Ingår i temat
Relationer
Läs senare

Här sitter samarbetet i väggarna

RelationerPå Brevik skola i Tyresö jobbar grund­­skol­lärare och fritidspedagoger till­sammans hela dagen. Resultatet är en organisation
fri från hierarkier med goda relationer till kollegor, elever och föräldrar.

av Ellen Larsson
25 sep 2018
25 sep 2018
Fritidspedagog Ewa Tellberg är expert på relationell pedagogik, en av av grundbultarna i Breviksmodellen som rektor Anna Bittar skapat. Foto: Emil Nordin

Vi har faktiskt pratat om empati också!”

Georg Sandberg i årskurs 4 påminner sin lärare Frida Rex om att klassen hunnit med fler saker än runstenar från forntiden och manusskrivande på engelska, när hans pappa Matts Sandberg frågar henne. Frida Rex nickar uppmuntrande och låter Georg Sandberg fortsätta berätta om alltifrån historielektion på morgonen till lekarna i idrottshallen på fritids. Det är inte en slump att Matts Sandberg möter grundskolläraren Frida Rex här ute på den soldränkta skolgården.

På Breviks skola i Tyresö, sydost om Stockholm, arbetar nämligen grundskollärarna även i fritidshemmet. Poängen med Breviksmodellen, som heldagsskolan kallas, är att lärarna hinner skapa goda relationer till elever, kollegor och föräldrar genom att arbeta tillsammans. Som fritidspedagog är lagchefen Ewa Tellberg arbetslagets expert på just relationell pedagogik och hon sprider gärna sina kunskaper till kollegorna.

 Jag har aldrig haft som ambition att vara ensam i klassrummet.

– För att kunna skapa trygga klasser behöver elever och föräldrar känna förtroende för åtminstone en vuxen på skolan. När inte allt hänger på en lärare blir det relationsbyggand lättare – och relationer är grunden till ett fungerande lärande, säger hon.

Breviksmodellen är lika gammal som skolan och det var rektor Anna Bittar som kom på idén till det ovanliga arbetssättet när hon startade skolan 2007. Och arbetsmodellen sitter bokstavligen talat i väggarna. Avdelningarna i den elva år gamla skolan byggdes nämligen för att passa både klassrumsundervisning och fritidsverksamhet.

Grundskolläraren Adele Sander är med i fritidshemmet. Här i leken hajen. Foto: Emil Nordin

De två klassrummen på fyrornas avdelning kallas därför allrum. Här finns också två grupprum, en verkstad, ett pedagogkontor och så ateljén som Ewa Tellberg befinner sig i. I ateljén, som binder samman alla delar, finns ett kök och här vankas det mellanmål innan fritids, berättar hon.

– Även om vi är samma lärare, i samma lokaler hela dagen så är vi noga med att markera när skolan slutar och fritids tar vid. Poängen är inte att göra skola av alltihopa.

De höga fönsterpartierna i ateljén, som vetter mot skolgården och den glittrande Kalvfjärden, skapar en viss växthuseffekt nu när temperaturen utomhus närmar sig trettio grader.

Inne i den betydligt mörkare idrottshallen råder däremot behaglig svalka. Fyra tjejer hjular samordnat fram och tillbaka över rummet innan de slår sig ner på golvet tillsammans med några andra elever. De formerar sig i ring och tar ett fast grepp om var sin ände av en stor, färgglad fallskärm som ligger placerad i cirkelns mitt. När tyget är spänt över deltagarnas ben kan leken som kallas Hajen börja. Fallskärmen är havet och vågorna sätts i rullning genom elevernas taktfasta armrörelser. Sebastian Skoog, som är först ut som haj, kryper in under tyget.

– Hjälp mig, skriker Erika Gosia Bergling nästan direkt. Hajen har tagit ett fast grepp om hennes ben och försöker dra ner henne i havets djup. Men badvakten som patrullerar stranden är snabb som en vessla och lyckas rädda henne. Den här gången. Eleverna skriker och skrattar om vartannat när hajens käftar hugger efter nakna ben och får klasskamrater att falla som käglor. Grundskolläraren Adele Sander kommer inte undan hon heller.

– Eleverna måste känna att jag tycker om att vara med dem, man kan inte spela det. Om jag bara hade träffat eleverna i klassrummet hade jag försökt jobba mycket med olika samarbetsövningar som stärker gruppen, säger hon.

Detta är hennes första jobb efter lärarexamen och så här i slutet av det första året önskar hon att fler skulle få samma start på arbetslivet, med ett starkt stöd från erfarna kollegor – i och utanför klassrummet. Att den höga personaltätheten i klassrummet kräver att hon som grundskollärare även jobbar i fritidshemmet är bara positivt, enligt henne.

– Som lärare gäller det att hinna se och bistå med det som varje elev eller klass behöver – här får vi förutsättningar för det, säger hon.

Breviksmodellen – så funkar det:

Årskurs 4 består av 40 elever och till arbetslaget hör grundskollärarna Frida Rex, Adele Sander och Pia Kaufman samt fritidspedagogen tillika lagchefen Ewa Tellberg. I genomsnitt är det en grundskollärare per 13–14 elever i skolans årskursklasser.

Alla lärare har semestertjänst och arbetstiden är helt förlagd till arbetsplatsen eftersom lärarna arbetar i verksamhet hela dagen.

Arbetslaget reglerar tiden för undervisning och planering själva i samråd med lagchefen (en av lagets pedagoger). Exempelvis kan en av lärarna planera under skoltid, medan de andra undervisar var sin grupp elever.

Arbetslagen sätts samman utifrån vilken ämneskompetens respektive pedagog har. Alla medarbetare har ett gemensamt uppdrag vilket skapar flexibilitet kring såväl gruppkonstellationer som ansvarsfördelning.

Elever och grupper har så klart olika förutsättningar och behov. En klass bygger kojor, spelar rollspel och leker affär ända upp i årskurs 5. En annan klass har börjat med tonårsattributen redan i tvåan. Oavsett elevgrupp så är idealet för lärarnas ledarskap detsamma – tillit.

– Det finns en idé om att auktoritet kommer automatiskt med lärarrollen. Så var det kanske förr, men jag tror inte att den ledarstilen fungerar i dag. Att skapa välfungerande klasser som går att undervisa bygger på tillit – att eleverna väljer att följa oss, säger Linda Svanbom.

Hon är grundskollärare och lagchef i årskurs 3 och en av dem som jobbat på Brevik skola sedan starten. För henne finns det inget bättre alternativ.

– Jag har aldrig haft som ambition att vara ensam i klassrummet. Vi gör varandra bättre genom att spegla varandra i undervisningssituationer och vi kan hjälpas åt när svårigheter uppstår, säger hon.

En förutsättning för att modellen ska fungera är förstås att alla vill samarbeta över hela skoldagen. Alla går på samma avtal, semestertjänst i stället för ferietjänst, och all arbetstid är förlagd på arbetsplatsen. Varje arbetslag får själva styra över sin tid och ambitionen är att elevgruppens behov ska styra över hur verksamheten läggs upp – ibland vecka för vecka. Några lärare som sökt sig till skolan, lockade av antalet lärare i klassrummet, har också slutat för att de inte trivts med förväntan på flexibilitet eller med att jobba i fritidsverksamheten.

– Ur barnets perspektiv är jag övertygad om att det här är det absolut bästa arbetssättet för att skapa trygga klasser som går att undervisa. Och för mig personligen är det roligt att jobba på ett sätt som ger min kompetens högre status, säger Ewa Tellberg som arbetat som fritidspedagog i 35 år varav de senaste sju här.

Det nära samarbetet i arbetslaget och att alla tar ansvar för hela skoldagen har skapat en trygghet och respekt för de olika yrkesrollerna. Ewa Tellberg jämför med tidigare arbetsplatser där hon som fritidspedagog förväntades stötta upp undervisningen om en lärare blev sjuk, men inte fick samma hjälp tillbaka om motsvarande hände i fritidsverksamheten.

– Skolan ska vara en enhet men i praktiken drar ofta fritids det kortaste strået. När alla hjälps åt får allt ett värde och hierarkin mellan skola och fritids suddas ut.

Finns det inte en risk för att det blir skola av hela dagen? Programmet för dagens fritidsverksamhet är digert med programmering, Skolstudio, fritidsidrott och fria aktiviteter. Men en lika varm dag som denna hade antagligen ägnats åt bad vid bryggan i intilliggande Kalvfjärden i vanliga fall, om inte Tidningen Grundskolan varit på besök. I grupprummet som förbinder de två allrummen spelar eleverna Anna Åstrand, Matilda Enhsarull och Elva Ranova Kerr brädspelet Vilda Affärer – ett slags Monopol, förklarar de. När jag undrar om det är svårt att skilja på skola och fritidshem när man har samma lärare hela dagen skrattar de först och svarar sedan bestämt nej.

– På fritids leker vi ju! Men om man vill ha hjälp med engelskan eller något så kan Frida hjälpa oss där inne i Skolstudion, säger Anna Åstrand och pekar på grundskolläraren Frida Rex som står böjd över några elever på andra sidan glasväggen.

Elva Ranova Kerr som precis gjort sitt drag, tittar upp från brädspelet och sätter fingret på en annan fördel.

– Om det hänt något jobbigt i skolan på förmiddagen, vet lärarna redan om det när vi kommer till fritids utan att man behöver förklara varför man är arg eller ledsen. Det är det bästa!  Ellen Larsson

ur Lärarförbundets Magasin