Läs senare

Forskning – en stämma i det offentliga rummet

Att forska på ett ämne innebär att ge det en röst i det offentliga rummet. Det menar forskarna Kristina Holmberg och Ylva Hofvander-Trulsson, som båda har specialiserat sig på kulturskolan.

27 okt 2009

Det blåser, som alltid, i Malmö. Musikhögskolan på Ystadväg­en har precis öppnat portarna för ett nytt läsår och fikarummet på bottenplanet är fullt av både nya och erfarna studenter med instrumentlådor av olika slag. Kaffedoften är intensiv.

I en av korridorerna ett par trappor upp möter jag Kristina Holmberg och Ylva Hofvander-Trulsson, båda utbild­ade till tvärflöjtslärare på denna musikhögskola, där de nu är forskare.  

Efter att ha arbetat i de flesta skolformer, sökte de sig till musikhögskolans forskarutbildning 2005. Nu arbetar de på varsin doktorsavhandling och beräknar att kanske vara klara någon gång under nästa år.

De har samma intresseområde men olika fokus. Kristina Holmbergs forskningsområde är kulturskollärares strategier i undervisningen, Ylva Hofvander-Trulsson har intervjuat föräldrar födda i utlandet om musikalisk fostran, bakgrundens betydelse för barnens musik­utövande, samt föräldrarnas tankar om barnens framtid i Sverige.

– Jag tittar på vilka strategier lärarna använder för att kunna hantera både traditioner och populärkultur i sin undervisning. Lärarna upplever ofta inte detta som ett val, utan något de tvingas till i arbetet på musik- och kulturskolan, förklarar Kristina Holmberg.

Ylva Hofvander-Trulsson berättar att de flesta ser kulturskolan som ett led i deras barns kulturella fostran.
– Enligt dessa föräldrar ska barnen lära sig att spela klassisk musik eller dansa balett för att det ingår i ”en klass­isk bildnings- och kulturtradition”, säger hon.

– Det är inget tal om att de ska spela rockmusik eller dansa streetdance.
Kristina Holmberg och Ylva Hofvander-Trulsson är musiklärare och forskar om musikpedagogik, men det de säger skulle lika gärna kunna gälla bild, dans, drama eller teater. Forskning inom just dessa ämnen och om kulturskolan är viktig, eftersom den är relativt sällsynt. De tror att forskning höjer ett ämnes och en yrkeskårs status.

– Forskning sätter ord på företeelser som kanske inte behövs i praktiken, vilket underlättar diskussionen om vad man gör inom ett fält. Forskare får ett slags rätt att tala och föra fram åsikter i vetenskapliga sammanhang, vilket är viktigt för fältets utveckling inom akademien, säger Kristina Holmberg.

Kommuner satsar pengar på kulturskolor år efter år, men det finns förhållandevis lite kunskap om vad den är och vad den innehåller. Forskning för upp lärares samlade kunskap till en kollektiv nivå vilket gör att man kan börja diskutera kulturskolans syfte och betydelse på ett mer generellt plan, menar de.

– Det som blir synligt i min studie kan appliceras på kommuner med liknande befolkningssammansättning och bidra till en större kunskap, menar Ylva Hofvander-Trulsson.

Hon tror att om vi hade haft kulturskolor som nådde alla barn oavsett härkomst, hade det inte behövts forskning på det området. Hon lyfter fram Malmö kulturskola som ett exempel på en skola som försöker nå fler än de som brukar komma självmant. Det finns till och med verksamhet för flyktingbarn.

Malmö är en stad där 47 procent av barnen har utländsk bakgrund. Detta behöver avspegla sig i deltagarlistorna i barnens fritidsaktiviteter, tycker Ylva Hofvander-Trulsson. Hon har alltid varit intresserad av samhällsfrågor och politik och tycker att hon får utlopp för det nu när hon studerar en verksamhet som kulturskolan.

– Jag tycker att ämnet är väldigt spännande och aktuellt. Elever med utländsk bakgrund är en underrepresenterad grupp på kulturskolan, många talar om att få in mer mångkultur men hur ser det ut i verkligheten?

Hennes tankar på att forska tog form under en resa till Transsylvanien. Hon var där för att spela och skriva en uppsats om musiken och dansen, men musikerna ville hellre tala om förtrycket de var utsatta för. Där blev Ylva Hofvander-Trulsson intresserad av musiken som maktfaktor och hot i samhället, och började fundera på vad musiken betyder för olika invandrargrupper i det svenska samhället, människor som kanske varit utsatta för förtryck – och vad de vill att deras barn ska få för förhållande till musik.

I sin forskning har hon hittills kommit fram till att kulturskolan når de invandrarfamiljer som har ett otroligt starkt musikintresse sedan generationer; musiken handlar för dem om bildning och familjens anseende.
Kristina Holmberg har arbetat i de flesta skolformer, senast på en kulturskola, där hon som en del av tjänsten även hade ansvar för skolans pedagogiska utveckling. Hon ville gräva vidare i sitt yrke, och gick både kandidat- och masterutbildningen där.

Hennes D-uppsats handlade om elevernas motiv att gå på kulturskolan. Hon kom fram till att det finns fyra typiska grupper: en som verkligen är intresserad av klassisk musik, en som går på kulturskolan för att föräldrarna vill det, en för att deras kompisar går där och en fjärde grupp vill bli kändisar.

– Efter många år som musiklärare var det intressant och roligt att få tid att reflektera över mitt arbete och i min forskning har jag stor nytta av åren som verksam lärare, säger hon.

Efter att ha studerat eleverna ville hon forska om lärarna – vad hade de för strategier för att möta dessa barn som gick i kulturskolan med så olika mål och förväntningar? I sin forskning har  hon gjort en intervjustudie med 27 lärare i olika ämnen i kulturskolan för att ta reda på vad de själva anser är viktigt i deras undervisning.

Lärarna har samtalat i grupper och resultatet visar att de flesta lärare känner sig tvingade att hantera både den traditionella kulturskolerepertoaren och elevernas intresse för populärkultur. Strategierna de använder för att få ihop det är intressanta, som att spela hårdrock på klarinett.
– Jag har sett att många lyckas väldigt bra med att både tillfredsställa barnens krav på ”det nya”, och att föra in ”det klassiska”. De tvingas till det helt enkelt, även om de kanske inte alltid vill det, säger hon.

– Men det finns också lärare som känner sig helt trygga i antingen traditionen eller populärkulturen och driver sin undervisning helt i linje med detta.
Kristina Holmberg tror att kulturskolan inom en snar framtid måste bestämma på vilket ben den ska stå – ska den enbart möta elevernas önskemål och krav på att spela, sjunga och dansa rock och pop, eller ska man enbart erbjuda eleverna att lära sig ”klassisk kultur”? Eller kanske öppet deklarera att man kan göra båda sakerna?

Många av de lärare Kristina Holmberg har träffat, tror att eleverna kommer att vilja bestämma mycket mer i framtiden, och att för många elever finns det nästan inte på kartan att lära sig klassisk musik på ett instrument.
– Det är ju jätteintressant, för det är den klassiska bildningen föräldrarna i min studie efterfrågar, säger Ylva Hofvander-Trulsson.

Se där – forskningen ger upphov till diskussion innan den ens publicerats. Ylva Hofvander-Trulsson är för en kulturskola som vänder sig till alla intresserade. För Kristina Holmberg är inte det självklart.
– Jag tror att en del stilar, som hip-hop och techno, skulle förlora sin kraft om de blev en del av kulturskolan. En del repertoar ska inte institutionaliseras, i alla fall inte i den meningen att den slätas ut. Jag tror att den ska vara till för specialintresserade elever som verkligen vill lära sig en konstart, säger hon.

– Jag menar att kulturskolan visst kan vara för dem som är intresserade, men måste vända sig till alla oavsett härkomst. Det gör den inte riktigt i dag, invänder Ylva Hofvander-Trulsson.

– Det kan innebära att kulturskolorna måste tänka om och lägga upp kurserna på ett annat sätt, som också väcker intresse hos den nya invandrargenerationen.
Kristina Holmberg menar att det finns elever som är idoga övare, men generellt säger lärarna i hennes studie att eleverna är slöare och saknar den uthållighet som fanns för tio år sedan. I dag trycker man på en knapp på en dator och får allt serverat, men att öva på ett instrument i en halvtimme är för jobbigt.

– Så var kommer kulturskolan in, och vad är dess uppgift? Lekande elever som slappnar av, eller fulländade konstnärer som övar två timmar om dagen? Eller något helt annat?, undrar Ylva Hofvander-Trulsson.

Hon tycker att frågan är intressant men svår – samtidigt som föräldrarna i hennes studie vill att barnen ska lära sig att spela ett instrument från grunden, tycker hon att det pågår en maktkamp om barnens tid, som kulturskolan måste ta hänsyn till. Dels frågar föräldrarna i hennes studie efter en kulturskola som lär ut klassisk bildning som konstmusik eller balett på en hög nivå, vilket innebär att eleverna måste öva. Dels har eleverna hårt tryck på sig i grund- och gymnasieskola med många prov och läxor, och dessutom har många av de barn som finns i kulturskolan också många andra fritidsaktiviteter. Det handlar om att kulturskolan måste möta barnen där de befinner sig, annars blir föräldrarnas arbetstider en begränsning för barnens utveckling. Man kanske kan decentralisera kulturskolans arbete till olika stadsdelar, funderar Ylva Hofvander-Trulsson.

Kristina Holmberg och Ylva Hofvander-Trulsson hoppas givetvis att en diskussion om dessa frågor tar fart när deras avhandlingar kommer. Men det finns fortfarande en klyfta att överbrygga mellan forskare och lärare, tycker Kristina Holmberg och Ylva Hofvander-Trulsson. Lärarutbildningen är av tradition en yrkesutbildning och det har inte alltid varit självklart för lärare att forska, kanske särskilt inte inom de kreativa ämnena. En del tycker att det som forsk­arna kommer fram till, kunde de räkna ut ändå. Det har de lärt sig av erfarenhet. Men att forska innebär att man djup­dyker ner på ett utvalt område, gör många intervjuer, läser mycket teori i ämnet och på så sätt kan föra upp kunskapen på en kollektiv nivå. I stället för att alla kulturskollärare uppfinner egna hjul hela tiden, varje läsår, kan forskning bidra till att öka handlingsutrymmet för lärare genom att synliggöra olika möjligheter för undervisningen.

– Man kan ta ett steg längre – forskning är ju att lyfta fram nya saker hela tiden och diskutera dem offentligt, menar Kristina Holmberg.

– Professionen själv, det vill säga lär­arna, säger det som är viktigt. Vi tar hand om det, säger hon. Jag tycker att forskning är ett uttryck för att skaffa en röst i det offentliga rummet, säger hon.

Musikpedagogik som eget vetenskapligt ämne är ungt, cirka tio år. Dans och drama är inte ens obligatoriska ämnen i grundskolan, men Kristina Holmberg och Ylva Hofvander-Trulsson är övertyg­ade att även de ämnena kommer att beforskas mer i framtiden. Det tar tid att etablera ett ämne, men när det forskas på det, kan man hävda dess status, visa att ämnet  finns och att det är på allvar. Om lärare forskar på sina egna ämnen blir de framförallt producenter av sin egen kunskap, inte bara konsumenter av det andra har forskat om.

Lärarstudenter efterfrågar praktiska, konkreta tips på hur man lär ut. Sedan 2001 är lärarutbildningen dock mer akademisk och forskning uppmuntras redan på lärarhögskolan. Kristina Holmberg och Ylva Hofvander-Trulsson vill förstås att fler forskar, men vet att det finns många studenter som inte är intresserade av forskning.

– Det behövs både unga och lite mer erfarna forskare och man kan bli en god forskare även om man inte arbetat som lärare, tror Ylva Hofvander-Trulsson.
Framförallt hinner man mer om man börjar forska som ung, för det tar några år att arbeta på en avhandling.

Däremot behöver man inte vara extra smart för att börja forska och man behöver inte sitta nätterna igenom, det går att ha ett normalt liv, intygar Ylva Hofvander-Trulsson som har småbarn som måste tas om hand.
Det gäller att vara envis när man forsk­ar och att arbeta med en väldigt liten fråga under lång tid. Det är en kräv­ande utbildning med mycket litteratur och mycket skrivande.

– Att forska är också en möjlig karriärväg för lärare, menar Ylva Hofvander-Trulsson.

– Det har saknats tidigare.

Kristina Holmbergs arbetsnamn på avhandlingen är: Något har hänt! – Musik- och kulturskolans lärare som livegna riddare, kämpande förhandlare, traditionernas försvarare och fria fåglar i det senmoderna samhället.

 

Ylva Hofvander-Trulssons arbetsnamn på avhandlingen är: Musikal­isk fostran som social rekonstruktion – Föräldrar med utländsk bakgrund berättar om musiken och bakgrund­ens betydelse.

Mer ur temat Forskning om musik, drama och dans (8)

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com