Läs senare

Lajv gör historien levande

ReportageMaktlöshet, religionstvång och sticki­ga ­kläder. Reformationen känns i kroppen när femmorna i Halmstad lajvar.
– Nu har historien drabbat dem, säger ­Marcus Wickström, SO-lärare.

04 okt 2018
Abbedissan, spelad av Sara Podda från Lajvbyrån, är upprörd. Klostret ska läggas ned, har hon nyss fått veta.
– Ska vanligt bondfolk lära sig läsa? De ska arbeta och har inte tid för sådant! Foto: Sofia Sabel

För några timmar sedan var det 2018 och femteklassarna från Hovgårdsskolan i Halmstad hoppade av bussen vid friluftsmuseet Hallandsgården.

De är väl förberedda. I klassrummet har de läst texter om reformationen, lyssnat på föreläsningar, antecknat och gjort egna arbeten som de presenterat i Powerpoint. I bildämnet har de fått göra dioramor (tittskåp) om olika historiska händelser från 1500- till 1700-talet. En elev byggde till exempel en kyrka och spikade fast Luthers teser.

På friluftsscenen väntar tre professionella lajvare från Lajvbyrån – Josefin Westborg, Sara Podda och Carl Nordblom. De förklarar att ett lajv är ett levande rollspel och ägnar hela förmiddagen åt att förbereda eleverna. Det blir en historielektion till, men med ett tydligt fokus på inlevelse och jämförelser med elevernas egen vardag.

Först tramsade jag till det lite genom att prata på grov dialekt, sedan gick det lite bättre.

– Det fanns förstås ingen el. Har ni campat? Vi har åtminstone ficklampor, men då var det mörkt när det var mörkt.

– När man fick en sjukdom så dog man. Det var inte som nu när ni kan få medicin och bli bra om ni får en infektion.

Att leva sig in i rollen är viktigt på ett lajv. Därför förbereds också eleverna på hur det ska kännas i kroppen. Hur går man när man slitit på åkern efter en lång dag? (Eleverna går med böjda ryggar och ser trötta ut.) Hur ser en kung ut på väg till ett viktigt möte? (De sträcker på sig.) Hur ser ni ut om ni fått pesten? (De går böjda och låtsaskräks.)

I ett lajv behövs en värld, en händelse och olika roller deltagarna får spela. Världen är en by i reformationens Sverige. Händelsen är Mickelsmässfirandet den 29 september 1528. Byborna ska gå till mässan och tacka Gud för att skörden är bärgad och förråden fyllda för vintern. Efter mässan är det marknad då man kunde idka byteshandel och hitta ett nytt jobb. Om man var piga eller dräng löpte kontraktet på ett år och det här var tillfället att byta gård. Att bli arbetslös var inget alternativ eftersom ”lösdriveri” var förbjudet.

I byn finns tre stora gårdar – prästgården, Talltorp och Humlegården – och lite längre bort ligger kontraktsprostens gård. Eleverna fördelas mellan gårdarna och får sina roller.

Innan lajvet börjar ställer alla upp sig framför altaret i kyrkan.

– 5 … 4 … 3 … Tänk på hur ni slitit hela året. Äntligen har ni fått ihop skörden. Snart blir det marknad. Kanske kan ni träffa någon som är lämplig för giftermål. Och så får ni ett tillfälle att tacka Gud för skörden, säger Josefin Westborg, som snart träder in i rollen som prästen Leif.  Det är också hon som startar och avslutar lajvet.

– 2 … 1 …0

Lajvet är i gång. Fader Leif börjar mässa på latin vid altaret. Eleverna är lite fnissiga i början, men allvaret tar snart över. När prästen säger ”Dominus vobiscum” (Herren vare med dig) svarar församlingen som de tidigare övat in: ”Et cum spiritu tuo” (Och med din ande).

Men så händer något. Kontraktsprosten är på plats och meddelar påbudet från kungen att kyrkan ska reformeras och övergå till den lutherska läran. Hädanefter ska gudstjänsterna hållas på svenska och  klostren ska läggas ner. Ingen får längre be till helgon och alla ska lära sig läsa för att få utbildning i katekesen. Genom att nyckelrollerna (fader Leif, abbedissan och kontraktsprosten) spelas av lajvarna från Lajvbyrån och en lärare har rollen som byäldste, drivs handlingen framåt och eleverna blir allt säkrare i sina roller och vågar till slut ta ut svängarna lite också. En elev hittade till exempel på att hon fått pesten, vilket i sin tur ledde till att en av klostrets munkar blev anklagad för häxeri för att han försökt bota henne med örter.

Tre tips som ger liv åt historien

SO-läraren Marcus Wickströms modell för ett lärande som sitter på djupet:

  • Lajva! Om kompetensen och möjligheten finns är det ett superbra sätt att levandegöra historiska händelser.
  • Besök museer eller historiska artefakter i er närhet – studiebesök hjälper också eleverna att minnas och ger tydliga bilder av historien.
  • Bygg dioramor, det vill säga tittskåp, kring en historisk händelse/fenomen. Det tar mycket tid och blir mycket stök, men eleverna får något konkret att hänga upp stoffet på.

Förutom att elevernas kunskaper i historia och religionskunskap förstärks genom att de själva får vara en del av reformationen, är det också många andra delar i läroplanen som uppfylls genom att delta i ett lajv. Förmågan att samarbeta, inlevelseförmåga, förståelse för andras tankar och åsikter är några exempel.  Och mycket riktigt, flera av elevernas kommentarer direkt efter lajvet handlar om just sådana aspekter:

”Det var jobbigt att ha så varma, stickiga kläder.”De flesta fick inte bestämma något. Det var orättvist. Vissa hade det lyxigt.””Men de fick vara tillsammans mer. Det var ett helt annat sätt att leva på.””Att man inte kunde göra något åt sin situation. Var man fattig var man fattig och något som Gud ville. Man pratade inte om orättvisorna.” ”Det fanns ingen religionsfrihet.”

Några dagar senare fortsätter reflektionerna hemma i klassrummet med SO-läraren Marcus Wickström. Eleverna skriver ner sina egna tankar innan de tillsammans diskuterar vad de varit med om. Reflektionerna handlar mycket om makt och hur de kände av skillnaderna. Om hur hårt drängar och pigor fick arbeta men också om religionens betydelse. De har också tankar kring helgonförbudet och hur det kan ha varit att plötsligt börja använda svenska språket i kyrkan.

– Reflektionen efteråt gav mest. Det var då vi kunde koppla ihop allt. Jag byggde på med vad reformationen betytt för Sverige, om klostrens roll och hur det kom sig att fattigvården togs över av staten. Jag tycker vi uppnått vårt syfte – att levandegöra reformationen för att komma ihåg den bättre, säger Marcus Wickström.

Skulle du vilja göra fler lajv?

– Gärna! Då skulle vi förbereda oss ännu bättre och prata mer om hur man skådespelar. Det var ändå inte förrän efter ett tag som vi landade i våra roller.

Du spelade själv byäldsten Hjalmar. Hur var det?

– Jag tycker det var jättesvårt i början att vara så allvarlig. Först tramsade jag till det lite genom att prata på grov dialekt, men sedan gick det lite bättre. Det var nog lika svårt för mig som för eleverna. Men det var jätteroligt. Så det var för mig som för barnen – lär man sig med glädje, lär man sig lättare.

Enkät:

Vad lärde du dig under lajvet?

Louise Ahnfeldt spelade pigan Gulla på Humlegården:

– Det var ett bra sätt att lära sig om hur man levde och inte bara sitta i ett klassrum. Nu kommer jag ihåg bättre. Jag visste inte att klostren stängdes, att de som bodde där blev förvisade. Det är ju diskriminering!

Lukas Strömdahl spelade drängen Helge på prästgården:

– Jag visste inte att det skulle vara så hårt straff som dödsstraff om man protesterade mot reformationen. Jag visste inte heller hur det kunde gå till med byteshandel, att hantverkare kunde byta sina saker mot mat och tvärtom.

Kasper Eliasson spelade Sven, en av drängarna i klostret:

– Jag lärde mig mycket om att religionen var så stark. Jag visste att det fanns helgon, men inte att man bad till dem och att det sedan förbjöds.

Rut Wesser spelade fogden Helena (adel):

– Jag lärde mig att adeln hade väldigt stor makt. Det var kul att jag fick bestämma så mycket. Det var jätteroligt och spännande nästan hela tiden.

ur Lärarförbundets Magasin