat i, när det gäller attityden hos rektor och lärare till fritidshemsverksamheten.

– Här händer det till exempel aldrig att lärare plötsligt kallar in oss i klassrummen.Foto: Therése Ny
Genom att rektor infört klassresurser är fritidspedagogerna över huvud taget väldigt sällan i klassrummen. I så fall måste det ske på direktiv från rektor, via fritids egna arbetslagsledare Emelie Gräntz och Johan Karlsson.

– Och då är vi fritidspedagoger, inte resurser. Vi tas alltså inte in som vikarier i klass på bekostnad av fritidsverksamheten, säger Anna Lundberg och konstaterar att den tydliga organisationen gör att hela arbetssituationen blivit lugnare.

Fritidspedagogerna är också med i skolans samtliga organisationsgrupper och får lika mycket fortbildning som övrig personal i skolan.

I St Olofssskolans fritids finns fem så kallade hemvist; förskoleklass, ett per årskurs till och med trean och en fritidsklubb för fyror, femmor och sexor. Tidigare var fritidsavdelningarna åldersblandade, men när lärgruppen jobbade med trygghet kom de fram till att barnen skulle må bättre av att också fritids var åldersuppdelat. Så blev det också, enligt pedagogerna.

– Men vi pedagoger är ett team, även om vi jobbar i olika hemvist, poängterar Jenny Berg.

Ja, nickar Emelie Gräntz. Förut var det nästan lite konkurrens mellan de olika avdelningarna, säger hon, men så känns det inte alls längre:

– Vi jobbar tillsammans hela tiden och stöttar varandra jättemycket.Foto: Therése Ny
S:t Olofsskolan är en så kallad forskarskola. Samtliga pedagoger, inklusive fritidspedagogerna, gick härom året en 15 poängs distanskurs på Karlstads universitet som gav dem verktyg att utvärdera sin egen undervisning, i sex lärgrupper. Rektor Carina Cederholm ändrade gruppindelningen så att fritids blev en egen grupp, utifrån det faktum att fritids har ett annat uppdrag. Visst fanns det poänger med att studera tillsammans med lärarna, men den nya ordningen är överlägsen, tycker fritidspersonalen.

– Nu nyttjas vår kompetens på rätt sätt, säger Emelie Gräntz.

– Det känns mer logiskt. Och genom att vi forskar systematiskt i vår egen vardag är det inte alls betungande, säger Kerstin Lundberg.

Inte minst har det svetsat samman dem som grupp, i och med att de alla träffas och diskuterar två timmar varje fredag – varannan vecka på arbetslagsmöte, varannan i lärgruppen.

Är det stor skillnad mot förr?

– Ja, svarar hela gruppen i kör.

– Vi har fått tillbaka styrkan i arbetslaget, säger Johan Karlsson.Foto: Therése Ny
Sedan LGR 11 kom har S:t Olofsskolans fritids också jobbat hårt med att göra eleverna medvetna om vad de lär sig på fritids.

– Vi har inte förändrat verksamheten, men blivit tydligare med att prata med barnen om vad de lär sig, till exempel när de bakar, säger Kerstin Lundberg och konstaterar att det tog ett tag att komma in i detta tänk, men att det nu blivit ”automatiserat”.

– Vi tänker inte längre på att vi pratar om lärande hela tiden.

– Att prata om lärandet behöver inte vara krångligare än att man samlar ihop gruppen en liten stund efter en aktivitet och frågar vad de tyckte om den och vad de lärde sig, säger Johan Karlsson.Foto: Therése Ny
Lärandet tas också upp både på de fritidsråd som varje hemvist har ungefär varannan vecka, och vid de stora fritidsråden var sjätte vecka, då representanter för alla hemvisten träffas och utbyter erfarenheter och inspireras av varandra.

Genom att använda modellen ”två stjärnor och en önskan” fångar pedagogerna också upp elevernas individuella utvecklingsmöjligheter och hjälper dem att få syn på vad de lär sig. Regelbundna enkäter med elever och vårdnadshavare har bekräftat bilden av att lärandet blivit synligare.

Dokumentation har blivit en allt viktigare del i arbetet på S:t Olofsskolans fritids. Alla aktiviteter förs in i en särskild dokumentationsmall och sammanfattningar läggs ut på skolans webbplats och i fritids eget veckobrev. Därutöver har fritids en egen blogg och ett Instagramkonto, vid sidan om skolans gemensamma Facebooksida.

– Men vi kör med old school också, säger Emelie Gräntz, med papper i hemvistenas tamburer.

Vid lärgruppsmötena förs förstås också protokoll, som vidarebefordras till rektor.

– Hon är jättebra på att ge feedback, säger Emelie Gräntz.

Varken hon eller de andra ser dokumentationskravet som betungande.

– Vi har ju tid avsatt, säger Johan Karlsson, medan Jenny Berg, som ansvarar för lärgruppsprotokollen, berättar att hon brukar föra anteckningarna direkt i dokumentationsmallen på datorn, medan de diskuterar.

Elevinflytande är en av S:t Olofsskolans hörnstenar. Rektor Cederholm vill se elever och vårdnadshavare som kunder och vill därför att personalen hela tiden ska vara lyhörd för elevernas önskemål och åsikter.Foto: Therése Ny
– Det är stor skillnad mot andra skolor jag jobbat i, säger Anna Lundberg och de andra nickar.

De tror också att detta är ett av skälen till att så många elever här väljer att fortsätta i fritidsklubb ända upp till sjätte klass. Ett annat är åldersindelningen – det är helt enkelt roligare för tio-tolvåringarna att få vara för sig.

Fritids har också ansvar för det studiestöd (läxhjälp) som skolan erbjuder. I höstas blev det så populärt att också barn som inte var inskrivna på fritids började komma dit.

– Men vi hade varken lokaler eller personal till det, så nu kör vi det bara i hemvistena, säger Anna Lundberg.

Nu närmar sig klockan tio i elva. Hög tid att ta på utomhuskläderna – skolan har köpt arbetskläder till all personal som arbetar utomhus – och de namnmärkta reflexvästarna.

– Det är ju viktigt att inte vi kommer ut efter barnen, säger Johan Karlsson och går mot ”sin” bod.

S:t Olofsskolan

Skolan ligger i området Nacksta, i utkanten av centrala Sundsvall. S:t Olofsskolans fritidshem har 196 elever inskrivna mellan förskoleklass och årskurs 5, uppdelade i fem hemvist utifrån ålder. Grundsärskoleeleverna är integrerade i respektive åldersgrupp. Personalen består av fyra fritidspedagoger och en fritidsledare.

Skolan har i år plats för 350 elever.

ur Lärarförbundets Magasin