Ingår i temat
Hållbarhet
Läs senare

Hoppfullt bygge för framtiden

HållbarhetPå den nya ekodukten, en bro som binder ihop växtlighet och djurliv på båda sidor av motorvägen, lär sig femteklassare
om hållbar utveckling. Uppdraget är att skapa en miljö som djur och växter vill fortsätta att leva i.

26 Okt 2018
Ekodukten är 64 meter lång och hela 32 meter bred – så att djur ska tro att den hör till naturen. Under den går motorvägen.
Foto: Emelie Asplund

Det är första gången som femteklassarna från Kollaskolan i Kungsbacka besöker ekodukten. På plats finns Trafikverkets miljökonsult Anna Dahlén för att visa runt och berätta om arbetet med att bibehålla den biologiska mångfalden vid ekodukten.

− Bron är 64 meter lång och 32 meter bred. Anledningen till att ekodukten är så bred är att djuren, till exempel älgar och dovhjortar, ska uppfatta den som en del av naturen. Vi försöker få in arter som finns naturligt i omgivningen och binda samman grönområdena på varje sida av bron, säger Anna Dahlén.

Hon guidar elever och lärare på en smal stig över ekodukten. Bron är täckt med torr sandjord som ska efterlikna hedlandskapet i naturreservatet intill. På en del ställen har frön såtts och blommande örter, buskar och träd planterats. Stenrösen, trästockar och insektshotell har också placerats ut.

Läs mer

om LONA-projekt: på naturvardsverket.se

− Vi hoppas att områdets ödlor, ormar, fladdermöss, hasselmöss och insekter vill bosätta sig här, säger Anna Dahlén.

Efter rundvandringen får femteklassarna i uppgift av sina lärare att bygga en biotopruta vid ekoduktens ena kortsida. Men hjälp av material från naturen, till exempel döda växtdelar, kottar, stenar och plantor, ska de skapa en lämplig miljö för djur och växter som lever i området.

− Om du gräver hålet djupare kan ormarna ha det som bo på vintern, föreslår Noah Fogelqvist när klasskompisen Thea Karlsson gräver upp sand och lera i biotoprutan.

− Jag hämtar fler stenar som vi kan lägga över hålet. Ödlor och ormar gillar att bo bland stenar, säger Noah Fogelqvist.

− Ser ni att det är lera i gropen? Vilken nytta kan ni ha av att veta det? undrar läraren Hanna Gilbert som går omkring bland eleverna när de bygger.

Anna Dahlén förklarar hur ekodukten fungerar.
Foto: Emelie Asplund

− Man vet att det finns vatten och då kan man plantera växter med långa rötter, svarar Thea Karlsson.

Carl Björk och Leo Järlestig slår ner en murken trästock med många håligheter i jorden.

− Här kan bin och kanske fladdermöss bo. Bina bor ungefär en meter över marken, säger Carl Björk samtidigt som han försöker uppskatta höjden på träpålen.

NO- och matematikläraren Hanna Gilbert berättar att hon och de två andra lärarna som undervisar de tre klasserna i årskurs 5 på Kollaskolan, genast blev intresserade när de hörde talas om möjligheten att arbeta med hållbart lärande vid ekodukten. De ville komma ut från klassrummen och få en koppling till närmiljön.

− När vi tidigare har arbetat med hållbar utveckling har vi ofta pratat om stora globala frågor, till exempel växthuseffekten eller miljögifter. Nu såg vi en möjlighet att låta eleverna konkret arbeta med den biologiska mångfalden i ett område som de har anknytning till. Vi ville att de skulle sluta vara åskådare och få dem att uppleva hur de verkligen kan påverka. Det är ett hoppfullt sätt att arbeta på.

Ekoduktprojektet är ett lokalt samverkansprojekt (LONA-projekt) mellan Trafikverket, Naturvårdsverket och kommunen. Syftet är att öka engagemanget och kunskapen om biologisk mångfald hos barn och skapa en förståelse för ekoduktens funktion – utan den skulle motorvägen utgöra ett hinder för människor, djur och växter. Innan elevernas första besök här kom biologen Stefan Petterson, som arbetar med miljöuppföljning på uppdrag av Trafikverket, till klasserna och berättade om ekodukten och växt- och djurlivet i området.

Foto: Emelie Asplund

Projektet fortlöper under ett år. Eleverna ska återvända till ekodukten vid minst tre tillfällen för att inventera vegetationen och följa utvecklingen av flora och fauna i sina biotoprutor och i området kring ekodukten. De deltar också vid invigningen av bron.

− Vi kommer att prata mycket om vilka djur och växter som vi hittar i området och hur de är beroende av varandra. Om ekosystem, kretslopp i naturen och vad organismer behöver för att leva, säger Hanna Gilbert.

Ekoprojektet berör även fler ämnen än NO. Parallellt arbetar eleverna med att konstruera egna broar och arbeta med hållbara konstruktioner under matematik- och tekniklektioner.

− Vi diskuterar också samhälls­nyttan med en ekodukt och tar reda på hur hållbara infrastrukturer kan utformas. På svenskan skriver eleverna egna argumenterande texter som handlar om bland annat ekoduktens funktion och ekonomiska aspekter kring uppförandet av bron.

Bygget av biotoprutan engagerar. Eleverna gräver, hämtar gamla växt­delar, planterar, vattnar och diskuterar med varandra om vad som ska finnas i rutan.

− Det är fantastiskt att se hur de som annars har svårt att koncentrera sig eller som inte brukar vilja delta, uppslukas av bygget. Jag trodde inte att de skulle tycka att det var så här roligt, säger läraren Gunnel Niklasson.

Hanna Gilbert tar med sig Adam Iversen och Noah Fogelqvist, till en trädstam vid ena sidan av ekodukten. De ska montera upp ett insekts­hotell. Noah Fogelqvist bär på det lilla trähuset som har små rum inredda med kottar, bamburör, sågspån och träpinnar med hål i.

− Det röda rummet i mitten är som en röd blomma som ska locka till sig fjärilar, säger Adam Iversen.

De mäter ut höjd och läge på stammen innan de spikar upp hotellet.

− Insekter ska ha morgonsol. Jag har precis lärt mig att de gillar att ha svalt på kvällen när de är trötta, säger Noah Fogelqvist och ser efter var solen står på himlen.

Enkät

Ameera Abo Al Kas:

− Jag lär mig mer om djur och hur de bor. I dag har jag byggt ett slott till sandödlor. Det är bra att vi kan hjälpa djuren att hitta nya ställen att bo på och att ekodukten gör så att inte lika många djur blir överkörda.

Leo Järlestig:

− Hur naturen funkar, till exempel att bin gillar att bo i trädstammar. Det är lättare och roligare att lära sig när man ser växterna och djuren på riktigt, än när vi är i klassrummet.

Emilia Wittzell:

− Alla vinner på att ha en ekodukt. Det blir färre djur och människor som dör i viltolyckor. När jag kommer hem ska jag berätta om ekodukten för mina släktingar och vänner så att fler får veta att den är mycket bättre än en vanlig bro.

Sebastian Arenhill:

− Att det är viktigt att kunna göra något för naturen. I dag har vi hjälpt bina att överleva genom att sätta upp insektshotell. Det känns kul.

Mer ur temat Hållbarhet (7)

ur Lärarförbundets Magasin