Läs senare

Här faller bit:arna på plats

ReportageI Partille kommun lär sig lärarna om programmering av varandra.
− Många upptäcker att det inte är så svårt och att det kan bidra till kreativitet, säger läraren och utvecklingsledaren Jacob Möllstam.

27 sep 2018
Jacob Möllstam uppmuntrar eleverna att komma med idéer om hur en frukostrobot kan programmeras. Foto: Emelie Asplund

Varje morgon på vardagarna gör vi ungefär samma saker − går upp, duschar, klär på oss, äter frukost och går till skolan. Men är det något som vi kan variera, men ändå inte hoppa över? frågar läraren Jacob Möllstam eleverna i klass 4 på Oxledsskolan.

− Man skulle kunna äta olika saker till frukost, kanske en macka eller yoghurt, säger Elma Andersson.

− Man kan springa till skolan istället för att gå. Eller bada istället för att duscha, föreslår en annan elev.

− Bra! Ni har kvar samma mönster, men förändrar det genom att använda olika variabler, förtydligar Jacob Möllstam.

Jacob Möllstams bästa tips

  • Låt eleverna arbeta med övningar från webbkursen www.code.org.
  • Tänk igenom vilket syfte övningarna har och kombinera dem med lärarledd undervisning.
  • Hämta inspiration från lärarhandledningen till UR:s Programmera Mera eller Facebookgruppen Digital Samhällskunskap.

Lärarna och utvecklingsledarna Jacob Möllstam och Frida Lindén i Partille kommun besöker klassen för att dela med sig av sina kunskaper om programmering. Med på lektionen finns även elevernas matematiklärare Maria Svedberg, för att få tips och lära sig av sina kollegor.

− Med en minidator som heter micro:bit skulle vi kunna programmera en frukostrobot som har olika alternativ till frukostmat. En variabel kan vara gröt, en annan ostmacka och ytterligare en variabel kan vara flingor och fil, säger Jacob Möllstam och visar en bild av en micro:bit på projektorduken längst fram i klassrummet.

Han pekar och berättar om hur knappar och menyer fungerar på minidatorn. Sedan ger han eleverna i uppgift att programmera spelet sten, sax och påse på liknande sätt.

Tillsammans med Frida Lindén och ytterligare en kollega ansvarar Jacob Möllstam för fortbildningen kring digital kompetens vid Partille kommuns förskolor, grundskolor, särskolor och på gymnasieskolan. Den här terminen ligger fokus på förändringarna i styrdokumenten och därmed en hel del programmering. På varje skola inleds fortbildningen med att samtliga lärare deltar på en föreläsning som handlar om de nya skrivningarna i läroplanen.

− Det är viktigt att alla får en gemensam förståelse för vad programmering är och hur den ska användas i skolan. Föreläsningen stannar inte bara i teori utan vi låter dem även testa enkla övningar. Många har en felaktig bild av att programmering är något väldigt komplicerat, säger Jacob Möllstam.

Sten, sax eller påse? Elevernas uppgift blir att programmera spelet så att det fungerar att göra med hjälp av en micro:bit. Foto: Emelie Asplund

Därefter väljer rektorn på skolan ut några lärare som under två lektioner får möjlighet att fördjupa det praktiska arbetet i sina klasser.

− Någon av oss tre utvecklingsledare kommer ut och samundervisar. Vi leder övningar och fungerar som bollplank för läraren. Tanken är att läraren sedan ska sprida vidare kunskaperna till sina kollegor, säger Frida Lindén.

Jacob Möllstam berättar att det framförallt är lärare i matematik och teknik som berörs av att programmering tydligare har skrivits in i läroplanen än tidigare. Den stora förändringen är progressionen.

− Nu beskrivs det vad eleverna ska kunna när de slutar lågstadiet, mellanstadiet och högstadiet. Tidigare kunde eleverna på högstadiet jobba med övningar som passade för 7-åringar. Ibland återkom samma övningar år efter år.

Kompletteringarna av det centrala innehållet i läroplanen innebär att elever på lågstadiet exempelvis ska konstruera och följa enkla stegvisa instruktioner för programmering. På mellanstadiet förväntas eleverna kunna styra egna konstruktioner och andra föremål. Mellanstadieeleverna ska även arbeta med visuell programmering, som exempelvis innehåller färger och animering istället för text. På högstadiet ges eleverna möjlighet att utveckla egna tekniska lösningar som de kan programmera. Eleverna ska också behärska olika former av programmering, till exempel text- och blockprogrammering.

Eleverna har snabbt lärt sig att skriva kod i datorn som de sedan laddar ner till micro:biten. Foto: Emelie Asplund

− Det är viktigt att lärarna lär ut en supertydlig grund till alla. Därefter kan svårighetsgraden anpassas efter elevernas olika behov, menar Jacob Möllstam.

I den förändrade läroplanen införs även programmering i ämnet samhällskunskap från årskurs 7.

− I samhällskunskapen handlar det om att eleverna ska utveckla en förståelse kring vilka effekter som programmering skapar i samhället. Det kan handla om hur information styrs eller vilken makt som den som behärskar programmering kan få, berättar Frida Lindén.

Jacob Möllstam ägnar mycket av sin vakna tid till att sprida kunskap om hur digitala verktyg kan användas i skolan. Utöver fortbildningsuppdraget i Partille och arbetet som lärare i matematik, svenska, NO och engelska på mellanstadiet, föreläser han på utbildningsmässor, skriver krönikor och driver en Hackerklubb för barn. Han har tilldelats utmärkelser som Guldäpplet, Webbstjärnan och Trevor Dolan-stipendiet för bland annat sättet att arbeta med IKT-verktyg i sin undervisning.

− Mitt engagemang handlar om att jag saknat en kreativ dimension i matematiken som jag vet att programmeringen kan tillföra, till exempel genom att eleverna testar idéer och kommer på lösningar när de skapar egna program.

Frida Lindén och Jacob Möllstam berättar att de möts av väldigt motiverade och taggade elever när de är ute på skolorna. Klass 5 på Oxledsskolan är inget undantag. Vid varje dator sitter två elever som livligt diskuterar med varandra kring vilka alternativ som de ska skriva in i programmeringsblocken som syns på datorskärmen.

− Jag vet! Vi byter ut sten, sax och påse mot dödskalle, fjäril och sköldpadda, säger Elin Willfors till kompisen Noel Jevås.

− Ska jag skriva in att micro:biten väljer variabel slumpmässigt när vi skakar på den? undrar Elin Willfors.

− Skriv att den ska välja mellan siffrorna 0, 1 och 2 för då får vi plats med fjärilen, dödskallen och sköldpaddan, föreslår Noel Jevås.

När de skrivit och byggt klart programmet på datorn, laddar de via USB-kabel över det till en micro:bit. Minidatorn ser ut som en liten platta med små knappar och lysdioder. När Noel Jevås håller micro:biten i handen och skakar den, formas en röd dödskalle på den lilla plattan. När han skakar den på nytt syns en röd lysande fjäril.

− Vad coolt! Det funkar precis som vi vill, utbrister Elin Willfors stolt.

Tre frågor till

Maria Svedberg, lärare i matematik, teknik, NO och engelska i årskurserna 4 och 5 på Oxledsskolan.

Vad tycker du om att programmering införs i dina ämnen?

− Bra. Alla elever behöver få kunskap om vad som styr maskiner och teknologi. De ska veta vad som ligger bakom och inte bara konsumera. Det kan också tillföra ett nytt, kreativt tänkande. Jag tror att många elever lockas av att hitta lösningar och skapa egna program.

Vad innebär fortbildningen med kollegialt lärande för dig?

− Det ger en första grund. Jag får tips och idéer om hur man kan jobba. Det bästa är att Jacob Möllstam och Frida Lindén kommer till min klass. Jag kan ställa frågor direkt och resonera med dem. Det känns också bra att veta att jag lätt kan kontakta dem framöver om jag skulle behöva.

Vilka är utmaningarna?

− Jag är osäker och har känt att jag kan alldeles för lite om programmering för att kunna undervisa. Men jag hoppas på att kunskaperna från fortbildningen ska ge
mig självförtroende. Min
tanke är att sedan ta det stegvis. Jag tror att det kan bli ett bra samarbete mellan elever och lärare − där vi lär av varandra. 

ur Lärarförbundets Magasin