Läs senare

I elevernas och demokratins tjänst

PorträttLänge satt han fängslad i Etiopien, berövad sin frihet och tvungen att lägga band på tankar och ord. I dag kan han ses som en demokratins riddare.
Med Skolprojektet låter Martin Schibbye elever ”följa med” på reportageresor till platser som de sällan får läsa om i skolböckerna.

25 Sep 2018
Foto: Joel Nilsson

Vad tänker de unga i Asmara om framtiden. Kan du inte gå till en skola och fråga?”. De svenska elevernas uppmaning fick Martin Schibbye att tveka. Han var på plats i Eritrea, en diktatur där man inte bara stolpar in och ställer frågor hur som helst. Men efter en stunds funderande ändrade han sig, tänkte ”fine, det här är skolprojektet, jag gör väl det då”. Han samlade ihop elevernas frågor och begav sig till en journalistklass på huvudstadens universitet.

En av frågorna han fick med sig var varför de eritreanska eleverna ville bli just journalister, men när han ställde frågan i klassrummet möttes han av en kompakt tystnad.

– Först tänkte jag att de kanske inte förstod, att det var fel på översättningen eller så. Men till sist var det en tjej längst bak som sakta räckte upp handen. ”Vi vill inte bli journalister”, sa hon, ”det är staten som bestämt vad vi ska studera.”

Nya insikter med Skolprojektet

Eleverna tar del av Martin Schibbyes reportageresa, skickar med frågor, kommunicerar via en Facebookgrupp och deltar på så vis under resan och hela den journalistiska processen, från idé till färdiga reportage. Parallellt arbetar klassen enligt fritt upplägg även med källkritik, pressfrihet, mänskliga rättigheter, nätintegritet, fejknyheter med mera. I projektet ingår även nätbaserade moduler med information om olika ämnen, samt personliga besök av honom och hans kollega, medie­strategen Brit Stakston.

Mer information hittar du på: blankspot.se/journalistik-och-mik-i-praktiken

Martin Schibbye berättar hur diskussionen som följde, både med eleverna i Eritrea och hemma i Sverige, blev väldigt spännande.

– Just det där mötet blev kanske ett av resans bästa, tack vare eleverna, tillägger han.

Skolprojektet handlar i stora drag om medie- och kommunikationskunskap. Eleverna får en djupare förståelse för det journalistiska hantverket genom att ”följa med” Martin Schibbye på en riktig reportageresa och ta del av hela processen. Dessutom ingår en hel del information om det nya medielandskapet, digitaliseringen och hur man bäst kan göra sin röst hörd.

Under föregående läsår deltog tjugo skolor, med totalt 1 200 elever i projektet. För Martin Schibbye innebar det två resor, till Togo och Eritrea, och 40 skolbesök tillsammans med kollegan och mediestrategen Brit Stakston. Bråda dagar men helt klart värt besväret, tycker han.

Han hoppas att insatsen ska leda till att eleverna i framtiden vill och kan protestera om det slentrianmässiga journalistföraktet dyker upp, och att de förstår vad kvalitetsjournalistik innebär och att de hittar rätt verktyg om de vill göra sin egen röst hörd.

– Man kan se det hela som vårt bidrag till en fördjupad demokrati.

Men vem är han egentligen? Den här blonde, gänglige frilansjournalisten. Demokratins riddare. De flesta av oss träffade på honom första gången via bilder och intervjuer när han tillsammans med fotografen Johan Persson greps och fängslades i Etiopien under dramatiska former i juli 2011.

När han pratar om sitt värv och yrke är han öppenhjärtig, förklarande och mån om att de som lyssnar ska förstå. Detsamma när han berättar om tiden i fängelset. Hur han i dag förträngt det plågsamma och mest minns det ljusa. Som de gånger solen just hade gått upp och träningen var avklarad. Då han huggit ved, gjort upp eld och fått dagens första kopp kaffe. De modiga vännerna, skratten och den speciella doften av nyrostade kaffebönor.

När det kommer till det privata, utanför jobbsfären, är han mer fåordig. Kanske tycker han att det finns viktigare saker att förmedla? Han föddes i alla fall i Norrbotten för 38 år sedan som mamma Karins första barn, och pappa Stures tredje. Pappa som var yrkesofficer, hamnade i konflikt med en överordnad, fick sluta och sedan skrev sedan boken Översten och jag. Kanske spelar Stures strid då en roll för i Martin Schibbyes starka glöd och patos nu?

Martin Schibbye tog med sig de svenska elevernas frågor på sina reportageresor till Togo och Eritrea. Foto: Jonas Gratzer

– Jag vet inte. Men solidaritet med de svaga är i alla fall något jag fick med mig hemifrån, det var en del i min uppfostran, säger han.

Martin Schibbye berättar också om hur det var när han växte upp. Hur kompisarna reste till Medelhavet på semester medan han själv och familjen var kvar hemma och cyklade i Nils Dackes spår.

– Vi åkte runt och tittade på stenar över gamla slag. Jag fick lära mig sådant som hur man bekämpade Gustav Vasas knektar i tät granskog. Ja, det var lite speciellt, säger han och ler åt minnet.

Familjen bodde även i Botswana under flera år, när han var i mellanstadieåldern. En lärorik period. Dels att se de enorma klasskillnaderna i södra Afrika, dels att få ett utifrånperspektiv på Sverige. Men det var knepigt att komma hem igen.

– Jag visste varken vem Madonna eller Michael Jackson var, däremot kunde jag allt om afrikanska antiloper. Jag minns att jag försökte titta på MTV, skriva upp artister och låtar. Memorera. Det var lite som att plugga glosor. Jag ville ju hänga med, det var tufft där på skolgården.

– Jag har fortfarande stora populärkulturella hål från den där tiden, ingen vill ha med mig i laget om det är ett sådant där musikquiz. Om det gäller antiloper däremot, ja då sätter jag fortfarande tio av tio.

Sedan drygt nio år är han verksam som frilansjournalist. Viljan att berätta är stor, unika historier, liksom att lyfta fram Sveriges och världens vita fläckar – platser med liten eller obefintlig journalistisk bevakning. 2015 startade han den medborgarfinansierade sajten Blank Spot project där läsarna bidrar med kunskap, frågor och tankar till de olika reportageresorna. Precis på samma sätt som eleverna nu gör i Skolprojektet.

Nu väntar nya resor, och nya Facebookgrupper där elever kan kommunicera och följa Martin Schibbye. Första omgången finansierades av Postkodlotteriets kulturstiftelse och var därför gratis för skolorna. Han hoppas på ett liknande upplägg även denna gång, allt för att inte bara de resursstarka skolorna ska kunna delta. Återigen lyser solidariteten stark.

Martin genom åren

1980. Den 17 oktober i Nederluleå församling föds Martin Schibbye Karl Karlsson, Karins och Stures första gemensamma barn.

1995. På ett konfirmationsläger på Husarö i Stockholms skärgård träffar han blivande hustrun Linnea för första gången.

1996–1999. Går på det naturvetenskapliga programmet på Värmdö gymnasium.

Foto: Johan Persson

2000–2001. Gör lumpen i Strängnäs, som pansarskytteplutonchef på P10.

2011. Martin Schibbye och foto­grafen Johan Persson grips under en reportageresa i Etiopien. De släpps först efter 438 dagar i fängelse.

2012. Tilldelas Publicistklubbens pris till Anna Politkovskajas minne.

2013. Pappa Sture går bort efter en längre tids sjukdom. I fängelset oroade sig Martin Schibbye över att de inte skulle hinna återförenas – men det gjorde de.

2014. Martin Schibbyes och Linneas dotter Torun föds. 

2015. Blank spot project grundas, en medborgarfinansierad reportagesajt med fokus på vita fläckar i Sverige och världen.

2017. Startar skolprojektet för att öka elevers medvetenhet om medier och demokratiska fri- och rättig­heter.

ur Lärarförbundets Magasin