Ingår i temat
Läsning
Läs senare

In i böckernas värld

LäsningFartfyllda äventyr, stor kärlek, magiska varelser, konflikt. I böckernas värld finns allt och lite till, och fritidspedagoger som läser för eleverna möjliggör samtal, förundran och en närhet till varandra. Därför har böcker en given plats på fritidshemmet.

av Emilie Stendahl
09 apr 2018
09 apr 2018
In i böckernas värld
Foto: Pixabay

Att det anses viktigt att barn läser lär knappast ha undgått någon. Olika läsfrämjande insatser avlöser varandra – höstlovet har lanserats som läslov, och då erbjuder hamburgerrestauranger limbunden litteratur till pommesen. Staten har sedan flera år tillbaka satsat pengar på ”Läslyftet” som riktar sig till skolan och förskolan. Om barnen läser mer, får de inte bara ett rikare ordförråd utan kommer också göra bättre ifrån sig i alla ämnen, är förhoppningen. Dessutom vill man vända de dalande siffrorna i läsförståelse i internationella jämförelser – något som för övrigt skedde i höstas. Elever i år fyra presterade bättre i PIRLS läsförståelsetest än de gjort på över ett årtionde.

Jag tänker att litteratur är lika viktigt för barn som för vuxna och att litteratur ytterst handlar om vilka vi är och varför vi finns här

Ett resultat som fortsatt oroar är att barn från mindre gynnsamma socioekonomiska förhållanden presterar sämre än elever från mer gynnsam bakgrund.

Universitetslektorn Catarina Schmidt, som forskat om hur barn utvecklar sin läs- och skrivkunnighet, önskar att lärarna i fritidshem också hade omfattats av Läslyftet. Hon ser nämligen fritidshemmen som en viktig plats för att låta elever möta böcker och berätt­elser på ett sätt som engagerar dem och väcker lusten till läsning. Hon kallar det för ”meningsskapande läsning” där förundran och inlevelse står i fokus, och där samtalet är en viktig del.

– Om man blir känslomässigt engagerad och får prata om det lästa och höra vad andra tänker, då stöttas förståelsen av innehållet. Elever behöver närvarande vuxna och dialog kring innehållet för att nå förståelse.

Dela dina erfarenheter

Exempel på böcker, på struktur för läsande och bokprat, och på skapande utifrån det lästa – i Facebookgruppen Lustfyllt läsande på fritids delar fritidspedagoger med sig av tips och erfarenheter kring böcker och läsning i fritidshemmet.

Ett sådant förutsättningslöst och utforskande samtal där den vuxne intresserar sig för barnens tankar och reflektioner, tror Catarina Schmidt lämpar sig väl i fritidshemmet.

Det är för övrigt ett förhållningssätt som hon efterlyste mer av i sin avhandling, där hon följde nio barn på väg mot att bli läsande personer. Hon såg att barnens intresse för populärkultur sällan togs till vara i skolan.

– Barn möter många böcker och texter som de fascineras av och som betyder något för dem. Därför bör vi göra barnboken större rättvisa och stötta barnen så att de får möta den rikedom litteraturen kan ge – på ett sätt som är autentiskt. Utan pekpinnar.

Medan många vuxna har flera sammanhang där de kan tala om vad de läst och vad som berört dem, har inte barnen alltid samma möjligheter.

– Jag tänker att litteratur är lika viktigt för barn som för vuxna och att litteratur ytterst handlar om vilka vi är och varför vi finns här. Att använda litteratur är att ta barn på allvar i alla dimensioner av livet.

Men hur gör den som arbetar i en stor och brokig barngrupp där de vuxna är få?

Klart att det är en utmaning att få till en bra stund med högläsning när verksamheten är som den är på många håll, konstaterar Catarina Schmidt. Samtidigt är den där känslan av gemenskap det viktiga – att få vara i ett ”lästillsammans med varandra”.

– Det handlar inte om hur många böcker man läser, utan vad man gör med stunden och vad som händer. Det är ett kvalitativt mål.

Har man en pressad vardag får man sätta upp mål där efter och känna sig nöjd med det man gör, resonerar hon.

Kanske finns det också vissa knep att ta till. Har man en större grupp kan man till exempel projicera boken på en stor skärm så att alla barn kan följa med i bilderna. Att som vuxen ladda sitt engagemang och uttrycka entusiasm inför det man läser hjälper förstås, samt vilken inlevelse man läser med.

– Man kan vara en viktig läsande förebild för alla barn, inte minst för barnen som av olika anledningar inte läser eller blir så mycket lästa för hemma.

Det talas en del om representation i litteratur – alltså om vem som syns och kommer till tals i böcker, utifrån till exempel kön, hudfärg, sexuell läggning, språklig bakgrund. Hur kan fritidspedagoger tänka kring detta när de väljer böcker?

Foto: Pixabay

– När barn berörs av innehållet i en bok kan det bero på att de identifierar sig med någon av karaktär­erna eller med en viss händelse i boken. När en av deltagarna i min studie, en pojke jag kallar Armin, säger att ”Zlatanboken är den bästa bok jag läst” så handlar det, som jag tolkar honom, om att han har släkt som kommer från samma stad som Zlatans släkt, att de delar samma språkliga bakgrund och att Armin liksom Zlatan spelar fotboll.

Att reflektera över vilka sätt barn blir representerade i böcker handlar om att vara medveten om och lyhörd inför barns olika erfarenheter, sammanfattar hon.

– Det handlar inte om en tävling i rättvisa i vilka som blir mest och bäst representerade.

En annan som kan mycket om läsning är läraren och författaren Anne-Marie Körling. I höstas lämnade hon över rollen som läsambassadör till Johan Anderblad, men fortsätter att föreläsa för skola och förskola.

Hon betonar vikten av att låta alla barns möte med läsning få bli positivt.

– Ibland tror vi att boken kräver saker den inte gör. Man kan ha en föreställning om hur det bör vara när man läser – att det ska vara stilla och vilsamt till exempel.

Om den som läser blir väldigt upptagen kring ordningen kring boken, och förman­ingarna många och återkommande, riskerar det att förta det lustfyllda. Kanske särskilt för de barn som skulle kunna gynnas allra mest av att delta. De som hamnar utanför och får flest förmaningar kan mycket väl vara barn som saknar erfarenhet av läsning och lyssnande, något barn behöver skolas in i successivt.

För att få till stånd det där positiva mötet behöver man som lärare vara lyhörd inför både gruppen och sig själv – vad man mäktar med i stunden.

– Läs så länge som det fungerar. Och när det blir påfrestande, för att man till exempel uppfattar att barnen inte lyssnar längre, avrunda boken på ett positivt sätt.

De enda olämpliga böckerna är de man som lärare inte läst igenom innan, anser Anne-Marie Körling.

– Jag tycker att man har ett pedagogiskt ansvar att veta vad boken innehåller. Och om det innehållet inte är bra, så fundera på varför.

Det måste finnas en beredskap att bemöta det boken tar upp, samt de känslor och tankar som väcks hos barnen, och som kanske inte alltid är de man trott.

– Vi vet inte alltid vilka erfarenheter barnen har.

Som exempel tar hon en flicka som brast i gråt över en mormor i en berättelse – för flickans mormor hade nyss dött.

– Vi vet inte vad barn får mardrömmar av eller blir ledsna av. Barn är människor med samma existentiella frågor som vi har. Vi är rädda för att låta barn möta riktiga saker, men berättelser skyddar barn. Berättelser hjälper oss hantera och förstå känslor, bara vi finns där för barnen och låter dem reagera.

Själv var hon livrädd för hattifnattarna som barn. Att möta dem i böckerna var ett sätt att möta rädsla och behärska den.

– Vi vill gärna skydda barnen, men världen rusar mot dem ändå. De går förbi löpsedlar om ond bråd död, som ingen vuxen pratar med dem om. Och varför är vi räddare för bokens innehåll än för filmens?

Läs med inlevelse

Hur du använder miner, kroppen, rösten och din fantasi påverkar lyssnarnas upplev­else av det du läser högt:

Ögonen. Att animera en berättelse med ögonens hjälp är inte svårt – vi kan spärra upp dem, dra ihop dem, använda dem att «tänka» med, att vara upprörda med, att vara skrämda med, att lyssna med, att vara glada med och så vidare.

Rösten. Överdriv inte så mycket att du låter absurd eller löjlig, eller ännu värre sockersött nedlåtande. Men dra nytta av röstens repertoar: läs med hög eller låg röst, läs snabbt eller långsamt, med gäll eller mörk röst. Och gör paus.

Nyttja dessa variationer allt eftersom berättelsen kräver det. Till exempel låg röst när “röster viskar i buskarna”, snabb röst när någon springer, skyndar, snubblar över stenarna. Mörk röst passar förstås utmärkt till jättar eller sjörövare, gäll när det blir spännande.

Känn orden. Uppmärksamma orden du läser, nyfiket och intresserat, så att du kan kommunicera deras nyanser. Ordet hoppa är till exempel fyllt av energi, och det kan rösten förmedla. En tom skål låter annorlunda jämfört med en full. Hur du betonar små, vanliga ord är alltså också viktigt.

Se det. Föreställ dig att du ser det lästa utspela sig framför dig. Då kommer lyssnarna förmodligen också kunna det.

Källa: läsa högt – en bok om högläs­ningens­ förtrollande verkan, Mem Fox.

ur Lärarförbundets Magasin