Läs senare

Lärare hjälps åt i bilden

ReportageDet kan bli ensamt som den enda läraren i sitt ämne. I Sala har två bildlärare från grannskolor därför slagit sig samman för gemensamma projekt. I år tar de sig an klimathotet.

av Sebastian G Danielsson
28 mar 2019
28 mar 2019
Bildläraren Nina Brundin hjälper till med att forma ansiktet på en gipsfigur som ska vara en del av elevernas klimatprotest.
Foto: Pernilla Sjöholm

Solen skiner, minusgraderna gör luften krispig och snön ligger som ett tjockt, orört täcke över åkrarna utanför Sala. I samhället fyller plogbilarna på vallarna längs med gatorna. Vädret är på något vis som det ska vara, som det var förr. Skogsbränder, hårda stormar och smältande isar känns långt borta. Men det betyder inte att klimathotet är över – fråga åttorna i Vallaskolans bildsal.

De arbetar med ett tema om global uppvärmning och i början på läsåret fick de besök av konstnären Anna Toresdotter, som föreläste om situationens allvar och hur man kan lyfta klimatfrågan med konst.

– Det var intressant. Man inser hur det egentligen är med klimatet, säger åttondeklassaren Ellen Karén.

Det är intressant hur vi tänker så lika faktiskt, trots att vi håller på med olika uppgifter.

Med en pensel i handen stryker hon vattenfärg på en gipsfigur. Den är ett par decimeter hög och det vita gipset försvinner under färgtonerna. Benen har fått en jeansblå nyans med hål för knäna och ett lager ljus hudfärg letar sig uppför halsen. En personlig prägel träder fram till bildläraren Nina Brundins belåtenhet.

Alla hennes åttor gör var sin gipsfigur som ska stå sida vid sida när de ställs ut på Sala stadsbibliotek. De ska bilda ett stort demonstrationståg mot den globala uppvärmningen och för att ge en realistisk känsla är det viktigt att gipsgubbarna har olika kroppsformer, kläder och poser.

Skapande skola

Sedan 2008 delar Kulturrådet ut statsbidraget Skapande skola för att stärka samarbetet mellan skolan och det privata kulturlivet. Bildlärarna på Vallaskolan och Ekebyskolan i Sala har sökt och fått bidrag de senaste åren för att kunna ta in en konstnär och få extra medel till arbetsmaterial. I år fick de drygt 50 000 kronor. Bidraget går att söka mellan december och februari för efterföljande läsår.

– Vi har jobbat mycket med kroppens proportioner eftersom vi vill att det ska vara så verklighetstroget som det går, säger Nina Brundin.

Temat är ett samarbete mellan henne och Benjamin Best som är bildlärare på Ekebyskolan några hundra meter bort. De genomför varje år ett större projekt tillsammans och brukar starta arbetsområdet med en konstnär utifrån. Denna gång ville de jobba med hållbarhet och då föll valet alltså på målaren och grafikern Anna Toresdotter som samarbetar med Världsnaturfonden.

– Det är nästan som en anställningsintervju. Vi skickar ut förfrågningar till flera konstnärer, förklarar vad vi gör och ber dem att berätta mer om hur de arbetar. Det är viktigt att de har viss pedagogisk erfarenhet så att de kan möta barn, säger Nina Brundin, märkbart nöjd med årets val.

Lärarna har utgått från fem områden som Världsnaturfonden identifierat som viktiga att påverka för miljöns skull: bilen, börsen, butiken, bostaden och biffen. Eleverna fick tackla hållbarhetsutmaningarna gruppvis och spåna idéer om hur det kan göras. Nina Brundins grupper kom fram till demonstrationståg som ett klassiskt manér för att protestera mot en ohållbar livsstil.

Idén med gipsfigurer föll sig naturligt eftersom hon har arbetat med sådana tidigare.

Benjamin Best satsade i stället på fritt skapande och i hans klasser jobbar eleverna med allt från målningar till skulpturer. En grupp har till exempel gjort en bilmodell av skräp för att visa hur bilar förorenar planeten. Att göra gemensamma projekt samtidigt som lärarna får lägga upp den egna undervisningen så som det passar bäst är en styrka i deras samarbete.

Bildlärarna Nina Brundin och Benjamin Best gillar att samarbeta – trots att de jobbar på olika skolor.
Foto: Pernilla Sjöholm

De har arbetat tillsammans i fem års tid. Allt började med att Nina Brundin och en tidigare bildlärare på Ekebyskolan beslöt sig för att samarbeta i stora temaprojekt. Det underlättade arbetet med att söka Skapande skola-medel, som de har gjort varje år sedan dess för att kunna ta in konstnärer utifrån. Men det blev även ett sätt att komma ifrån ensamheten som bildlärare. Medan andra lärargrupper kan planera i ämneslag är det som bekant inte alltid lika lätt som bildlärare. Särskilt om man vill ha en behörig kollega att diskutera med.

Att det var Benjamin Best som sedan tog över bildundervisningen på Ekebyskolan var välkommet. Lärarna delar i mångt och mycket synen på undervisning och det är smidigt att skolorna ligger så nära varandra.

– Jag är jätteglad att jag har honom. Man vet att man har en fast punkt där borta också, säger Nina Brundin.

I dag passar Benjamin Best på att titta förbi Nina Brundins bildsal, belägen högst upp i Vallaskolans ena byggnad – avsides från de andra klassrummen. Lektionen har redan startat, så han smyger in tyst och sätter sig i ena hörnet. Därifrån får han se hur några elever lägger på de sista gipsbindorna på det som en gång var en stomme av järntråd och papper, medan andra har kommit långt i färgläggningen.

Eleverna har läst på om de största klimathoten. De nyfunna kunskaperna syns på gips­figurernas plakat.
Foto: Pernilla Sjöholm

Nina Brundin rör sig mellan borden och hjälper till där det behövs. Hon stannar vid Nora Rensvik som ska gipsa klart ansiktet på sin figur.

– Jag tror att du skulle vinna på att göra haka och näsa på samma gång, säger Nina Brundin.

Hon blöter en gipsbinda, tar loss en bit, knagglar ihop den på figurens huvud och visar hur gipset kan formas med en pinne. Nora Rensvik tittar imponerat på och hon måste bara fråga:

– Hade du A i bild när du gick i skolan, eller?

Noah Blanks gubbe är strax redo för att målas. Han är lite missnöjd över att behöva komma på ett nytt budskap.

– Vet du vad ”Black lives matter” är? Jag hade tänkt göra ”Earth lives matter”, men någon annan har tagit den idén, förklarar han.

Orden skulle pryda hans plakat. Om det ska vara ett realistiskt demonstrationståg i miniatyr måste ju gubbarna även ha protestskyltar och på vissa figurer syns det hur armar och händer är formade för att hålla i dem. Plakaten är nästa steg även om det redan nu går att skymta budskap som ”Ät mindre kött!”.

Det är första gången Benjamin Best ser gipsfigurerna på nära håll. Han har tidigare fått bilder skickade av Nina Brundin och är imponerad över kreationerna. Lärarnas schemaupplägg skiljer sig och vanligtvis har de inte tid att titta in på varandras lektioner. Men de försöker ses åtminstone en gång i veckan under de veckor som de jobbar med projektet, träffarna är något glesare resten av läsåret.

– Då talar vi igenom vad vi behöver göra både när det gäller bildprojektet, men också andra saker. På slutet av terminen brukar det bli en del prat om bedömning såklart. Oftast är vi ganska enhälliga, men när man står och vacklar vid ett E kan vi behöva varandras hjälp, säger Nina Brundin.

Benjamin Best instämmer.

– Det är intressant hur vi tänker så lika faktiskt, trots att vi håller på med olika uppgifter, säger han.

Att vara två har visat sig vara värdefullt i projekt som detta. Att klura på teman, leta upp konstnärer, höra sig för med dem och att hitta en plats att ställa ut på är tidsödande. Visserligen fixar kommunen allt administrativt med bidraget från Skapande skola, men Benjamin Best misstänker att det skulle vara tufft att hålla i sådana här projekt på egen hand.

Färg, form och komposition är en del av uppgiften.
Foto: Pernilla Sjöholm

– Jag tror inte att jag skulle göra det lika frekvent som vi gör det nu i alla fall. Så det är oerhört viktigt att ha en ämneskollega, säger han.

Att gå miste om det skulle vara synd, anser lärarna. Genom att arbeta med ett stort område under lång tid behöver de inte hasta igenom något och uppgifterna rymmer egentligen alla förmågor som eleverna ska arbeta med inom bildämnet. Att kommunicera med bilder, hantverksmässiga tekniker, bildanalyser – listan kan göras lång och den kan faktiskt skymtas på väggen i Nina Brundins klassrum.

Trots småsnack har eleverna jobbat på bra den här lektionen. Innan det är dags att plocka ihop får Ninni Onerhed hjälp med glasögon i ståltråd till sin figur, som nu är helt färglagd. Hon ser nöjd ut.

Sedan går Nina Brundin förbi Elina Sten som även hon har kommit en bra bit med penseln. Gipsgubben har fått rosa skor, blå jeans, grå tröja och brunt hår. Trots det är Elina Sten bekymrad – hon tycker att figuren inte blev så färgglad.

– Det måste den inte vara heller. Vi pratar ju om att den ska vara verklighetstrogen och det är den ju, säger Nina Brundin.

Kanske får den realistiska framtoningen stadsbibliotekets besökare att tänka till. Om inte annat får de se 120 unika gipsfigurer ta ställning.

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com