Läs senare

Historiskt perspektiv ger djup åt naturvetenskapen

03 maj 2010

Den 28 september revolutionsåret 1789 föddes Carl Carlsson, son till en kolare i Voxna. Hans släkt, som också är min, hade lämnat jordbruket i Sörboda strax norr om Rättvik och skulle under hundra år komma att följa med järnbrukens utveckling längs Norrlandskusten.
        Kolarna och smederna producerade kol och järn genom att reglera förbränningen i milor och smedjor, men vad kände de till om grundämnena i sin produktion? Sex år innan Carl föddes hade Lavoisier beskrivit syrets roll för förbränningen. Samma år som Carl dog presenterade Mendelejev det periodiska systemet. Om Carl haft tillgång till internet skulle han under sina sista år för övrigt ha kunnat följa hur debatten rasade kring Darwins bok Om arternas uppkomst.

I skolan idag studerar eleverna grundämnen och evolutionen, bland mycket annat. Vi serverar dem ett naturvetenskapligt smörgåsbord: lite elementär ellära, en skvätt syror och baser, några fat matsmältning, ett par glas optik och så vidare. Med större eller mindre framgång försöker vi arrangera de olika rätterna till någon sorts helhet, som exempelvis genom ett temaarbete om energi tillsammans med SO-läraren.
        Läromedlen liknar varandra och ser i stort sett ut som de gjort sedan vi själva gick i högstadiet. Visst är språket, bilderna och layouten annorlunda, och en del områden har utökats eller tillkommit, men upplägget har knappt förändrats alls. Denna fragmenterade uppdelning inom ämnena kan upp­levas som variationsrik och fräsch, men den hjälper inte eleverna att se de vetenskapliga processerna eller förstå de historiska sammanhangen och förutsättningarna.
        Barn och ungdomar inspireras av att se de bästa inom dans, musik, konst eller idrott. De följer sina idolers individuella prestationer, de imiterar steg och rytmer, animeringar och skuggningsteknik, skott och passningar, och de drömmer om att en dag själva bli lika skickliga. Men om de aldrig fick se dansen, höra musiken, titta på bilderna eller se matcherna? Om de bara fick se mönster med danssteg eller följa expertkommentatorernas matchanalyser med pilar och cirklar?
        I skolan är vi lärare experterna, som förklarar hur det fungerar, med mönster, pilar och cirklar. Vi strävar efter att låta eleverna laborera, att pröva själva, som barn med boll men utan förebilder. När får de följa skickliga vetenskapare, nutida såväl som historiska, i deras arbete, försök och funderingar?

Varför ingår inte naturvetenskapen också som en del i historieämnet?
        Galilei publicerade sin Dialog om de två världssystemen samma år som Gustav II Adolf stupade i Lützen. Lavoisier avrättades under den franska revolutionen. Einsteins politiska idéer ifrågasattes även i USA sedan han lämnat Tyskland. De var på olika sätt engagerade i, och påverkade av, det samhälle de levde i.
        Eleverna behöver utan tvivel läsa och laborera för att förstå kolets egenskaper och syrets betydelse för förbränning och oxidation. Men de naturvetenskapliga upptäckterna hör också hemma i historieundervisningen. Med ett sådant perspektiv kan eleverna få fördjupad förståelse för hur människans kunskap om naturen har utvecklats, hur vetenskap och samhälle påverkat varandra och vilken betydelse det haft för människor som kolaren Carl.

ur Lärarförbundets Magasin