Ingår i temat
Hållbarhet
Läs senare

Från oro till handling

HållbarhetEfter en sommar som satte klimathotet på löpsedlarna kan elever bära på en oro inför framtiden. Låt deras frågor och känslor bli en ingång till det svårfångade lärandet för hållbar utveckling, uppmanar forskare. 

26 Okt 2018
Från oro till handling
Greta Thunberg skolstrejkade för att få vuxenvärlden att ta klimatförändringarna på allvar. Hennes agerande engagerade fler och har blivit en världsnyhet. Foto: TT

Otaliga värmerekord, rasande skogsbränder och kris i lantbruket skapade rubriker i somras och satte klimathotet på den politiska agendan. Men utanför riksdagshuset i Stockholm skolstrejkade högstadieeleven Greta Thunberg i tre veckor fram till valet, för att manifestera sitt missnöje med vuxenvärldens handlingsförlamning. Hon bröt mot skolplikten, men gav också prov på handlingskraft och ett kritiskt förhållningssätt till våra folkvalda. Ett agerande som fick stor medial spridning och engagerade fler.

Alla lärare har inte elever som tar saken i egna händer, men de allra flesta möter elevers frågor – och känslor – kring klimathot och andra komplexa samhällsproblem. Men hur väl rustade är egentligen lärare för frågor som rör området hållbar utveckling? Per Sund, som är forskare och lärarutbildare i naturvetenskapernas och teknikens didaktik vid Stockholms universitet med särskilt fokus mot utbildning för hållbar utveckling, ser stora skillnader mellan skolor.

– På skolor som kommit långt finns det ofta en driven personalgrupp som brinner för ämnet. Forskning visar att ett sådant gräsrotstryck bland lärare är en framgångsfaktor – om skolledningen ger lärarna tid och mandat att driva utvecklingen framåt, säger Per Sund.

Lärare måste våga tala om saker de inte har svar på.

Han poängterar att det inte är lärarna, utan kommunerna, som ansvarar för att skolan genomsyras av ett lärande för hållbar utveckling. Ett uppdrag som många kommuner misslyckas med, trots att undervisning i – och för – en hållbar utveckling är obligatorisk i svensk skola sedan 1994. Enligt en rapport från Naturskyddsföreningen från 2017 har endast tre av tio kommuner en utarbetad strategi för hur skolorna ska utveckla arbetsområdet. När ett ämnesområde saknar egen timplan, helst ska skötas ämnesövergripande och ofta kräver ett personligt engagemang hos enskilda lärare är det kanske inte så konstigt att många tvekar inför att ta sig an uppgiften? Per Sund rekommenderar att man börjar i det lokala enligt de små stegens princip.

Hjälp att komma igång

Läromedel för grundskolan   

Hållbar utveckling – ämnesdidaktisk tematisering för grundskolan är ett läromedel som riktar sig till alla lärare i grundskolan. I boken visar Per Sund och Louise Sund hur lärare kan närma sig komplexa samhällsfrågor och begrepp genom värderingsövningar som utmanar såväl elevens tänkande som samhällets normer. 

Skolverkets modul för högstadielärare

Skolverket har en modul kring lärande för hållbar utveckling. Fem av åtta delar är färdiga att använda och berör alltifrån didaktiska perspektiv på ämnesområdet till diskussions­underlag om normer och ansvarsfrågor. Modulen riktar sig till lärare på högstadiet som vill arbeta ämnesintegrerat. Se larportalen.skolverket.se

– Problemen vi har att göra med är så komplexa att inte ens forskare har ett givet svar på hur de ska lösas. Så lärare måste våga tala om saker som de inte har svar på och lära tillsammans med elever och kollegor. Att formulera vad hållbar utveckling betyder för den egna skolan är en bra start, säger han.

Den första stötestenen i arbetet är ofta just definitionen av hållbar utveckling. FN:s definition i den så kallade Brundtlandrapporten från 1987 är enklast att utgå från, enligt Per Sund. Den säger att hållbar utveckling handlar om att hushålla med jordens resurser så att de också räcker för kommande generationer.

– I dag lever den genomsnittliga svensken som om vi hade fyra planeter medan indiern använder en halv. Den jämförelsen visar både hur skev resursfördelningen är och vem som redan är hållbar. Samtal utifrån sådana faktakunskaper berör snart alla tre dimensionerna av begreppet.

Enligt skollagens och läroplanens skrivningar ska nämligen undervisningen ge elever verktyg för att förstå hur ekologi, ekonomi och social rättvisa hänger ihop. Sverige har också skrivit under FN:s globala utvecklingsmål som säger att alla skolbarn innan 2030 ska få de kunskaper och färdigheter som de behöver för att kunna leva och arbeta på ett hållbart sätt. Men hur förenar man lärande för ett slags hållbart framtidsideal med demokrati och kritiskt tänkande?

– Skolans uppgift är inte att stöpa eleverna i en mall baserad på för­definierade normer som att nu måste alla åka kollektivt eller sopsortera. Skolan ska visa elevens roll som samhällsmedborgare och skapa en förståelse för att politiker och samhällsfunktioner sätter ramar för individens agerande även i en liberal demokrati, säger Per Sund.

Därför ska undervisningen rymma ett kritiskt förhållningssätt där eleverna utifrån faktakunskaper får öva på att bilda sig en egen uppfattning och argumentera för sina ställningstaganden – vilka de än är. Det är det som är en handlingskompetens för hållbar utveckling. Så hur ska läraren göra för att närma sig de krav och förväntningar som styrdokument – och eleverna – ställer? Att skapa utrymme i schemat för en ämnesintegrerad undervisning är rektorns ansvar, konstaterar Per Sund. Lärarnas uppgift är att fylla lektionerna med relevant innehåll och att anpassa diskussionerna efter årskurs.

– Låt elever berätta om sina visioner för framtiden, det kan alla göra oavsett ålder. Att diskutera ekologiska förutsättningar på biologin, klimatförändringar på geografin eller livsstilsval på hem- och konsumentkunskapen och sambanden däremellan får man föra in allteftersom.

Det handlar egentligen om att våga initiera diskussioner om så vida begrepp som utveckling, livsstil och rättvisa genom värderingsövningar som tillåter många olika åsikter och vägar framåt. Men sådana öppna samtal kan väcka känslor i klassrummet.

Femtonåriga Greta Thunberg omvandlade sin oro för klimathotet till aktiv handling. En strategi som kan göra att oron känns meningsfull – särskilt om den engagerar fler.

Det menar Maria Ojala, som är docent i psykologi och lektor vid Örebro universitet. Hon har studerat ungas tankar, känslor och handlande i relation till klimatförändringar och andra miljöfrågor. Och kunskapen om de stora samhällsutmaningarna kryper ner i åldrarna.

– Lärare kan vara rädda för att tala om saker som väcker känslor, men att lämna barn ensamma med de funderingar som väcks av löpsedlar och internetflöden med apokalyptiska budskap är i alla lägen ett sämre alternativ. Klassrummet kan vara det enda forumet för barn att dela med sig.

En vanlig strategi som lärare använder sig av för att snabbt väcka hopp hos sina elever är att tipsa om konkreta handlingar för hållbarhet, som att handla ekologiskt eller välja cykeln framför bussen. Men det kan ha motsatt effekt eftersom ansvaret då landar i knät på individen. En mer effektiv strategi är att hjälpa eleverna att växla mellan att se till sina egna livsstilsval och sin roll som kritiskt tänkande medborgare som ser lösningar på politisk nivå. Maria Ojala har lokaliserat tre faktorer som bidrar till att ungas oro känns meningsfull. Att känna tilltro till vuxenvärlden och att se framsteg på en samhällelig nivå hjälper eleverna att växla perspektiv mellan oro och hopp. Att utföra konkreta handlingar hjälper också, om eleven lär sig att samtidigt tänka kollektivt. Så här kan den meningsskapande strategin uppmuntras i klassrummet.

– Bjud in politiker och miljöorganisationer som jobbar med frågorna till skolan och visa hur vuxna i Sverige, EU och FN arbetar för en hållbar utveckling. Jämför vår tids stora utmaningar med dem som vi lyckats lösa tidigare i historien och skapa utrymme för att agera som kollektiv i klassrummet.

Maria Ojala och Per Sund är eniga om att det finns en pedagogisk poäng med att hela skolan ska genom­syras av hållbar utveckling. Unga är nämligen experter på att genomskåda vuxenvärldens inkonsekvens. Att laga vegetariskt på hem- och konsumentkunskapen men alltid servera kött till lunch är ett skolboksexempel på detta. Äldre elever blir också mer pessimistiska när de inser frågornas komplexitet och att egna val inte räcker för att skapa global hållbarhet.

– Även skolan och lärarna är del av de samhällsstrukturer och normer som ibland går på tvärs med vetenskapliga rön kring hållbarhet. Använd elevernas kritiska röster som en utgångpunkt för intressanta diskussioner i stället för att hämmas av en känsla av otillräcklighet, säger Per Sund.

Mer ur temat Hållbarhet (7)

ur Lärarförbundets Magasin