Läs senare

Hans elever var fast på en öde ö

LektionslyftetGöra upp eld, rena vatten och konstruera flottar. Under ett år var sexorna i Klågerupskolan förlista på en öde ö. Här fick de lösa riktiga problem med hjälp av natur­vetenskap.

av Karin Björkman
27 sep 2018
27 sep 2018
Foto: Anna Wahlgren

Det var en gång en klass som var på en båtresa när de plötsligt råkade ut för en tropisk storm. Fartyget gick under, men lyckligtvis räddades eleverna upp på en strand. På ön fanns varken mat, vatten eller möjlighet att kommunicera med omvärlden. Vad gör vi nu? sa Cristian Abrahamsson, sexornas lärare som skapat berättelsen om skeppsbrottet.

Eleverna fick börja med att fundera en stund själva, diskutera i par för att sedan gruppvis formulera sina förslag i Google Classroom. När klassen läste igenom rapporterna såg de att vissa förslag var gemensamma. De flesta stämde med dem som deras lärare förutsett och handlade om mat, vatten och skydd. Men att de ville börja med att tända en eld och signalera efter hjälp, hade han inte tänkt på.

– När eleverna lever i en historia gäller det att vara uppmärksam på vad de fastnar för. Det kan vara något annat än läraren tänkt sig. Jag fick gå hem och fundera.

Deras vardag är större än vi tror och de har tankar om svåra saker.

En av idéerna gick ut på att skriva ett nödrop i sanden. Hur stora behöver bokstäverna vara för att upptäckas från ett flygplan? Diskussionerna ledde till försök med modeller i korridoren och utomhus.

Cristian Abrahamsson.

Ålder: 48 år.
Antal år som lärare: 23.
Yrke: Lärare i biologi, kemi, fysik och matematik, Klågerupskolan, Svedala. Deltar i forskarskolan Communication Science in School, Lunds universitet.
Inspireras av i yrket: Elevernas nyfikenhet.
Fritid: Träning, trädgård och fotografering.

– Det  blev ett väldigt bra naturvetenskapligt arbete, berättar Cristian Abrahamsson.

Projektet ”Ön – naturvetenskap på liv och död” började när Cristian Abrahamsson, som annars undervisar på högstadiet, skulle ha en årskurs 6. Eftersom han även forskar, finns det saker som lockar att testa i praktiken. Nu hade tillfället kommit.

– Jag ville ge eleverna en ordentlig förståelse för vad naturvetenskap är, vad den kommer ifrån, hur den skiljer sig från annan kunskap och vad den gör för oss.

Han ville sätta ämnena i en spännande kontext som eleverna kunde relatera till. Det var viktigt att alla – inte bara de som redan var intresserade – skulle vara med från början. Nu skulle de få träna sig på att vara naturvetare på riktigt.

– Man säger ofta att all kunskap finns på nätet och går att googla. Men hur gör man om man inte har tillgång till internet?

Eftersom det precis hade varit några tropiska stormar i Centralamerika var det naturligt att haka på det. Förutom ramberättelsen planerade han in ett naturvetenskapligt stoff som skulle vävas in under året.

– Jag försökte styra innehållet så att det sammanföll med de problem vi försökte lösa. Det gäller också att våga ge sig ut på tunn is och att vara flexibel.

Arbetet pågick under hela läsåret. Vid jul fick eleverna veta att ett vrak spolats upp på ett rev. För att ta sig dit konstruerade de flottar och hittade inte bara konservburkar utan även en generator som de använde för att konstruera turbiner till ett vindkraftverk med.

Modell av en flotte. Foto: Anna Wahlgren

Cristian Abrahamsson hade funderat över om de skulle tröttna på historien eller tycka att den blev för barnslig. Men så blev det inte. Förmodligen för att de gjorde många olika saker, tror han.

– Man pratar mycket om att naturvetenskap ska knyta an till elevernas vardag, vilket vårt projekt inte gjorde, men det gick bra ändå. Deras vardag är större än vi tror och de har tankar om svåra saker. Det handlar snarare om att knyta naturvetenskapen till elevernas omvärld.

Cristian Abrahamsson hade inte väntat sig att eleverna skulle ta allt på så stort allvar, till exempel protesterade de mot att det fanns laborationsutrustning på ön. Han fick påpeka att ”klassrummet är vår ö”. Det gäller att ha en outtalad överenskommelse om hur den fiktiva verkligheten fungerar.

– Ska jag göra det igen får jag prata mer om att det gäller att ställa upp på att det inte alltid är konsekvent var gränsen mellan ön och klassrummet går.

Projektet var ett konkret och bra sätt att introducera naturvetenskap på. Det undersökande arbetet och elevernas engagemang gjorde att samtalen fick hög kvalitet. Vid flera tillfällen stannade deras lärare upp och sammanfattade så att alla skulle se vad de lärt sig.

– Arbetssättet har stor potential. Det jag var ute efter – att göra naturvetenskap relevant – lyckades.

Läs mer om projektet på Cristian Abrahamssons blogg: 1lärare.svedala.se

ur Lärarförbundets Magasin