Läs senare

Konsumtion som ett sätt att passa in

Prylar och pengar kan ge oss nya vänner. Men är det verkligen okej att köpa kompisar? Nej, tycker svenska ”tweens”, enligt en ny doktorsavhandling. Däremot är det tydligt att konsumtion används för att skapa och upprätthålla sociala relationer
– och det borde vi prata mer om i skolan, menar Erika Lundby.

16 jun 2015
Konsumtion som ett sätt att passa in
Illustration: Valero Doval

Erika Lundby är lektor i socialt arbete vid Linnéuniversitetet och har länge intresserat sig för barns konsumtion, speciellt de som lever i familjer med knapp ekonomi. Om man inte kan göra samma saker som kompisarna på grund av att föräldrarna inte har råd, blir det tydligt att konsumtionen har en social dimension. Hennes avhandling handlar om hur prylar och pengar påverkar möjligheterna att få vänner enligt 9–12-åringar.
– Jag ville undersöka vilka normer det finns kring konsumtion i åldersgruppen, säger Erika Lundby.

Totalt ingår 101 barn, eller så kallade ”tweens”, i studien. Begreppet tweens är påhittat av amerikanska marknads­för­are och används för att beskriva perioden mellan barn och tonåring, då man blir alltmer autonom från sina föräldrar, relationen till jämnåriga blir mer betydelsefull och tillgången till egna pengar ökar.

– Det är en ålder när man börjar förstå att man kan bli uppfattad på ett visst sätt om man har vissa produkter. I dag anses tweens även ha inflytande över familjens konsumtion, till exempel vad man äter till middag och vilka frukostflingor som ska finnas hemma, säger Erika Lundby.

För att kunna resonera fritt om konsumtion och vänskap fick de projicera sina tankar på två påhittade barn i stället för på sig själva. Risken var annars att de skulle uttrycka alltför ”korrekta” och tillrättalagda åsikter. Erika Lundby visade bilder på två tecknade figurer och frågade hur de skulle göra för att få kompisar om de var nyinflyttade. I olika scenarion fick de tillgång till rekvisita i form av pengar, leksaker, kläder, cyklar, datorer och mobiltelefoner. Vad skulle hända om de tog med sig dessa saker till skolan?

– För de yngre barnen handlade det mycket om att passa in. Hos de äldre blev det mer komplext. Konsumtion sågs som ett sätt att uttrycka sin identitet, genom till exempel en unik klädstil. Då måste man också veta vilka koder och vilken kultur som gäller i ett särskilt sammanhang.

Eleverna i de skolklasser som deltog i forskningsprojektet fick rita egna bilder och skriva texter som beskrev deras tankar och attityder. Det visade sig att konsumtion sågs som en strategi för att uppnå framför allt tre saker. Det första var just inkludering, alltså att passa in i en grupp genom att äga vissa saker. Det andra var uppmärksamhet, att få bekräftelse från specifika personer inom en grupp.

– Har jag en ny tröja så kommer någon kanske att säga att den är fin, förklarar Erika Lundby.

Det tredje var känslor. Att en ny leksak kan göra en glad, helt enkelt.

Normerna kring hur tjejer och killar tilläts bete sig för att passa in var de hård­ast reglerade.Foto: Privat
– Nästan alla var överens om att en kille som kom till skolan med en Barbie-docka skulle bli utfryst eller mobbad. Det blev jag lite förvånad över. Men det kan säkert skifta mellan olika klasser. Det finns oftast en eller två trendsättare som lägger ribban för vad som accepteras, säger Erika Lundby.

De prylar som var helt genusneutrala var de som kopplades till teknik. Mobiltelefoner och datorer ansågs varken som kill- eller tjejgrejer.

När de fiktiva barnen utrustades med pengar fick eleverna ge förslag på hur dessa kunde användas. Många förespråkade sociala investeringar, till exempel att ordna fest för klasskompisarna. Det skulle ge bra tillfällen att inleda konversationer med nya vänner. Att ge bort pengarna eller köpa presenter var också en strategi. Precis som att bjuda på fika eller godis. Det var tecken på snällhet, en avgörande egenskap för en vän enligt nästan alla som deltog. Snällhet gestaltades även i handlingar som att dela med sig eller låna ut. Men att ”köpa kompisar” ansågs inte som ”riktig vänskap”.

– Det fanns ett moraliskt raster som barnen hela tiden förhöll sig till. De tyckte att det var fel att man till exempel skulle behöva ha vissa kläder, men insåg att det var så det sociala spelet i skolan fungerade. Det vore intressant att undersöka när dessa föreställningar börjar och var de kommer ifrån, säger Erika Lundby.

De moraliska diskussionerna ser hon som de klart intressantaste resultaten i forskningen, eftersom det är ett led i en konsumentsocialisering.

– Vi känner ofta att det är fel att konsumera, men ändå måste vi göra det. Barn behöver vissa prylar och även pengar för att hänga med. Men de som växer upp i en långvarig knapp ekonomi håller ofta tillbaka sina behov. Det blir en konflikt mellan olika normsystem som barnen måste hantera.

Erika Lundby tycker att lärare i hem- och konsumentkunskap kan prata ännu mer om känslor med sina elever.

– Skolan borde ge unga chansen att diskutera hur det känns att konsumera, och hur vi skapar och upprätthåller sociala relationer genom konsumtion. Min avhandling visar att barn kan resonera kring sådana frågor från tidig ålder.

Vi kan i dag se att unga vuxna överskuldsätter sig, ofta på grund av status­konsumtion. Det kan man kanske till viss del komma åt genom att undervisa mer om konsumtion i förhållande till sociala relationer, säger hon.

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com