Läs senare

Lättare utomhus

Inkludering. Utomhuspedagogik för elever i behov av särskilt stöd är ofta bra för alla elever, visar en EU-studie. Men forskningen är mycket begränsad.

19 Dec 2013

Illustration: Janette Bornmarker
Själva utemiljön hade visserligen stor betydelse. Men det var ännu viktigare hur allt det som fanns utomhus presenterades för barnen. Genomtänkta och anpassade aktiviteter ledde till att barn och ungdomar med intellektuella funktionsnedsättningar blev mer inkluderade utomhus, visar EU-projektet Learning in motion som pågick fram till 2006.

– De flesta av våra resultat visar vad som är bra för alla elever. Men mycket blir satt på sin spets när man jobbar med elever med intellektuella funktionsnedsättningar. De har behov av anpassad pedagogik ute för att förstå vad de gör, säger Jane Brodin, professor emerita i barn- och ungdomsvetenskap och projektledare för delar av den svenska studien.

Learning in motion handlade om hur aktiviteter utomhus, ledda av föreningar och studieförbund, kunde förbättra livskvaliteten för personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Skolans utomhuspedagogik stod inte i fokus. Men Jane Brodin tycker att studien säger mycket om vad som händer när skolor jobbar utomhus.

– Om man aktivt försöker vidga grupperna ute kan utomhuspedagogik leda till ökad inkludering. Det handlar mer om ledarskap än om vilka barn som är med i gruppen, säger hon.

Många av barnen i studien hade flerfunktionshinder och en del var inte inkluderade till vardags.

– Men här var de med i aktiviteterna och utvärderade det som gjordes i gruppen, berättar Jane Brodin.

Barnen använde symboler, olika smileys, för att utvärdera både sitt eget engagemang och ledarnas sätt att hantera gruppen.Foto: SkolverketUtomhus är det enklare att anpassa pedagogiken till barn i behov av särskilt stöd, menar Jane Brodin. Dessutom är det lättare att jobba med grupper där några har funktionsnedsättning och andra inte. Det finns fördelar både med ”blandade” grupper och grupper som vänder sig direkt till barn och unga med olika funktionsnedsättningar, anser hon. Det ena behöver inte utesluta det andra.

– Det är bra med både större och mindre grupper. Ingen säger att man måste göra allt samtidigt. Man kan börja som vi gjorde och bygga en kurs eller verksamhet utifrån vad barnen vill och tycker är roligt, och utifrån deras förutsättningar och behov. Sedan får man pröva sig fram, säger hon.

Jane Brodin har ägnat mycket av sin forskning åt barn med funktionsnedsättningar. Men hon har också varit ledare inom scouterna och Friluftsfrämjandet.

Men aktiviteter utomhus är långt ifrån okomplicerade. En studie om barn med rörelsenedsättning visar att hinder på skolgården eller lekplatsen gör det svårt att vara med fullt ut. Den fysiska miljön kan både inkludera och exkludera.

På samma sätt måste den som jobbar med utomhuspedagogik för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar tänka på att skapa trygghet för att barnen ska få nytta av aktiviteterna utomhus och inte bli stressade över vad som ska hända eller var de ska vara någonstans.

Forskning om kopplingen mellan utomhuspedagogik och elever i behov av särskilt stöd är knapphändig. Internationellt sett säger studier gjorda i förskola och skola att elever med olika funktionsnedsättningar utvecklar leken, uppmärksamheten, sin fantasi och observationsförmåga och att utomhuspedagogik kan leda till mindre mobbning, mer social interaktion och större självständighet.Foto: Mikael RisedalNumera gör kognitionsforskningen täta kopplingar mellan lärande och kroppens erfarenheter. För 20 år sedan trodde forskarna att minnet var som en hårddisk. Hjärnan jobbade på i sin ensamhet och forskarna var sysselsatta med att lista ut hur kroppens dator fungerade. När forskningen så slog in på en ny bana hamnade samarbetet mellan hjärna och kropp i strålkastarljuset.

Annan forskning säger att utomhuspedagogik kan öka kunskapen om sin egen kropp och hur man fungerar tillsammans med andra. Samtidigt är det belagt att personer med exempelvis intellektuella funktionsnedsättningar inte är ute i naturen lika mycket som andra. För den som har begränsade kroppsliga erfarenheter kanske utomhuspedagogik blir ännu mer betydelsefull?

Peter Gärdenfors är professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet:

– Den som har olika former av hinder vinner mycket på kroppslig förankring – att göra saker samtidigt som man lär sig. Det är en generell princip som jag tror också gäller inom specialpedagogiken, säger han.

Mer utomhuspedagogik skulle komma många elever till nytta, tror Anders Szczepanski, forskare och chef för Nationellt centrum för utomhuspedagogik vid Linköpings universitet. Barn med olika slags inlärningssvårigheter finns i alla klasser och många skulle må bättre av varierad undervisning som skapar nya sammanhang, menar han.Foto: Linköpings universitet– Det skulle behövas en tvärvetenskaplig forskning om vad som händer när man sätter elever i andra lärsituationer än klassrummet. Jag skulle önska mer forskning om relationen mellan platsen, upplevelsen och lärandet inom specialpedagogiken. Men då måste någon tycka att det är viktigt, säger han.

Sedan två decennier har Linköpings universitet kurser i utomhuspedagogik. Anders Szczepanski har utbildat 5 000 lärare, några av dem i specialsydda kurser för särskolan på uppdrag av kommuner.

När Peter Gärdenfors i Lund föreläser om att byta miljö för att motivera elever och skapa förutsättningar för dem att förstå kommer ofta specialpedagoger fram till honom efteråt.

– Jag får väldigt mycket stöd från specialpedagoger för mina tankar. De säger att det jag pratar om passar väldigt bra in i deras sätt att fundera.

Specialpedagogiska utmaningar

  • Förstå barnens alla förutsättningar.
  • Hålla uppe intresset.
  • Vara en bra ledare så att barnen kan visa sina förmågor i gruppen.

ur Lärarförbundets Magasin