Läs senare

Här blir begreppen begripliga

ReportageLignin, sulfat, mäld och kalander. Teknik­ämnet är fullt av obegripliga ord när pappersindustrin står i fokus. Vägen till förståelse går via praktiska experiment, högläsning, bilder och sagor.

av Ellen Larsson
18 Dec 2018
18 Dec 2018
Här blir begreppen begripliga
Fredrik Tegbäck har alltid halvklassundervisning, en fördel när man jobbar språk­utvecklande. Foto: Satu Knape

Har någon av er varit i Skärblacka? frågar teknikläraren Fredrik Tegbäck och blickar ut över eleverna som slagit sig ner i bänkraderna i den rymliga tekniksalens ena ände.

– Mina kusiner bor där, det är ett fint område, säger eleven Jennifer Carlson.

– Ja, det är populärt, men har du tänkt på att det luktar illa där ibland, som om någon släppt sig? Vet ni varför?

Fredrik Tegbäck tipsar

Cecilia Axells bok Upptäck tekniken i barnlitteraturen tycker jag är intressant. Den visar hur man kan synliggöra – och skapa samtal om – teknik utifrån litteratur, exempelvis Pettson och Findus som är fullproppad med tekniska lösningar och illustrationer.

Pauline Gibbons bok Stärk språket, stärk lärandet har hjälpt mig att jobba enligt cirkelmodellens fyra steg. Att bygga upp kunskap tillsammans, lära genom att härma andra, skriva tillsammans och slutligen – att som elev skriva själv.

Eleverna fnissar till och skakar på huvudet.

– I Skärblacka finns en industri som tillverkar papper med en kemisk metod som kräver sulfat. Och sådana sulfatanläggningar sprider illaluktande gaser omkring sig. Så det är kanske inte så kul att bo där om vinden råkar ligga på åt fel håll, säger Fredrik Tegbäck.

För eleverna i klass 7B på Borgsmoskolan i Klockaretorpet, 20 minuters spårvagnsresa i sydvästlig riktning från Norrköpings järnvägsstation, blir stadens industriella arv levande på tekniklektionen. Att Norrköping har en stor papperstillverkning sedan 1600-talet är helt klart en fördel när det är dags att prata om hur industriell verksamhet påverkar människan, miljön och samhället. Men innan de teoretiska kunskaperna fördjupas ytterligare ska eleverna undersöka pappers hållbarhet och pappersfibrers riktning genom ett par experiment. Eleverna lämnar sina medhavda datorer på bänkarna och går till verkstadsdelen intill de stora fönstren i andra änden av tekniksalen.

Eleverna Imad Anan och Mohamed Ahmed Mohamed klipper toalettpapper, tidningspapper och vitt papper i kvadratiska bitar och petar ner dem i det kalla vattnet som finns upphällt i en röd och två blåa skålar på arbetsbänken. De ska enligt instruktionen vänta en minut och hinner under tiden skriva ner en kvalificerad gissning kring papprens hållbarhet i vatten. När de lyfter upp pappret och testar vilket av dem som håller ihop bäst efter blötläggningen visar det sig att de gissat rätt. Toalettpappret är minst hållbart och det vita arket höll ihop bäst. Men frågan är varför.

– Toalettpappret har kanske sämre kvalitet, säger Imad Anan.

Jennifer Carlson i arbetsgruppen mittemot viftar ivrigt med handen.

– Jag tror att det har dålig hållbarhet för att det ska smälta i toaletten så att det inte blir stopp i avloppet när man spolar ner det.

Helt korrekt svarat av båda två, men hur tillverkas papper av sämre kvalitet eller hållbarhet? Fredrik Tegbäck förklarar att toalettpappret löstes upp snabbt av vattnet för att det består av korta fibrer.

– Toalettpappret tillverkas på kemisk väg, precis som i Skärblacka. Förutom kemikalier tillsätts också blekmedel för att rena pappret från bakterier.

Åt vilket håll ligger pappers­fibrerna?
Foto: Satu Knape

Fredrik Tegbäck hinner gå runt till alla elever för att förklara hur experimenten ska genomföras om någon inte förstår instruktionen och kan på samma gång utmana elever som vill lära sig ännu mer om papprens konstruktion eller historia. En liten elevgrupp ger stora möjligheter, konstaterar han. Här på Borgsmoskolan har lärarna nämligen halvklassundervisning i alla praktisk-estetiska ämnen, förutom musik. För just klass 7B innebär halvklassen i dag sju elever.

– Många elever har svårt att hantera olika typer av tryckta texter, eftersom andelen elever som har svenska som andraspråk är stor på skolan. Jag kan inte lämna ut en textuppgift och förvänta mig att alla ska förstå.

För två år sedan lämnade Fredrik Tegbäck lärarhögskolan vid Linköpings universitet full av teoretisk och praktisk kunskap i teknikämnet. Men kunskap om att jobba språkutvecklande fick han mindre av på lärarutbildningen. Första jobbet blev på Navestadsskolan, som ligger i ett annat av Norrköpings förortsområden, med en elevsammansättning som liknar den på Borgsmoskolan. Han stötte på patrull direkt.

– Jag var jättearg och frustrerad första veckorna som lärare där. Jag förstod inte: varför kan jag inte nå eleverna med så enkla texter och korta uppgifter? Som i alla situationer när man stöter på problem vill man gärna skjuta det ifrån sig.

Eleverna testar olika pappers hållbarhet efter en minuts blötläggning i vatten. Foto: Satu Knape
Foto: Satu Knape
Halva tekniklektionen läggs på praktiska experiment som eleverna genomför i grupper. Foto: Satu Knape

Hans fru, tillika svenskläraren, som vidareutbildar sig till speciallärare, fick honom att direkt skifta fokus från eleverna till sig själv.

– ”Kom igen nu”, sa hon till mig – ”det är du som måste ändra dig och din undervisning.” Jag var expert på mitt ämne men inte på hur man får med sig alla elever.

Sedan dess har Fredrik Tegbäck försökt arbeta språkutvecklande med teknikämnet, som är fullt av ämnesspecifika ord som även elever med svenska som modersmål kan ställa sig frågande inför. I praktiken innebär det alltifrån högläsning av svåra texter till bilder för att visualisera begrepp, cirkelmodellen, gemensam problemlösning – och sagor. Fredrik Tegbäck har hittat på egna sagor och fyllt dem med olika typer av ämnesrelaterade begrepp. Det kan göra svåra begrepp begripliga för eleverna.

– Jag inspireras av Cecilia Axells bok som visar hur skönlitteratur kan hjälpa elever att förstå det ämnesspecifika språket och få dem att reflektera kring teknikens betydelse i samhället. Även ett praktiskt ämne som teknik är starkt format efter språkliga förmågor.

Efter bara två år i yrket har Fredrik Tegbäck börjat dela med sig av sina erfarenheter till kollegor och lärarstudenter på konferenser i teknikämnet på uppdrag av Skolverket och CETIS, Centrum för tekniken i skolan. På den senaste föreläsningen läste han upp följande egenskrivna stycke:

Foto: Satu Knape

Puttifnasken är en egenskap som säger hur väl duttidutten tål puttiselen. God puttifnask innebär alltså att duttidutten kan utsättas för stora puttiselar utan att gå sönder. Till en svängbåge måste man till exempel välja ett duttidutt som tål stora puttiselar.

Att byta ut ord som tryckhållfasthet, material, tryckkrafter och husgrund mot påhittade brukar ge lyssnarna en tankeställare, berättar han.

– Precis så kan elever uppfatta en text på tekniklektionen där var tredje ord är ämnesspecifikt. Det gäller att förstå det som lärare och anpassa undervisningen därefter. Jag försöker skapa uppgifter som får med sig alla, men utan tak så att de som behöver det också får en utmaning.

I tekniksalen har eleverna avslutat sina pappersexperiment och återvänt till lysrörens kalla sken vid arbetsbänkarna där lektionen inleddes. Eleverna sitter böjda över sina datorer som nu är uppfällda och påslagna. På vita tavlan projiceras dagens uppgifter som ska besvaras igen, nu med applikationen Mentimeter. Eleverna Linnea Lestar och Abdullahi Ahmed börjar diskutera fibrernas riktning i tidningspappret högt och killarna bakom spetsar öronen innan de också hamrar ner svaren på sina datorer. Fredrik Tegbäck uppskattar elevernas samarbete.

– Att eleverna hjälper varandra att lösa problem är bra. I deras samtal och genom deras anteckningar får jag fler chanser att fånga upp varje elev precis där den befinner sig.

ur Lärarförbundets Magasin