Ingår i temat
Didaktik
Läs senare

Så möter du mångkulturella klasser

DidaktikDet är viktigt att lära känna eleverna för att få dem engagerade. Det blev tydligt för bildläraren Linda Leib när hon undervisade en mångkulturell elevgrupp.

av Sebastian G Danielsson
22 mar 2018
22 mar 2018
Foto: Ylva Sundgren

Föreställ dig att du tar en blyertspenna och ritar ett hus. Chansen är stor att det blir en stuga – ett litet rektangulärt eller kvadratiskt hus med sadeltak. Inga konstigheter alls, så gör de flesta. Även bildläraren Linda Leib. Men när hon bad sina femteklassare på Bredbyskolan i Stockholmsförorten Rinkeby att rita hus tecknade flera av dem fyrkantiga hus med platta tak, så som de ofta ser ut i Mellanöstern. Det symboliserade vad Linda Leib hade insett – dessa elever har ett annat kulturellt bagage än majoritetssamhället.

Bildlektionerna kan visa att alla har en historia att berätta.

– Jag tyckte att det var väldigt intressant att se hur det blev när de själva fick definiera sin omvärld, säger hon.

Linda Leib började arbeta på Bredbyskolan vid millennieskiftet. Då var hon nyexaminerad, redo att ta sig an sina nya klasser. Men det gick snabbt upp för henne att hon inte var förberedd på att möta elevgrupperna hon stod inför. Nästan alla var andra eller tredje generationens svenskar och hade inte alls de kulturella ramar som Linda Leib hade med sig från utbildningen. När hon undervisade om gamla greker och eurocentrisk konsthistoria kände eleverna föga engagemang. Det var historia utanför deras referensramar och de tyckte att det var ointressant. Linda Leib insåg att hon var tvungen att tänka om.

7 tips för att möta en mångkulturell elevgrupp

  1. Visa på samspel mellan kultur, positioner, maktstrukturer, normer och tolkningsföreträden.
  2. Ta vara på och knyt an till elevernas och deras föräldrars erfarenheter.
  3. Skapa stolthet över elevernas identitet.
  4. Låt bildspråket stärka inlärningen av det talade och skrivna språket.
  5. Skapa uppgifter med tydligt sammanhang och mening.
  6. Visa hur bilduppgifterna har koppling till annan kunskap och andra ämnen.
  7. Visa hur bildämnet har koppling till livet och vardagslivet.

Källa: Linda Leib, bildlärare

– Jag tänkte att om jag inte programmerar om mig, utvecklar mig själv och min undervisning, kommer jag att tappa så många elever på vägen. De kommer att stänga av mentalt och tänka att lektionsinnehållet inte gäller dem, säger hon.

Eftersom lärarutbildningen inte hade förberett henne för att möta en mångkulturell grupp gick Linda Leib mycket på magkänsla när hon klurade på hur hon skulle förändra undervisningen. Hon pratade med eleverna, tog reda på vilka kulturer de hade rötter i, hur deras vardag såg ut och prövade sig fram till vad som fungerade bäst.

– Jag tror att man måste lära känna eleverna, lära känna området och på något sätt skanna av vad som är aktuellt, relevant och vad konsten och formgivningen kan ha för funktion på den platsen, säger Linda Leib.

Hon förstod att hiphopkulturen var stark i Rinkeby och att många kulturyttringar i förorten gav uttryck åt frustration och aggression. När hon pratade med eleverna gick det upp för henne hur rotlösa vissa kunde känna sig. Många kände sig inte hemma i föräldrarnas hemkultur, men inte heller i den svenska kulturen. Det fanns de med lågt självförtroende när det gällde skolan och som inte såg poängen med bildundervisningen.

Linda Leib fann ett övergripande problem – många hade behov av att uttrycka sig och kände sig maktlösa i vårt samhälle. Det var då hon hittade sin strategi: att skapa bilduppgifter där de får berätta om sin egen vardag. Där de själva har makten att beskriva sin omvärld.

– Jag tänker att varenda uppgift i praktisk-estetiska ämnen är ett tillfälle för elever att uttrycka sig själva, vad de känner och vad de tänker. Bildlektionerna kan visa att alla har en historia att berätta, säger hon.

När femteklassarna ritade sina små hus med inspiration från Mellanöstern fick Linda Leib till exempel idén att låta dem rita om byggnaderna i närområdet. Hon fotograferade biblioteket, apoteket, pizzerian och kebabstället och lät eleverna ge sin bild av hur de ville att det skulle se ut.

Inflytande. Linda Leib skapade en arbetsuppgift där eleverna fick omforma byggnader i deras närområde efter hur de själva skulle vilja att det såg ut.

– De fick skapa om byggnaderna efter tycke och smak, för att laborera med att ingen annan ska definiera hur deras hus, hem och kontext ska se ut. Det var faktiskt rätt kul, säger Linda Leib.

När det stormade kring Lars Vilks Muhammedteckningar och många elever var upprörda över det, tog sig Linda Leib tid till att tillsammans med gruppen bena ut varför frågan blivit så infekterad och vad man kunde ha gjort annorlunda. Det blev ett utmärkt tillfälle till att prata om samtidskonstens roll i samhället och problematisera hur profeten Muhammed har återgivits på olika sätt genom historien.

Kärnan i Linda Leibs undervisning var att skräddarsy arbetsuppgifterna så att alla känner sig inkluderade. Även i en teknisk uppgift som perspektivteckning går det att lägga in ett moment av berättande.

Strategin fungerade. Eleverna blev mer engagerade och trivdes i bildsalen. Linda Leib upplever att de såg meningen med undervisningen.

– Det vi gör i bildsalen får inte vara för distanserat från våra liv. Skapandet i bildsalen måste kopplas samman med livet för att undervisningen ska kännas relevant, säger hon.

Att anpassa undervisningen efter gruppen har krävt en del jobb. Linda Leib ägnade mycket tid åt att få förståelse för elevernas vardag. Hon har tagit tjänstledigt och läst utomeuropeisk konsthistoria för att ha bättre kunskaper till undervisningen i konsthistoria. Hon har ständigt filat på sina lektionsplaneringar utifrån vilken grupp som ska ha lektion eller vilken händelse som är aktuell.

Hade tid och resurser funnits hade hon läst forskning och fortbildat sig för att möta mångkulturella grupper. Det var först ett antal år senare, när Bredbyskolan lades ned, som Linda Leib fördjupade sig vetenskapligt. Hon bestämde sig för att återvända till skolbänken och skriva en uppsats om interkulturell bildpedagogik, hur man bäst undervisar elever med en mångkulturell bakgrund. Nu fick hon tid till att läsa in sig på de bästa strategierna. Lyckligtvis hade hon varit inne på rätt spår.

– Jag kände mig bekräftad, jag hade ju gått mest på magkänsla. Men om det är någonting man ska ångra är det att jag inte studerade det här tidigare, säger Linda Leib.

Hon tittar på sin uppsats som ligger på bordet under vårt samtal.

– Med facit i hand hade det helt klart varit värdefullt att läsa en sådan här uppsats när jag började på Bredbyskolan. Jag hoppas att lärare i samma situation kan dra nytta av mina nedskrivna lärdomar, säger Linda Leib.

Även om hon tycker att det är tråkigt att Bredbyskolan lades ned är hon tacksam för att hon tog tillfället i akt att reflektera över sin undervisning.

– Jag skulle tipsa alla som har möjligheten att ta en paus en kortare period för att få syn på sin praktik. Det har varit otroligt berikande och inspirerande.

I dag jobbar Linda Leib återigen som bildlärare, nu på Bergshamraskolan i Solna. Här möter hon en annan, mer heterogen elevgrupp. Barn som endast har rötter i Sverige och elever som pendlar dit från olika förorter går sida vid sida med nyanlända som har helt andra referensramar och det har skapat nya utmaningar. Linda Leib klurar ständigt på hur hon ska möta elevgruppen bäst och känner att det finns mycket kvar att fundera på. Grundtanken som hon fick med sig från Rinkeby är motsatsen till att ladda ned en färdigplanerad lektion.

– Jag börjar i andra änden – hur ser mitt elevunderlag ut och vad behöver de?

Läs mer:

Linda Leibs uppsats Interkulturell bildpedagogik för Sverige i tiden: ämnesdidaktik i ett mångkulturellt klassrum hittas på diva-portal.org.

Linda Leib har skrivit ett kapitel om interkulturell bildpedagogik i boken Bildundervisning och lärande genom bilder (Liber, 2017)

ur Lärarförbundets Magasin