Läs senare

Kunskap som inte hörs – den görs

Lärande. Mikael Jensen är intresserad av hur barn lär sig saker. Han har observerat att lärandet sker på olika sätt, beroende på om barnen är i skolan eller på fritidshemmet. Och han anser att det tysta kunnande som fritids­pedagoger besitter bör lyftas fram mer.

28 Aug 2013

Foto: Privat
– Jag har observerat barn som leker under en halvtimma – en timma. Det är uppenbart att de lär sig saker, men det sker på ett informellt sätt. Barn resonerar sig fram till förståelse tillsammans med sina kamrater, säger Mikael Jensen som är forskare och lärare vid lärarprogrammet vid Högskolan i Väst i Borås och vid Göteborgs universitet.
Mikael Jensen skiljer mellan formellt lärande och informellt lärande. Det formella lärandet sker ofta i skolan, på bestämda tider, platser och tillsammans med bestämda personer. Läraren är den som bestämmer vad eleverna ska lära in. Det är planerat med hjälp av läroplaner, kursplaner, kurslitteratur och lärare.

– Vi vuxna har en genomtänkt plan när vi lär oss. Vi lägger vikten vid innehållet och så blir det ofta för barnen i skolan också, säger han.

Det informella lärandet däremot kan plötsligt inträffa utan att man egentligen tänkt att man ska lära sig något. Det sker i ögonblicket och hos någon som har lust att lära, ofta på fritidshemmet.

Innehållet i det som barn lär sig på fritidshemmet och i skolan kan vara detsamma. Men det är hur barnen lär sig, lärandets form, som skiljer sig åt. Det här tycker Mikael Jensen är särskilt intressant.

– Skolan som institution är starkt förknippat med lärande. Därför tror vi att det bara är i skolan som vi lär. Men mycket lärande sker utan att det är relaterat till skolan eller att någon har planerat det, ibland på fritidshemmet, ibland någon annanstans, säger han.

Alla som arbetar med barn vet att de gärna ställer frågor, både till vuxna och till sina kompisar. När de ställs från barn till barn är det ett samtal på lika villkor, där man lär av varandra. När vuxna frågar barn, ser det ofta ut på ett annat sätt.

– Det som barn undrar är på gränsen till vad de förstår. Däremot ställer ofta vuxna kontrollfrågor, frågor som de själva vet svaret på. Att styra vilka frågor som ställs är ett sätt att behålla och utöka sin makt, säger Mikael Jensen.

Varför ställer vuxna dessa kontrollfrågor?

Mikael Jensen tror att det förmodligen kommer ifrån de gamla husförhören som prästerna höll för att kontrollera läskunnighet och förståelse hos församlingsborna om de bibliska texterna och katekesen. Fokus låg på att lära sig utantill.

Han gör också skillnad på explicit och implicit lärande. Det explicita är det som vi vet att vi ska göra, som kan testas och som syns. Det implicita lärandet är det tysta lärandet, det som man inte vet om, som är svårt att mäta och som inte syns.

Det kan vara något som vi glömt, som sitter i fingertopparna, i ryggmärgen eller i magen. Vi bara vet det.

Mikael Jensen förklarar:

– Det kan vara något man kan som är automatiserat, till exempel när vi cyklar och plötsligt tappar balansen. Automatiskt vet vi hur vi ska parera, men när vi ska berätta det för någon annan, är det nästan omöjligt. Vi kan inte förklara hur vi gör, fast vi vet det.

Det tysta kunnandet kan tränas upp och övas precis som andra färdigheter. Mikael Jensen berättar om två barn som lekte monster och offer. Utan att veta om det själva, övade de rollspel, på att leva sig in i olika känslostämningar.

– De turades om att vara arga monster och att vara rädda, de tränade på de olika rollerna. Så länge det är lek är det inte farligt. Så kan man också träna på svåra känslor och konflikthantering, säger han.

Vi flyttar perspektivet till fritidspedagogens. De explicita kunskaperna hos honom eller henne kan till exempel vara utvecklingsteori, kunskap om olika pedagogiska inriktningar, verktyg för konflikthantering. Det är sådant man läser om under utbildningen eller fortbildningen.

De implicita kunskaperna, eller det tysta kunnandet, är mer personbundet och individuellt.

– Det är det som är oljan i maskineriet, samspelet med kolleger och barn. En del personer har en naturlig fallenhet för att exempelvis lösa upp konflikter, de känner på sig hur och när man ska göra något. De använder sin pondus, tonfall och inte minst sin erfarenhet, säger Mikael Jensen.

Genom att medvetandegöra fritidspedagogens uppsättning av tysta kunskaper om barn, kan de ge barnen mer stöttning och stöd. Samtidigt tror han att vissa tysta kunskaper ligger så djupt att de är svåra att nå och medvetandegöra.

Det finns flera sätt att lyfta fram och träna samspelet mellan kolleger, men också med barnen.

– Man kan arbeta med rollspel när det gäller konflikthantering till exempel. Även vid en fiktiv konflikt aktiveras de delar i hjärnan som reagerar på känslor. Man kan lära sig saker i en situation fastän den är simulerad, säger Mikael Jensen.

Mikael Jensen

Under början på 1990-talet vikarierade Mikael Jensen på fritidshem som outbildad fritidspedagog. Han tog sin fritidspedagogexamen i Mölndal, söder om Göteborg 1995. 2005 blev han antagen som doktorand vid Göteborgs universitet och disputerade 2008 med avhandlingen Kognitiv utveckling och låtsaslekens mysterier.

Nu undervisar han och forskar på Högskolan i Borås och vid Göteborgs universitet. Hans inriktning är på lek, lärande, kognitiv utveckling och kommunikation.

Läs mer

I ett kapitel i boken Fritidspedagogik – fritidshemmets teorier och praktiker (Liber) beskriver Mikael Jensen sin syn på informellt lärande.

ur Lärarförbundets Magasin