Läs senare

Inte bara ett jobb

KrönikaPå avslutningsdagen blev det uppenbart att det vi gör som lärare faktiskt gör stort avtryck på eleverna. Det är värt att påminna sig om när man inte tycker att man räcker till, skriver Anna Persson.

av Anna Persson
25 Sep 2018
25 Sep 2018
Anna Persson är lärare i matematik, NO och teknik i Kilafors skola i Bollnäs.

Det  är ”bara ett jobb”. Så brukar jag säga till mig själv när jag känner att jag inte räcker till på jobbet. Jag brukar också säga det till mina kollegor när de känner sig frustrerade över att de inte kan hjälpa varenda unge med allt som händer både i skolan och privat. Det är bara ett jobb och uppdraget måste få ta slut någonstans. Det går inte att göra allt man vill, för tiden räcker inte till.

Men så tänker jag tillbaka på vårens skolavslutning. Den där sommardagen när eleverna och personalen stod finklädda framför kyrkan och väntade på att niorna skulle komma farande på sina lövade traktorvagnar. Och när de 40 glada eleverna kom fram för att göra sin sista dag i grundskolan så var det plötsligt inte längre ”bara ett jobb”.

I fem år har jag undervisat större delen av klassen och det här var den allra sista dagen. De hoppade glada och förväntansfulla av vagnen, redo för nästa steg i livet. Jag tänker till­baka på vår långa tid tillsammans och tror att många av dem kanske hade lite svårt att förstå att deras mentor har fukt i ögonvrån. Faktum är att efter att alla sånger har sjungits och betygen delats ut så är det bestämt fler än deras lärare som inte hade helt torra ögon.

Det vi gör spelar faktiskt roll, vi påverkar barn, vi är viktiga för dem.

Jag fick flera personliga brev som mina elever hade skrivit. När jag på kvällen satt i soffan och läste dem så insåg jag något som jag tror att många lärare ofta glömmer bort: det vi gör spelar faktiskt roll, vi påverkar barn, vi är viktiga för dem.

”Med hjälp av dig har jag fått ett stort intresse för skolan och framförallt för matte och NO”, skrev en elev. ”Tack för att du har gjort min skolgång lättare och tack för att du är världens bästa lärare och person. Glöm inte mig för jag kommer inte glömma dig”, skrev en annan.

Det är stora ord från 16-åringar som är på väg ut i livet. Där och då så glömmer jag att det ibland kan vara tungt och stressigt och att jag aldrig hinner det jag vill. Det är inte ”bara är ett jobb”. För det jag hinner räcker faktiskt till.

ur Lärarförbundets Magasin