Ingår i temat
Lust för språk
Läs senare

Fotbollens språk river hinder

Allt fler utländska spelare i den allsvenska fotbollen skapar språkliga hinder. Men det finns ett språk som alla fotbollsspelare talar, hävdar Mikael Stahre.

28 maj 2009

26 december 1999. Elva fotbollsspelare från ­Londonlaget Chelsea stegar ut på den numera nedlagda stadion The Dell för att möta Southampton. Men det är ingen vanlig ligamatch. Det är första gången i engelska ligans historia som ett lag ställer upp utan engelsmän. Spanska, italienska, portugisiska, franska, rumänska, norska och nederländska är modersmålen i Chelseas startelva. Engelska slinker också med i den digra språksamlingen. Ytterbacken Celestine Babayaro kommer från Nigeria, där engelska är officiellt språk. Till språkhärvan kan läggas att tränaren är italienare.

April 2009. Det är dagen efter säsongens första förlust, 0–1 mot Malmö, och AIK har förmiddags­träning. Bredvid planen står tränaren Mikael Stahre, ny i år från Väsby, inte helt belåten efter nederlaget.

Han har haft videogenomgång med spelarna och överlåter tvåmålsträningen med dem som inte spel­ade i går till hjälptränarna. Samtidigt joggar gårdagens startelva runt området.

– Man är alltid sliten efter en förlust, men det är egentligen samma grej när man vinner, säger Mikael Stahre och slänger en trött blick ut över träningsplanen.

Han håller en monolog om utbrändhet vid 33 års ålder samtidigt som lågmälda svordomar hörs från en av de bolltrillande spelarna. Tydligen var skottet varken välriktat eller lagom hårt.

Lika språkmässigt jobbigt som det var i Chelsea för snart ett decennium sedan är det visserligen inte i dagens AIK. Men Mikael Stahre måste bland annat tampas med språk som spanska, nederländska, slovenska, finska och engelska på träningarna. Själv talar han bara svenska och en, enligt honom själv, ganska medelmåttig engelska. De engelsktalande spelarna lyckas han därför kommunicera bra med, det är värre med de spansktalande. Då får klubbens naprapat, som är född i Chile, agera tolk. På matcherna finns han ständigt med på bänken.

På något sätt måste tränarens budskap och taktik förmedlas till dem som talar andra språk än tränaren själv. Det underlättar att fotboll är ett globalt spel och reglerna desamma överallt. Boll­en är rund och planen i stort sett lika stor oavsett världs­del. Det finns också ett gemensamt språk inom fotbollen. Ett språk som alla spelare talar, säger Mikael Stahre.

– Men det är svårt att uttrycka exakt vad det är för något. Men bollen ska i mål och man ska bort och ut med den. Och där emellan är det en massa saker som ska göras. Det finns mittfältare, backar, forwards och målvakt. Det är inte annorlunda om spelarna är på Island eller i Spanien.

När AIK samlas för match och träning har Mikael Stahre bestämt att alla ska tala svenska. Dels för att klubben är svensk, dels för att svenska är det enda språk han själv behärskar till fullo. Video, taktiktavlor och tolkar gör att kommunikationen om spelsätt och taktik fungerar.

– Det svåraste är att verkligen ha det där mänskliga samtalet med spelarna om hur de känner. För mig och mitt ledarskap är det samtalet väldigt viktigt och man tappar några procent av det. Men kommunikation handlar inte bara om vad som sägs. Det är också vad som görs ute på plan och vilket kroppsspråk som används.

Spelarna bygger också upp en sorts ordlista inom laget, med taktiskt styrande uttryck som används ofta. Alla spelare vet vad ”vänster”, ”håll i” och ”vänd upp” har för innebörd. Det finns också ett behov av att alla talar just ett språk inom laget, säger han, och drar sig till minnes när han själv hade en utländsk tränare en gång i tiden.

– Om man blandar olika språk och inte är helt trygg i det kan det bli en sorts ”Lost in translationkänsla”.

Han syftar på en scen där skådespelaren Bill Murrays karaktär spelar in en reklamfilm för whisky.

– Regissören pratar som fan om vad han ska göra. Sedan kommer tolken och säger en sak på fem sekunder.

Hjälptränaren gormar med jämna mellanrum att det är dags att vila. Tröttkörda spelare stannar upp och börjar kommentera varandras och sitt eget agerande. De halvskriker, grimaserar och gestikulerar.

– Ha lite tålamod när ni spelar fotboll för fan, mut­trar spelaren Bojan Djordjic, en gång i tiden en av Sveriges mest lovande talanger.

Att det handlar om en lugn träning dagen efter match spelar ingen roll. Han har märkbart svårt att dölja irritationen över att laget inte lyckas få in bollen i mål. Precis lika svårt har Mikael Stahre att dölja sitt missnöje över gårdagens förlust. När han står vid sidlinjen påminner han om att det finns både likheter och skillnader mellan lärar- och tränarjobbet. Båda står inför en grupp varje dag, men en tränare ska se till att gruppen drar åt samma håll. Läraren jobbar mer med individens prestationer.

– Repetition är kunskapens moder. Det handlar om att säga samma sak varje dag, fast på olika sätt.

Allsvenskt språkrekord
Förra året slog allsvenskan rekord. För första gången var antalet utländska spel­a­re över 100, vilket mot­svarar nästan en tredje­­del av spelarna. Dessa här­stam­made från över 40 olika länder.

Till årets allsvenska har hittills 18 nya utländska spelare anlänt. Brasilien, Moldavien, Island, Australien, Nigeria och Serbien är några av nyförvärvens hemländer.

Allsvenskans första utländska spelare var engelsmannen Ronnie Powell som debuterade för Brynäs 1974.

Lästips:
”John Leigh & David Woodhouse: Football Lexicon”. Uppslagsverk med ord och begrepp från fotbollsvärlden. Andra utgåvan kom 2005.

Fotnot:
På Chelseas avbytarbänk satt fyra engelska spelare, två av dem byttes in mot slutet. Chelsea vann match­en med 2–1 efter två mål av norrmannen Tore André Flo.

”Lost in translation” är en amerikansk film från 2003 regisserad av Sofia Coppola. Handlingen utspelar sig på ett hotell i Tokyo dit en skådespelare på dekis kommit för att spela in reklamfilm. I rollerna ses Bill Murray och Scarlett Johansson.

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com