Läs senare

Här får tekniken nya dimensioner

3D-skrivaren har revolutionerat tekniklektionerna på Viktor Rydbergs samskola i Djursholm.
– Äntligen kan eleverna på ett enkelt sätt tillverka prototyper och modeller efter sina egna idéer, säger läraren Anders Gölstam, som även skrivit ut eget undervisningsmaterial till matematiken och kemin.

19 jan 2015
Här får tekniken nya dimensioner
Från ritning till modell. Andreas Wrife i årskurs 9 skrev ut en modell av familjens hus. Oktagonen var svårast att konstruera på ritningen. 3d17.tif Foto:Anna Simonsson

Den stoltserar i en låst glasmonter utanför biblioteket. Små dioder skapar ett mystiskt lila sken därinne. Apparaten arbetar frenetiskt och sakta materialiseras de gula mojängerna som ser ut att föreställa någon form av skruvar eller rör.

Tryckta mot glaset står två elever, hänförda av tekniken.

– Många tycker att det är häftigt att titta. Det är fascinerande i början. Utmaningen för mig är att integrera den i undervisningen. Den får inte bli en kul grej, säger Christin Lindborg, lärare i matte, fysik och teknik på Viktor Rydbergs samskola i Djursholm utanför Stockholm.

3D-printern köptes in för ett och ett halvt år sedan. Tanken var att använda den som ett redskap i olika ämnen, speciellt slöjd och bild. Men det var NO-lärarna som var snabbast att börja experimentera med den.

– Teknik är att utveckla och anpassa konstruktioner för olika sammanhang och ändamål. I dag är du begränsad av vad som finns tillgängligt. Med 3D-tekniken kan du skriva ut det du behöver, säger Christin Lindborg.

Hennes elever har bland annat arbetat med prototyper. Och det var inte själva skrivaren – utan de digitala verktygen som används för att skapa ritningar – som tillförde undervisningen en ny dimension.

– Programmen är gratis och lätta att komma igång med. De första tio minuterna av lektionen ägnar jag åt introduktion, sedan vänder det och eleverna lär mig i stället, säger Christin Lindborg.

En uppgift var att skapa en grafisk modell av en befintlig sak, jobba med den skalenligt

i datorn och göra en valfri förändring. En elev valde en bläckpenna, som nu ligger utskriven framför oss på bordet i skinande gul plast. Tyvärr blev det första försöket lite misslyckat. Pennan är inte ihålig, så det finns ingen plats för stiftet. Men ritningen finns kvar i datorn och kan justeras.

– Det är inte ofta som man får bearbeta en produkt på det här sättet, säger Christin Lindborg.

Kollegan Anders Gölstam håller med:

– Jag har varit tekniklärare i 18 år och det här är vad jag har väntat på. Ämnet har alltid innehållit konstruktion. När jag började snyltade vi på slöjden. En sal skulle ha fräs, svarv och massor av verktyg. Men eleverna har haft svårt att förverkliga sina idéer med hjälp av trä och skruvar, det handlar om motorik och finish. Slutresultatet motsvarar nästan aldrig idén de haft i huvudet. Äntligen är det enkelt!

Men den science fiction-artade tekniken är inte så ny som man kan tro. Den utvecklades redan på 1980-talet. För några år sedan gick en rad viktiga patent ut som gjorde att 3D-skrivarna kunde produceras i större skala och till ett allt överkomligare pris. Viktor Rydbergs samskola betalade runt 20 000 kronor för sin.

– Jag brukar beskriva den som en väldigt avancerad limpistol, säger Anders Gölstam.

Det är en träffande liknelse. Skrivaren laddas med en plasttråd, som smälts ner och droppas ut ur skrivarhuvudet i tunna lager. På så vis byggs föremålen upp kring de egna konturerna. Själva plasten är betydligt billigare än papper och används mycket sparsamt. Dessutom är den nedbrytningsbar och nästan luktfri.

– Det kommer hela tiden nya material, vissa liknar trä eller porslin. Jag har precis köpt in en gummiliknande plast som är tänjbar och skulle kunna fungera att skriva ut studsbollar med. Vår printer är redan gammal. De nya modellerna kan blanda färger och material, säger Anders Gölstam.

Foto: Anna SimonssonHan berättar att man i Japan har lyckats ladda maskinerna med choklad och skriver ut praliner som föreställer byster av kunderna själva. I Kina har man byggt betongstrukturer till hus. Nyligen höll några studenter i Lund världens första rockkonsert med elgitarrer, trumset och syntar som de skrivit ut själva. Även skor, kläder och hamburgerbröd har printats och spridits.

Men det är framför allt småprylar som blivit populärt. I höstas lanserade flera olika företag 3D-skrivare i miniformat. En av de första upphovsrättsliga diskussionerna rörde de dyra plastfigurer som används i strategi-spel som Warhammer. Användare skannade in modellerna och lade ut ritningarna på Pirate Bay. Med hjälp av dem kunde man tillverka egna figurer för en krona jämfört med flera hundra i handeln. Detta är en problematik som båda lärarna tagit upp med eleverna.

– Ganska snabbt kommer vi in på upphovsrätt, källkritik och moral. Är det rätt att kopiera det som någon annan skapat? säger Anders Gölstam.

Förra terminen höll han i en temavecka om 3D-design och 3D-printing i högstadiet. Tanken var att eleverna skulle skapa något från grunden. Mot slutet av veckan började de hitta användningsområden för bruksföremål i vardagen.

– De insåg att de i framtiden kanske inte behöver köpa nya saker när något går sönder. En elev hade en cykellampa som han inte trodde gick att laga. Men han skrev ut den trasiga delen. Jag tror att ”laga och fixa till-marknaden” kommer att öka med 3D-tekniken, säger Anders Gölstam.

Skolans utvecklingschef fick en liknande aha-upplevelse första gången själva skrivaren gick sönder. Han mejlade till företaget som sålt den och bad att få köpa en reservdel. I retur kom en datorfil med 3D-ritningen på den trasiga detaljen – och en uppmaning att han skulle skriva ut den själv. Vilket lyckades.

För att komma igång med arbetet bjöd lärarna på Viktor Rydbergs samskola in en skulptör som hade en workshop där han visade hur man tillverkar gjutformar med 3D-skrivare, som en del i den konstnärliga processen. Det inspirerade flera av eleverna.

Andreas Wrife i 9E deltog på temaveckan. Han gjorde en modell av familjens hus.

– Jag vill bli arkitekt, säger han. Första dagen fotograferade jag huset ur olika vinklar med mobilen, så att jag hade en förlaga. Det svåraste var att få alla proportioner rätt. Rummet där vi sitter och äter är format som en oktagon. Det fanns inte i datorprogrammet, så jag fick skapa en genom att lägga ihop flera olika kuber. Jag tror att arkitektkontor kan få användning för 3D-skrivare när de ska göra sådana här mindre prototyper.

Anders Gölstam har försökt luska ut hur olika branscher arbetar med tekniken. Lärarna vill gärna boka ett studiebesök för att se hur den används i industrin. Men det har varit svårt.

– Vi ringde runt till olika företag och frågade om vi kunde få komma, säger han. De var lite hemliga. Jag förstod att de också är i startfasen. Men jag vet att man inom medicinen har skrivit ut både käkar och höftledskulor.

De gula, rörlika föremålen i 3D-printern utanför biblioteket är plötsligt klara. Det visar sig vara Anders Gölstams egen utskrift. Ett viktigt användningsområde är nämligen att skriva ut undervisningsmaterial. Det började med att en specialpedagog skapade en boll som gick att dela i klyftor för att illustrera fjärdedelar. Till kemin har Anders Gölstam gjort kopior av molekyler. Nu har han, inspirerad av ett existerande material på webben, gjort delar till en modell av en kvadratmeter. De gula mojängerna är hörnen, där man ska sticka in plaströr som så småningom bildar en kub i rätt storlek.

– Det här är en tillverkningsprocess som eleverna kommer att stöta på i framtiden. Mitt mål är inte att de ska bli proffs på att använda den, men de ska känna till tekniken. Som tekniklärare tycker jag att man ska vara uppdaterad på ny teknik och visa eleverna vad som finns.

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com