Läs senare

Ge alla barn dans och teater

Regeringen har beslutat att satsa på skolan. Men – vilken skola är det som ska satsas på? Vilket innehåll ska skolan förmedla? Skolverksamheten är komplex och styrs av en rad dokument som lärarprofessionen ska verkställa med metoder man utbildats i.

03 Dec 2014
Ge alla barn dans och teater
Illustration: Michel Ducourneau

Skolans styrdokument speglar det svenska samhällets syn på frågan om demokrati. I ett demokratiskt samhälle ska alla ges möjlighet att vara delaktiga. Att komma till tals på olika vis och att kunna uttrycka sina tankar på olika sätt är förutsättningar för delaktighet.

Dans och teater är egna språk som blir meningsfulla om de tränas. Dans och teater har egna ämnesinnehåll, som härrör från scenkonstarterna. Förmågan att utföra, skapa, se och analysera dans respektive teater är kompetenser som alla barn behöver få med sig i skolan. För nej, det räcker inte med tillfälliga satsningar, med Skapande skola. Båda språken behöver byggas in i skolans struktur. Det blir lätt en hierarki av vilka ämnen som ingår i skolans bildningsambition. Med denna ambition måste alla konstnärliga uttryck inkluderas, även dans och teater, för att alla elever ska ha möjlighet att nå sitt språk.

Dans och drama tas upp i ämnesplanerna för svenska samt idrott och hälsa.

Lärarna i dessa ämnen gör goda insatser, men saknar oftast tillräckliga kompetenser i de konstnärliga uttrycken. Elevernas rätt att möta ämneskunniga lärare är en aktuell fråga och det är nu angeläget att låta elever möta ämneskunniga lärare inom dans respektive teater som konstnärligt uttrycksmedel och kunskapsområde. Det innebär inte att läraren i idrott och hälsa ska sluta att bugga, att göra motionsgympaprogram och lyfta in olika former av dans i sina lektioner. Inte heller dramaövningar ska lyftas bort från svenskämnet. Det betyder att dans och teater som estetiska ämnen och konstformer måste ges plats som ett led i skolans arbete med måluppfyllelse. Det handlar om barns rätt. Det handlar om demokrati. Det handlar om vägar att förstå. Det handlar om meningsskapande. Det handlar om det vi människor behöver för att kunna skapa ett meningsfullt liv bortom effektivitet, lönsamhet och konsumtion.

Barn och unga söker sig till dans och teater utanför den obligatoriska skolan. Många har en önskan om att uttrycka sig och bilda sig i det konstnärliga området. Den obligatoriska skolan som kulturinstitution bör vara en arena där denna möjlighet erbjuds. Annars blir det en fråga om vem som har föräldrar med ekonomiska resurser att ta del av dessa kunskapsområden.

I takt med att benämningen estetiska lärprocesser gjort entré finns en risk att det estetiska lärandet raderas ut när dans och teater ensidigt reduceras till metoder för att uppnå lärande i andra ämnen. Som metod är det ett annat ämnes kunskapsinnehåll som står i cent­rum. Dock går det att förena ett lärande i matematik med ett lärande i dans, men det krävs mycket goda kunskaper i båda ämnena för att lyckas. Få lärare har så goda ämneskunskaper i dans eller teater att de kan lyfta fram det ämnesspecifika och få till en utveckling i ämnena. Det krävs teknisk skicklighet, hantverkskunskaper, kreativitet och en orientering om ämnenas historiska bakgrund, samtida funktion, olika kulturers dans och teatrala uttryck.

På lärarutbildningarna har man generellt dragit ner på utbildning i de estetiska ämnena och deras didaktik. Studenterna rustas inte med någon fördjupad kunskap, utan möter i bästa fall dans och teater som ett par workshops. Estetiska lärprocesser förstås som angelägna inte för den potential de erbjuder för estetiska ämnen, utan för dem som vanligtvis benämns som teoretiska (här har vi en problematisk dualism som lever kvar och villkorar hur vi förstår olika ämnens karaktär och innehåll). Men när pratar man om det omvända, att låta matematik vara en metod för att förstå bild, eller svenska vara en metod för att förstå musik? Det handlar om högstatusämnen och vad som förpassas ut i periferin. Det är dag att förändra dessa styrkeförhållanden. Alla estetiska ämnen bör ges utrymme i skolan för sitt egenvärdes skull. För sin potential att bidra till tänkande, kännande, skapande och likvärdiga människor. För sin potential för att bilda och utmana, ge nya perspektiv och en tillit till den egna förmågan. Och en möjlighet att låta kroppen ta plats i skolan, inte bara som en görande utan som en tänkande kropp. Därför menar vi att dans, drama och teater ska ges ämnesstatus i den obligatoriska skolan – för elevernas skull.

ur Lärarförbundets Magasin