Läs senare

Från förvirring till insikt

Det kan ta tid att vänja sina elever vid att arbeta med formativ bedömning, menar fysikläraren Håkan Elderstig. Till en början möts han nästan alltid av skepticism. Men snart brukar eleverna inse att formativt arbete leder till djupare kunskap i ämnet.

09 mar 2015

Foto: Linus MeyerHåkan Elderstig är beredd på att det kommer uppstå en hel del förvirring under den kommande fysiklektionen. I dag ska femton av hans elever tillsammans få utforma ett facit till det prov i mekanik som de genomförde förra lektionen. När facit är klart ska de få tillbaka sina egna prov och rätta dem. Uppgiften är en del i Håkan Elderstigs arbete med formativ bedömning.

Vilgot Ahl är den första som kommer in i klassrummet och han bänkar sig längst fram. Han har ett hum om vad de ska göra i dag och verkar inte särskilt positiv.

– Det kanske funkar i svenska eller den typen av ämnen men i fysik och matematik vill jag veta vad som är rätt och vad som är fel, svart på vitt. Jag vill räkna i boken och föredrar när läraren rättar provet, säger han lite kaxigt, men med glimten i ögat.

Håkan Elderstig står bredvid och ler, han verkar van vid att Vilgot uttrycker vad han tänker.

Håkan Elderstig arbetar på Thoren Inno­vation School i Stockholm. Han är civil­ingenjör i teknisk fysik och lärare i matematik, fysik, teknik och förstelärare med ansvar för matematikutveckling. Han anser att fysik och matematik är eftersatta ämnen som sitter fast i en tradition om hur man gör och att undervisningen är väldigt bunden till boken.

– Under dagens lektion är min tanke att försöka bryta det genom att använda ett prov i stil med dem som de alltid har haft, men använda det på ett sätt som ger lite mer.

Lektionen drar igång. En dator är kopplad till en projektor och på tavlan syns ett Google Drive-dokument, ett webbaserat dokument som flera personer kan gå in och skriva i samtidigt. Frågorna och upplägget är detsamma som provet de gjorde förra lektionen.

– Alla ska skriva i samma dokument och facit växer fram i takt med att lektionen fortskrider. Så småningom kommer ni att få tillbaka era prov för att rätta dem på egen hand, säger han.

Före dagens lektion har Håkan Elderstig kollat igenom deras provsvar för att kunna se vilka frågor var och en klarade av och vad de behöver förbättra. Sedan har han anpassat och fördelat dagens uppgifter efter det. Under varje provfråga finns tre rutor, en för svar på A-nivå, en för C-nivå och en för E-nivå. I varje ruta står ett av elevernas namn som visar vilken uppgift och nivå de ska jobba med i dag. De jobbar sedan i par.

Dagens arbetsmetod kan beskrivas som en kombination av formativ samarbets­bedömning och formativ självbedömning. Både eleverna och läraren är aktiva i bedömnings­processen och förtydligar bedömningskriterierna tillsammans genom att skriva ner svaren på de olika kunskapsnivåerna i facit. Slutligen avrundas det hela med en självbedömning, där de stämmer av sina egna provresultat mot kriterierna.

Orsaken till att de ska svara på olika kunskapsnivåer är flera. Dels är det ett sätt för läraren att ta reda på vilken kunskapsnivå en elev befinner sig på, dels får eleverna bedömningskriterierna klara för sig och blir medvetna om vad de kan bli bättre på. Men det leder också till att eleverna förstår att det finns olika kvaliteter på en lösning.

– Då kan de se att okej, jag svarade så här, men om jag hade utvecklat det hela lite grann så hade jag kunnat få A på den här uppgiften. Då har de kommit ett steg längre i sin förståelse.

Eren Yilmaz hade klarat av E-nivån på den uppgift han har blivit tilldelad och har fyllt i sitt svar. Men nu har han börjat förstå sig på C- och A-nivån och att det innebär att han har chans att få bättre betyg eftersom Håkan Elderstig samlar in proven än en gång när de bedömt sina egna provsvar. Då kontrollerar han att de har förstått sina eventuella misstag och gett sig själva rätt betyg. Har de avancerat ytterligare en nivå så inkluderas det i hans bedömning.

– Det här är en kul utmaning, säger Eren Yilmaz. När man får göra facit själv så lär man av sina misstag. Det ger extrakunskaper och möjlighet att få bättre betyg.

Det är precis det Håkan Elderstig vill uppnå.

– Jag vill att eleverna ska hänga kvar i lärandet och att de verkligen ska tänka över sina svar. Det är det här extravarvet som man vill åt, jämfört med en vanlig prov­genomgång då man räknar på tavlan och eleverna tittar och suckar lite och hoppas att den långa genomgången snart ska ta slut.

Vid ett tidigare tillfälle avslutade han en uppgift med kamrat­bedömning i stället för självbedömning. Då lät han eleverna rätta varandras prov, men det blev ett moment för mycket. Håkan Elderstig tycker att kamrat­bedömning fungerar bäst i kombination med projekt av kreativ karaktär, exempelvis då han låter eleverna göra en film och ge respons på varandras arbeten.

– Jag tycker att det kan vara svårt att få till en konstruktiv kamratbedömning i samband med prov, men i mer kreativa projekt vill ju alla ha respons och då blir det roligare än om de bara får synpunkter från mig.

Håkan Elderstig konstaterar att det är många som har problem med fysikämnet på den här nivån, men att han tycker sig kunna se att formativ bedömning ger positiva effekter på elevernas lärande, vilket bland annat har framgått i deras resultat på nationella proven. Han är övertygad om att eleverna utvecklar fler förmågor när de konstruerar ett eget facit än vid ett vanligt prov, då de får provresultaten serverade.

– När vi jobbar så här tvingas de förklara och redovisa sina lösningar, både verbalt och i skrift. På så vis utvecklar de förmågan att använda sig av matematiska begrepp samtidigt som de kommer till insikt om vad de kan och vad de behöver öva mer på.

Enligt hans erfarenheter passar samarbetsbedömning och formativ bedömning de flesta elevgrupper. Men inte alla. Särskilt inte om det är en orolig grupp.

– Det kräver en viss mognad hos eleverna, en förlåtande attityd och en vilja att prova nya metoder. Och det är även en fördel om eleverna är förhållandevis vana vid att använda datorn som hjälpmedel.

Foto: Linus MeyerFör den som vill börja arbeta med formativ bedömning och mer elevcentrerad undervisning på det här sättet rekommenderar Håkan Elderstig att starta med att låta eleverna rätta sina egna prov utifrån ett färdigt facit, med lösningar på olika nivåer. Det var så han själv började. En annan variant är att fotografera av elevlösningar som är typiska och låta eleverna rätta provet efter dem.

Håkan Elderstig har tidigare påstått att lärare sparar tid i sitt bedömningsarbete när de jobbar med formativ bedömning. Men där har han ändrat åsikt. Ibland tar det mer tid, men det får han igen i kunskap och ökad förståelse.

– När eleverna får konstruera sitt eget facit så tittar jag på deras prov i två omgångar och går igenom facit efteråt, och det tar tid. Men det faktum att de själva får vara med och bedöma sina prov leder till att jag inte behöver gå in lika mycket på detaljer vid bedömningen. Då tittar jag mer på hur eleverna har lyft fram det som de har varit nöjda med och det som de tyckte var mindre bra.

Och att hela tiden följa elevernas utveckling är också en tidsvinst. Dessutom blir hans eget arbete mycket roligare på det viset.

– Det är jättekul att få prata med eleverna och hjälpa dem att ta fram en bra förklaring på en lösning och följa hur de blir medvetna om vad de kan nu som de inte kunde tidigare. Ofta så säger de: det här kunde inte jag på provet men jag kan det nu.

Eleverna börjar droppa av efter att ha fått tillbaka sina egna prov. Men Vilgot Ahl, eleven som inte räds att säga vad han tycker, stannar kvar i klassrummet.

– Jag tyckte att det var jättejobbigt att upptäcka mina egna fel, säger han.

Håkan Elderstig är snabb med att ge respons.

– Men det är ju det som kallas lärande!

Vilgot ser fundersam ut:

– Ja, det kanske är en vanesak.

Artikeln är en förkortad version av ett kapitel i boken Bedömning som utvecklar, som ges ut på Lärarförlaget i april.

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com