Läs senare

Förståelse formas i fåtöljen

ForskningEn god bok kan ge perspektiv på världen. Men för att läsningen ska bidra till elevernas bildning måste fokus riktas från de mätbara till de kroppsliga dimensionerna. En väl insutten läsfåtölj är en bra start.

22 maj 2019
Illustration: Istockphoto

Lugnt och tyst, bra belysning, mjuka kuddar, en filt – i sängen eller i favoritfåtöljen.

För elever som tycker om att läsa är miljön runt omkring en viktig aspekt. Det visar Djamila Fatheddines avhandling Den kroppsliga läsningen. Bildningsperspektiv på litteraturundervisning, som hon disputerade med vid Karlstads universitet nyligen.

Två av avhandlingens fyra delstudier fokuserar elevernas litteraturläsning och deras upplevelser och redogörelser för hur det är att läsa. Djamila Fatheddine har bland annat intervjuat läsglada elever i årskurs 4 och 5.

Många lärare känner till att det ska vara tyst och mysigt, men det är ofta en så kallad tyst kunskap.

– De här barnen säger att de gärna läser – mycket och regelbundet. De vet varför de läser och tanken med urvalet var att komma åt vad de har knäckt, vad det är som de har upptäckt, säger hon.

I materialet dök den kroppsliga aspekten upp. För de här eleverna spelar det stor roll var de sitter – det ska vara bekvämt. Och när den delen av den kroppsliga dimensionen är tillgodosedd händer något, menar Djamila Fatheddine. Eleverna beskriver det som att de försvinner in i en annan värld.

Djamila Fatheddine

Djamila Fatheddine undervisar på lärarprogrammet vid Göteborgs universitet. Disputerade i litteraturvetenskap vid Karlstads universitet i december.

Avhandling: Den kroppsliga läsningen. Bildningsperspektiv på litteraturundervisning.

– Det är väldigt tydligt att eleverna känner att de är med om det som händer i boken. De spänner sig när det är spännande, gråter när det är sorgligt och känner sig glada och upprymda om något är kul. De beskriver det som en annan sorts kroppslighet. De tar till sig det de läser och upplever känslorna så starka så att de känns i hela kroppen, säger Djamila Fatheddine.

Det är i den här delen av kroppsligheten, den känslomässiga, när eleverna sätter sig in i andra människors perspektiv så starkt att de själva upplever det de läser, som Djamila Fatheddine menar att det sker en bildningsprocess. Efter läsningen kan de stiga ut ur berättelsen och betrakta världen med nya ögon, från en annan horisont.

– I det här fallet handlar inte bildning om att läsa ett visst antal författare eller de rätta böckerna. Det handlar om att leva sig in i det lästa så att det händer något med en själv, en personlig utveckling, säger hon.

I en annan av avhandlingens delstudier har Djamila Fatheddine granskat kursplanen i svenska, med fokus på hur litteraturundervisning och litteraturläsning skrivs fram. Hon konstaterar att skönlitteratur generellt ses som något som kan ge eleverna perspektiv på sin omvärld och på så sätt bidra till deras utveckling och bildning. Men samtidigt varnar hon för att just den aspekten av läsningen har ramlat bort ur styrdokumenten och att det läggs alltför stor vikt vid de mer formella aspekterna, exempelvis lässtrategier, hur berättelser är uppbyggda och dess struktur.

– Om det blir alltför formellt och strukturellt så finns det en risk att vi glömmer bort varför vi jobbar med skönlitteratur i grundskolan och att vi går miste om saker i läsningen, säger hon.

En orsak till att bildningsperspektivet betonas allt mindre kan vara de larmrapporter som visar att svenska elever läser allt mindre och allt sämre. Den ”bristdiskurs” som enligt Djamila Fatheddine har uppstått, har bidragit till att det har blivit mer fokus på de mer formella och strukturella aspekterna av läsning och tvingat fram kunskapskrav som sätter fokus på det mer mätbara.

Djamila Fatheddine.
Foto: Torsten Arpi/Göteborgs universitet

– Jag har inget emot lässtrategier, självklart behöver vi strategier för att förstå texter, men de får inte dominera. Om man hela tiden behöver stanna upp och analysera det man läser så tror jag att något kan gå förlorat, det finns en risk att tappa bort flytet, säger hon.

De läsglada mellanstadieeleverna som Djamila Fatheddine intervjuade var skickliga på att beskriva sina läsupplevelser och förmedla att det som finns runtomkring är viktigt. Det här är information som kan vara bra för lärare att ta till sig, menar hon. Till exempel genom att skapa läsvänliga miljöer.

– Många lärare känner till att det ska vara tyst och mysigt, men det är ofta en så kallad tyst kunskap, det verbaliseras inte så ofta. Jag tror att det måste föras fram tydligare att det också finns en kroppslig aspekt av läsningen, säger hon.

Djamila Fatheddine har följt lärare som arbetar med läsning i årskurs 3 och 5 och studerat hur de organiserar sin litteraturundervisning. I den studien kunde hon hitta exempel på hur det går att skapa och möblera rum i rummet för att främja elevernas läsning. Men också att lärarens eget förhållningssätt spelar roll.

Särskilt en lärare gjorde stort intryck. Klassen skulle ha tyst läsning. Eleverna satte sig där de ville, skärmade av sig, på golvet eller i ett hörn. När läraren märkte att det var lugnt så plockade hon själv fram en bok och satte sig mitt i rummet. Efter en stund var det en elev som påkallade hennes uppmärksamhet, men då var hon så uppslukad av sin läsning att hon inte omedelbart reagerade.

– Jag tror det är oerhört viktigt att läraren själv är medveten om litteraturläsningens potential. På så sätt förmedlar man ju indirekt att läsning är viktigt. Den här läraren visade ju med hela sitt jag hur betydelsefullt det var för henne.

ur Lärarförbundets Magasin