Läs senare

Han gjorde skolgården till en plats för alla

Så gjorde viGenom att lägga beslag på halva fotbolls­planen, ordna pedagogledda aktiviteter på varje rast och finnas tillgänglig och synlig, kan skolgården bli en plats där alla ska känna sig välkomna – överallt.

05 dec 2019
Gustav Sundh har jobbat som fritids­pedagog i femton år och utvecklat sin metodik allt eftersom. De senaste åren har han blivit känd genom sin Facebooksida Skolgårdsläraren Gustav Sundh.
Foto: Joel Nilsson

Skolgården som en lika viktig bas för lärande som klassrummen. Det är grunden för Gustav Sundh, förstelärare i fritidspedagogik på Glömstaskolan i Huddinge. Det hela började med att han och en kollega på hans förra skola, i centrala Stockholm, tröttnade på de mönster de sett på skolgården i allmänhet och på dess fotbollsplan i synnerhet. På den senare rådde nedärvda mönster av härskarteknik och rena kränkningar, förutom att det var en plats dit flickor inte var välkomna.

– Inte ens de vuxna rastvakterna ville gå dit, för de visste inte hur de skulle hantera de där killarna, säger Gustav Sundh.

Han och kollegan Helena Ask bad sin rektor att få förändra och började med några veckors observationer. Vid nästa terminsstart lade Gustav Sundh beslag på ena halvan av fotbollsplanen och började ordna andra sorters aktiviteter där.

Tänk på det här

  1. Var närvarande och observant. Kolla in var din skolgårds ”hotspots” finns och börja där.
  2. Se möjligheter i nuet. Vad kan vi göra av det här?
  3. Se skolgården som en minst lika viktig arena för lärande som klassrummet. Aktiviteter där kan innefatta allt från idrott till NO och matte.

– Jag satsade på spel och lekar som jag själv kände mig bekväm i. Det viktiga var att visa att planen kunde användas till mer än fotboll, säger Gustav Sundh.

Samtidigt gjorde arrangemanget att det alltid fanns vuxna ögon och öron på det som skedde på den halva där ”fotbollskillarna” fortfarande hölls.

– De tyckte jag var asjobbig, eftersom jag gick in så fort jag såg eller hörde nåt. Men efter ett tag började de förändra sättet att spela och ville vara med på vår planhalva också. Och kränkningarna decimerades.

Gustav Sundh och Helena Ask såg också till att rastvaktsystemet förändrades så att samma vuxna fanns på skolgården varje rast.

– Om det hela tiden växlar mellan olika personer hinner ingen uppfatta sådana mönster som behöver brytas och vilka ”hotspots” som finns, alltså otrygga platser. Det är där man måste börja jobba.

Därefter handlade det om att fortsätta utveckla skolgårdsaktiviteterna: Skapa nya möjligheter till rörelse och fantasilekar, liksom att utmana traditionella könsrollsmönster.

På Glömstaskolan har Gustav Sundh fortsatt utveckla sin metod. Han och hans kollega Mohamed Conteh har huvudansvaret, men all fritidspersonal är ute under alla raster. Grunden är att varje aktivitet har ett syfte som lär eleverna något och att det sker i samspel med eleverna som också tilldelas ansvar, till exempel genom att de äldre eleverna görs till förebilder och mentorer för de yngre. Eleverna har också ansvar för utlåningsboden för rastleksaker, dit varje elev har ett lånekort. Med kortet kan saker lånas, saker som måste lämnas tillbaka då det ringer in.

Fri lek då?

– Jag tror på balans mellan styrda aktiviteter och fri lek, och som pedagog kan man till exempel hjälpa till att skapa miljöer och skaffa material som möjliggör fri lek.

Så jobbar Gustav Sundh

  • Ser skolgården som fritids­personalens spjutspetsområde för lärande.
  • Anordnar dagliga pedagog­ledda, arrangerade aktiviteter.
  • Ser rasterna som tre lektioner i en sammanhållen helhet.
  • Ser till att samma pedagoger finns på plats varje rast.
  • Gör de äldre eleverna till förebilder för de yngre.
  • Uppmärksammar och premierar schyst beteende – och reagerar på oschyst.

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com