Läs senare

Galaxer i allas braxer

200 miljarder galaxer går att observera från jorden. Ungefär. Astrofysikern Kevin Schawinski, som helst skulle vilja klassificera dem alla, bestämde sig för att ta hjälp av vanligt folk.

24 okt 2016

Du har skapat Galaxy Zoo, ett projekt för medborgarforskning. Varför?

– Efter att ha grupperat 50 000 galaxer på en vecka funderade jag på om det inte fanns något snabbare sätt. 50 000 är inte särskilt många och jag ville gärna lägga tiden på forskning i stället. Så efter en kväll på puben beslutade en kollega och jag oss för att skapa en sajt och be allmänheten om hjälp.

– Det blev viralt. Bara ett par timmar efter lanseringen klassade vi fler galaxer per timme än vad jag hunnit på en vecka.

Att klassificera galaxer låter komplicerat. Kan folk utan utbildning verkligen göra det?

– Det är faktiskt inte särskilt komplicerat. Att identifiera former för att se mönster är något som människor är bra på av naturen.

– Till exempel: Det finns spiralgalaxer som vanligen är stjärnformade och har ett blått sken. Sen finns det elliptiska galaxer. De är rundare och eftersom de inte längre växer eller bildar stjärnor så lyser de oftast rött. Men kan vi hitta elliptiska galaxer som fortfarande lyser blått?

Finns det inga risker med att låta amatörer medverka i forskningen?

– Det visste vi inte när vi började. Men nu kan jag säkert säga att deltagarna i Galaxy Zoo är lika bra som professionella astronomer på att klassificera galaxer. Faktum är att de har en stor fördel genom frånvaron av förutfattade meningar om vad som ”borde” finnas i ett visst område. Därför blir deras observationer mer pålitliga. Dessutom drar vi nytta av mängden deltagare. Varje enskild galax observeras av 20 personer som oberoende av varandra ska nå konsensus.

Skulle det inte vara snabbare och säkrare att använda datorer till detta?

– Det skulle man kunna tro. Men det krävs väldigt komplicerad kod, och att känna igen mönster är människor fortfarande bättre på än datorer. Vi har gjort många upptäckter i data som redan analyserats, som datorerna inte upptäckt. Dessutom vet vi inte till hundra procent vad vi letar efter i materialet. Hur ska vi kunna skriva en kod för att hitta något som vi inte vet vad det är?

Vilket är ert mest intressanta fynd hittills?

– Det är ”Hanny’s Voorwerp” [”Hannys objekt”], som upptäcktes av den nederländska läraren Hanny van Arkel. Hon hittade en galax med en egendomlig blå fläck som hon uppmärksammade på Galaxy Zoos forum. Det visade sig vara en helt ny klass bland kosmiska objekt, ett så kallat ljuseko. Det kan lära oss om hur svarta hål växer och ”äter” och hur de interagerar med om­givande galaxer.

Hur många deltagare har Galaxy Zoo?

– Totalt sett runt 400 000. Med alla medborgarprojekt som kom efter oss inom ramen för Zooniverse är vi uppe i 1,4 miljoner deltagare från hela världen.

Hjälp till med forskningen

Den 35-årige schweizaren Kevin Schawinski är professor i astrofysik vid Albert Einsteins gamla universitet,
ETH i Zürich, ett av världens fem högst rankade inom naturvetenskap.

Galaxy Zoo är en del av Zooniverse, världens största plattform för medborgarforskning. Exempel på andra projekt:

  • Identifiera däggdjur i världshaven.
  • Transkribera handskrifter från människor samtida med Shakespeare.
  • Utforska och tagga dagböcker skrivna av soldater under första världskriget.
  • Positionera djur i Serengeti-reservatet.

Läs mer på zooniverse.org

ur Lärarförbundets Magasin