Läs senare

Här gör sexorna film på engelska

Handlingen utspelar sig i Härnösand, och merparten av skådespelarna är sjätteklassare från samma stad. Men dialogen och sångerna i musikalfilmen Thirteen är på engelska.

26 apr 2011

Det är tidig eftermiddag på Sagabiografen i Härnösand. Kön mot godisdisken ringlar lång, och snart sprider sig den bioofrånkomliga doften av popcorn i lokalen. Försedda med detta och annat ät och drickbart går biobesökarna in i själva salongen med dess röda sammetsfåtöljer och kristallkronor. Publiken denna måndag består av dryga 200 tolv- och trettonåringar och en handfull lärare. Det sorlar och stimmar av spänd förväntan, för filmen som snart ska rullas igång är deras egen skapelse och många av dem kommer att synas på duken. Så släcks ljuset och musikalfilmen Thirteen tar sin början.

Två timmar senare har vi fått uppleva tolv olika berättelser – en av varje medverkande skolklass – om svåra ämnen som självmord, mobbning och barnmisshandel, men också om mod och självrannsakan, kärlek och vänskap, kompletterat med en absurd dröm. De gemensamma nämnarna är ett skoldisko där varje film avslutas och att varje film innehåller en låt av Supertramp, framförd med sång och dans av de agerande eleverna. Dessutom är dialogen och de dikter som knyter samman delfilmerna på engelska.

– Jag ville att det hela skulle vara ett rent skolprojekt. Därför var det viktigt att involvera ett skolämne, säger Caj-Åke Hägglund, filmaren som tog initiativ till det hela och som varit projektledare för Thirteen.

Filmen är en del av Skapande skola-verksamheten och har Härnösands musik- och kulturskola som huvudman. Samtliga sjätteklassare i staden skulle medverka, bestämde kommunens ansvariga.

– Så vi engelsklärare hade inget val, säger Mimmi Windling, som arbetar i Gerestaskolan.

Hon ler lite snett, men konstaterar i nästa andetag att hon tycker det har varit ett spännande projekt.

– Det var ett kul sätt att jobba med engelskan. Och när man inte kan det där med film själv är det ju perfekt att det kommer in någon utifrån och håller i det.

Hennes kollega Sara Ulander på Kiörningskolan håller med.

– Det var väldigt inspirerande att jobba med Caj-Åke!

Hon, Mimmi Windling och de andra engelsklärarna fick i uppgift att ge sina elever ett värdegrundsord, ett för varje elevgrupp eller klass. Utifrån detta ord skrev sedan eleverna varsitt förslag till manus. Handlingen skulle utspela sig i närheten av respektive skola, och flertalet roller skulle kunna göras av ungdomarna själva.

Både Sara Ulander och Mimmi Windling är också lärare i svenska, så de tog tillfället i akt att ge sina elever undervisning i dramaturgi och filmkunskap.

– Vi pratade om hur man bygger en berättelse och om olika sätt att filma, berättar Sara Ulander. Sådant brukar vi gå igenom annars också, men det kändes naturligt att ta upp det i samband med manusarbetet.

Att få sjätteklassare att skriva kring ord som vänskap, mod, framtidstro och drömmar visade sig däremot ganska svårt.

– De var lite för unga för att riktigt greppa vad vi var ute efter, säger Caj-Åke Hägglund. Jag var nog lite väl optimistisk där. Även om de fick ordet vänskap kunde de skriva om mobbning.

Andra skrev om helt andra saker än Caj-Åke Hägglund tänkt sig, berättar han och ger ett exempel:

– Jag hade sagt att filmen måste utspela sig i närheten av skolan. Ändå skrev en halv klass om en tågolycka, trots att det inte gick några tåg genom den byn.

Men så småningom kunde han och respektive lärare ändå välja ett manus per klass som grund för varje delfilm. Varje klass fick också en Supertramp-låt som skulle ingå i deras film.

– De låtarna är bra till en musikalfilm, eftersom de är som små berättelser som man kan bygga handlingen kring, säger Caj-Åke Hägglund.

Manusen var alltså skrivna på svenska, men all dialog översattes till engelska.

– Det gick fort. Jag lät eleverna jobba i smågrupper först och sedan läste vi högt, så de kunde lyssna sig fram till vad som lät bäst, säger Mimmi Windling.

På samma sätt gjorde Sara Ulander i sin klass. Och ”skådespelarna” fick öva på sina repliker i klassrummet, inför de andra.

– Jag tyckte det var viktigt för delaktigheten. Så efter ett tag kunde hela klassen alla repliker, säger Sara Ulander.

Har då klasserna lärt sig mer engelska genom filmarbetet? Nja, säger de båda lärarna, inte direkt.

– Men de har blivit mer bekväma med att prata engelska och fått större lust att göra det, säger Sara Ulander.

– Ja, och jag tror att de insett hur viktigt det är med bra uttal, säger Mimmi Windling. Dessutom tror jag det varit bra för sammanhållningen i gruppen med ett gemensamt projekt. Jag tror alla elever tyckte det var väldigt kul att göra film.

Caj-Åke Hägglund nickar. Han har fått massor av glada kommentarer från eleverna på sin Facebook-sida och per mejl.

– Det är förresten en positiv bieffekt, säger Mimmi Windling, att ungdomarna lärt sig använda mejl, eftersom Caj-Åke bad dem kommunicera med honom den vägen.

I slutet av oktober började inspelningsarbetet. En elev i varje klass var regissör och ungdomarna fick önska sig arbetsuppgifter: skådespelare (huvudroll/biroll), dansare, sångare, fotograf, ljudtekniker och så vidare.

Samtliga fick också en halv dags filmkunskapsundervisning med Caj-Åke Hägglund.

Redigeringsarbetet skedde sedan i turbofart, eftersom ungdomarna hade blivit lovade att få se ett första resultat av sitt filmarbete i början av december.

– Det vi visade då var inte alls färdigt, säger Caj-Åke Hägglund.

Så här i efterhand hade han föredragit ett mer koncentrerat arbete, kanske två veckor i varje klass, i stället för en halvdag per vecka i varje skola.

– Det skulle ha gjort det enklare på många sätt, säger Mimmi Windling, som påpekar att det kan vara knepigt för lärare och elever med inrutade scheman på dagtid att samarbeta med en konstnär som är van att kunna arbeta på både kvällar och helger.

Men en fördel med att filmarbetet skulle ske så snabbt ser hon:

– Jag tror det var nyttigt för ungdomarna att ha en deadline.

Stort projekt

Thirteen-projektet är ett samarbetsprojekt mellan Härnösands musik- och kulturskola, Scenkonstbolaget i Västernorrland, Svenska kyrkan och medieprogrammet vid Härnösands gymnasium.

En stor del av projektet finansieras genom medel från Skapande skola.

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com