Läs senare

I terapin är det bara musiken som talar

I Frida Unebacks terapirum är det musiken som pratar. Bara musiken. Den skapar upplevelser som stimulerar barn med funktionsnedsättningar att ta egna initiativ till samspel och handling.
- Men det måste få ta sin tid. I den här världen finns det inga krav.

24 feb 2010

En enda trumma först … ja, det blir lagom för nästa adept att börja med i dag, bestämmer Frida Uneback och ställer undan de andra slaginstrumenten. Hon lägger upp trumstockar med olika grepp inom räckhåll på pianot och rättar till flöjterna som står i ett ställ ovanpå. Nu kan dag­ens första session med funktionsinriktad musikterapi i särskolan på Öjersjö skola i Partille börja.
    Utifrån hallen hörs assistenten småsjunga medan hon hjälper Oscar av med stövlarna. Frida öppnar dörren, hälsar glatt och tar den åttaårige pojken vid handen. Medan de sakta går genom rummet fram mot instrumenten tittar han lite småbusigt upp på Frida och gör några ljud, men sedan skrattar han. Han vet att inne i det här rummet är det musiken som ska prata – inte han och inte Frida.
    Frida hjälper Oscar upp på stolen, slår sig ner vid pianot och spelar välkomstmelodin medan hon hela tiden tittar på honom och ler. När sista tonen klingat ut börjar Oscar omedelbart först slå på trumman med fingertopparna och sedan med hela handen. Frida följer hans rytm och spelar en slinga tills hon med ett glissando över tangenterna markerar att det är dags att bryta.
    Hon sätter öronproppar i öronen, ställer en cymbal på vardera sidan om trumman och räcker över trumstockar till Oscar. Stockarna har en bit slang i ena änden för att handgreppet ska vara mjukare – ”en del barn har känsliga receptorer i händerna”, förklarar hon senare – och en boll i andra änden för att dämpa ljudet lite.
    Oscar tar emot stockarna och slår först ett slag på trumman med båda, därefter med en stock på varje cymbal. Han fortsätter slå enligt samma ”modell och logik”, som det heter, och Frida följer med på pianot. När Oscar spelar snabbt gör hon det också, när han saktar ner spelar hon långsammare. På hans initiativ kommunicerar de – eller samspelar som Frida hellre säger – genom musiken tills hon spelar ett glissando igen, sträcker fram handen och låter Oscar ge tillbaka trumstockarna.

Frida Uneback arbetar med FMT, funktionsinriktad musikterapi – det vill säga hon använder musik som arbetsredskap för att stimulera kroppens funktioner. Behandlingen är alltid individuell och målet är att höja funktionsnivån hos den enskilda individen. Det kan handla om att öka förmågan att koncentrera sig i olika sammanhang, få en bättre kroppshållning, andning och motorik, och att förbättra sin läs- och skrivförmåga.
    Frida är anställd på Partille kulturskola som musikterapeut och tvärflöjtslärare – en kombinationstjänst som turligt nog annonserades ut just när hon höll på att vidareutbilda sig i FMT, berättar hon. Vid det laget hade hon jobbat sex år som tvärflöjtslärare och reflekterat en hel del över hur skolans värld fungerar, både vad gäller värdegrund och musikaliska aspekter:
  – Jag funderade mycket på vilket inflytande musiken har på oss människor och på våra sinnen. Hur kunde jag som pedagog göra något för att påverka utvecklingen hos den enskilda individen? Hur skulle jag kunna beröra och nå alla barn med musiken, även barn med funktionsnedsättningar av olika slag?
    För Frida blev funktionsinriktad musikterapi rätt sätt att arbeta. En metod som är helt icke-verbal, det vill säga det förekommer inga muntliga instruktioner. Inte ens första gången ett barn kommer till en session.
  – Som terapeut vill jag att adepten själv ska finna lösningen och på så sätt utvecklas. Då befästs kunskapen på ett annat sätt. Jag kommenterar ingenting, ger inga anvisningar och inget verbalt beröm. Det skulle direkt göra det hela kravfyllt – och det är det inte hos oss. Men vi skrattar mycket tillsammans, de flesta barn tycker det är väldigt kul.
    Istället går alltså samspel och kommunikation via musiken. När Frida möter exempelvis Tomas första gången gör hon en observation under tiden hon spelar på pianot: Hur beter han sig? Hur reagerar han när han får en viss uppställning trummor framför sig? Ser han allihop? Spelar han direkt efter en modell och logik? Hur sitter han på stolen?
    Sedan handlar det om att skapa förutsättningar genom upplevelser som får Tomas att så småningom ta eget initiativ till samspel och att utföra en handling som att slå på trumman. Om han är skeptisk mot att närma sig trumman och stolen lockar Frida fram hans intresse genom speciella melodislingor på pianot, och när han väl är framme vid trumman och spelar på den med händerna, övergår hon till en annan melodi. Vibrationerna och övertonerna från pianot fångas upp av trumskinnet – och Tomas känner dem i händerna.
  – Vibrationerna stimulerar blodcirkulationen, nerver och muskler. Reaktionerna förs vidare till hjärnan och sätter igång initiativtagande även hos barn som inte har så stor grad av vakenhet, som ett barn jag arbetar med just nu.  I början sov han största delen av passet, men nu efter nästan två år är han vaken mest hela tiden. Och jättetaggad, han tycker det är så spännande att spela på trumman, säger Frida som fortfarande fascineras av att se barn utvecklas under musikterapin.
    Steg för steg förbättras rörelsemönster, perception, kroppskontroll, andning, uthållighet och koncentrationsförmåga. Hos vissa kan det gå fort, hos andra kan det ta längre tid innan de tar initiativet att till exempel slå på trumman. Men det måste få ta precis så mycket tid som varje enskild individ behöver.
  – Det finns två signum i den här musikterapeutiska världen: det måste få ta tid och det ska vara lustfyllt. Det kan vara kaotiskt ibland, men det finns ingen som helst prestation i det här.
Spelar Tomas bara ett slag på trumman bekräftar Frida det genom ett enda ackord. Av ren nyfikenhet prövar Tomas ofta att slå ett slag till.
  – Jag försöker följa barnets rörelse. Det blir ett musiskt samspel mellan oss och det är det jag vill uppnå. Utifrån det avläser jag hur vi ska jobba vidare, genom att locka fram nya initiativ och ställa upp instrumenten på olika sätt.
  – Samspelet och kontakten mellan mig och adepten är också det som fascinerar mig allra mest. Att vi med musikens hjälp kan få ett sådant samspel med barn och ungdomar som av olika anledning inte har så mycket förmåga till kommunikation är verkligen häftigt!

Tillbaka till Oscar och Frida i terapirummet, där hon just lägger klossar under hans fötter och petar in en luftkudde under hans rumpa. Hållningen är viktig för att andningen ska fungera optimalt och om en stund ska Frida erbjuda Oscar blåsinstrument med olika luftmotstånd; hon har jobbat med det ett tag för att det stimulerar rösten och talet.
  – Munmotoriken är känslig, han tyckte det var obehagligt med vibrationer i läpparna förut och ville inte blåsa. Men både talpedagogen, som jag har kontinuerlig kontakt med, och jag märker att flöjter och andra blåsinstrument är bra för att stimulera Oscars munmotorik och talutveckling, säger hon senare.
    Men innan Frida erbjuder flöjter ställer hon cymbalerna och trumman i en annan uppställning än tidigare; nu ska de arbeta med läsriktningen. Hon sträcker över andra trumstockar än förra gången. Det finns ett helt batteri av olika, bland annat beroende på hur utvecklat barnens handgrepp är. Där finns exempelvis ”kinapinnar” för barn som slår särskilt hårt på trummor och cymbaler, och grövre trumstockar som är lättare att greppa.
  – Det handlar om att ge barnen en känsla för tid och rum, det vill säga hur stort avståndet är från handen till trumman.
Frida väntar in Oscar och när han börjar trumma spelar hon en annan melodi, eller ”kod” som det heter på FMT-språk, än förra gången. Det finns ett 20-tal specialskrivna slingor som är kopplade till olika uppställningar av instrumenten.
Oscar spelar nu från vänster till höger och samspelet flyter på bra. Oscar är koncentrerad och tittar upp först när Frida spelar glissandot och sträcker fram handen för att ta emot trumstockarna. Först vill han inte lämna ifrån sig dem, men hon väntar tålmodigt och till slut får hon dem.
    Därefter spelar hon ett ackord på pianot. Samtidigt räcker hon fram en blockflöjt med förklistrade hål mot Oscar. Han tar emot den, stoppar den i munnen och suger på den en stund innan han blåser; långa sjok av toner blir det.
Frida sträcker fram handen igen, får tillbaka flöjten och ger Oscar en ny. Olika hål är förklistrade så det blir olika ton i varje, men Oscar blåser lika intensivt. Det hela upprepas flera gånger med olika flöjter, tills Oscar börjar titta på annat i rummet; kanske börjar han få svårt med koncentrationen.
    Sessionen har pågått en kvart och egentligen är det fem minuter kvar, men Frida spelar ändå avslutningsmelodin. Bättre att sluta medan det hela är på topp.

När hon hjälpt Oscar ut till assistent­en igen och sagt hej då samlar Frida ihop flöjterna för att diska dem. Innan nästa adept kommer hinner hon också skriftligt dokumentera vad som hänt under sessionen och summera sina tankar kring Oscars utveckling. Det ena passet är aldrig det andra likt.
    Oscar har diagnosen autism. Men oftast vet inte Frida vilken diagnos hennes adepter har, och det är bara bra, berättar hon.
  – Det är så lätt att omedvetet placera dem i ett ”fack” om man vet. Jag vill möta varje barn där just han eller hon befinner sig, det här handlar om att stimulera till utveckling av funktionsnivån på barnets individuella nivå. Musik är en väg till utveckling eftersom det är upplevelsebaserat och kul. För mig är det viktigt att se glädjen och det positiva hos barnet.
    Som musikterapeut är Frida just terapeut – inte pedagog. Men ofta jobbar hon och barnens lärare ändå mot samma mål eftersom de ser samma utvecklingsmöjligheter. När balansen förbättras går barnet också bättre, när handgreppet blir mjukare blir det lättare att skriva eller föra skeden till munnen.
  – I terapirummet finns inga pedagogiska mål, men jag har uppföljningssamtal med lärarna varje termin och möter ofta både ansvarspedagoger och lärare. Vi har ju ett gemensamt mål: att barnen ska utvecklas och stärkas i vardagen.
    När Frida är klar för dagen i Öjersjö skola är det dags att ratta bilen ner mot kulturskolan i Partille centrum igen. Där har hon några tvärflöjtselever senare på eftermiddagen.  
  – Arbetet med funktionsinriktad musikterapi har faktiskt påverkat mig som flöjtpedagog också. Plötsligt kom jag på att jag instruerade för mycket tidigare … Eleverna måste få ta eget initiativ att finna en lösning på en rytm eller skala. Den utmaningen vill jag gärna ge dem!

Frida Uneback svarade på en efterlysning om att arbeta med elever med särskilda behov. Nu efterlyser vi tips om hur ni arbetar med elev­inflytande på er skola. Skriv till: fotnoten@lararforbundet.se, eller Fotnoten, Box 12239,
102 26 Stockholm.

FMT-metoden

  • Funktionsbaserad musikterapi är en rörelseterapi utarbetad av Lasse Hjelm, pedagog och terapeut vid Bernadottehemmet i Uppsala.
  • FMT används inom habilitering/rehabilitering, förskola, förskoleklass, skola, omsorg, dagcenter och äldreomsorg.
  • Förutom flöjter används också specialgjorda blåsinstrument, så kallade ACME-instrument.
  • Utbildningen är treårig på halvfart och finns vid Musikhögskolan i Ingesund och Musikterapiinstitutet i Uppsala.

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com