Ingår i temat
Att mäta lärande
Läs senare

Lika för alla är modellen

Formativ bedömning, tydliga kriterier och en bank med elevexempel. Det är anledningarna till att eleverna på Farsta gymnasium nu bedöms mer likvärdigt.

09 mar 2011

I ett ljust grupprum på Farsta gymnasium sitter fyra spända elever och samtalar med sin lärare om en novell. Terminen är snart slut och om några veckor är det jullov.

– Karaktärerna, vad har ni att säga om dem? undrar svenskläraren Tommy Eriksson.

De kommer fram till att huvudpersonen Anette vill ägna sig åt att forska om skillnader mellan tjejer och killar i framtiden.

– Det känns väl ganska tidigt att veta att man vill hålla på med genusforskning redan när man är tolv år? undrar Niklas Nilsson.

På bordet ligger några häften med noveller. Tommy Eriksson läser meningar och partier ur be­rättelsen och ber om tolkningar och reflektioner. Provstämning råder i rummet, vilket inte är så konstigt. Det är nämligen muntligt prov i littera­turanalys. Alla har varsitt papper med en bedömningsmatris framför sig, en mall för vad som kommer att bedömas.

På Farsta gymnasium har ett flerårigt projekt för att skapa samsyn mellan lärarna om bedömning precis avslutats. Projektet gick ut på att eleverna ska bedömas på ett likvärdigt sätt oavsett vilken lärare de har och vilket program de går på. Eleverna har haft tillgång till bedömningsmatrisen i ungefär fyra veckor. Lärarna har gått igenom den med eleverna för att de ska veta hur de kommer att bli bedömda på dagens prov.

Enligt matrisen ska Tommy Eriksson titta på hur väl de lyssnar, resonerar och talar. Från vänster till höger på papperet har han fem olika kriterier som eleverna kan falla under: utvecklande, konstruktiv, deltagande, måttligt deltagande och närvarande men ej bedömningsbar.

– Idén är att läsa det man ska sträva efter först. Egentligen ska vi inte behöva läsa det som står borta till höger, vi vill ju att eleverna ska vara utvecklande och konstruktiva, säger Tommy Eriksson.

Litteraturanalysen är det första gemensamma momentet i Svenska B. Eleverna har läst en kort­roman och sex eller sju noveller fram till den text som dagens prov baseras på. I början handlar det om att lära dem hur en novell är uppbyggd. När de läst några texter börjar de jobba med bedömningsmatrisen. Förra veckan hade klassen en övningsrunda för att förberedas inför det slutgiltiga provet. Det som skiljer de båda tillfällena åt är att de läser olika noveller. Och att det i dag är skarpt läge.

Lärarna på Farsta gymnasium bygger undan för undan upp en bank med elevexempel. De används bland annat för att få med eleverna i bedömningsprocessen. Ett annat exempel på ett gemensamt moment är debattartikeln som skrivs under hösten i år 1. Läraren går igenom vad en debattartikel är. Sedan skriver eleverna egna artiklar, som de får feedback på. Nästa steg är att titta på kriterierna i matrisen och betygsätta gamla elevexempel gemensamt. Allt för att eleverna ska veta vad som krävs för att få ett visst betyg.

– Vi har läst igenom varenda ruta. Har man varit med på alla lektioner ska man känna igen matrisen och veta vad den betyder, säger Tommy Eriksson.

Han förklarar att bedömningsmodellen gjort att diskussionerna kring betyg blivit färre mellan elev och lärare. De flesta elever accepterar sitt betyg, eftersom de vet varför de fått det.

Än så länge är det mest i svenskämnet som bedömningsmodellen används. Men den är på ingång i andra ämnen, och det är meningen att Farstalärarna ska jobba ämnesintegrerat, förklarar Tommy Eriksson.

– Svenska är ett färdighetsämne på ett annat sätt än till exempel samhällskunskap. Ett gemensamt tänk i samhällsekonomi är nog svårare än om man skriver en debattartikel. Det är lättare att ställa upp ramar för en texttyp än för ett kunskapsområde.

Han slänger ett öga på bedömningsmatrisen och tar sats.

– Är det lätt att välja fel i tonåren?

– Säkert, om man struntar i att plugga är det nog lätt att ångra sig när man sitter där med sina IG, säger en tjej.

Gruppen är ense om att Anette, huvudpersonen i berättelsen, är otroligt begåvad för sin ålder. Men till sist slösar hon bort sin talang. Hon struntar i att läsa vidare och börjar jobba i skolbespisningen. De reso­nerar kring om det är smart att förlova sig vid femton års ålder, som Anette gör. Någon undrar om det förresten inte är väldigt lätt att välja fel till gymnasiet. En annan beskriver att kärleken kan ta över en totalt. Det blir bara den som gäller hela tiden. Därför kan det vara bra att ha balans mellan olika saker i livet.

På ett muntligt prov är det egentligen bättre att vara två lärare. Det blir enklare att föra samtalet när någon annan antecknar. Men det är en resursfråga som med det mesta. Den här terminen var det inte praktiskt möjligt, förklarar Tommy Eriksson.

Svensklärarna i Farsta har ett gemensamt moment per termin som sambedöms. Gemensam bedömning ska kontinuerligt komma upp på dagordningen vid ämneskonferenserna. Diskussionerna kring samsyn gör att det gemensamma tänket också sprider sig till övriga moment, menar Tommy Eriksson.

Men det finns svårigheter med modellen. Det är till exempel omöjligt att kontrollera att alla lärare förbereder sina elever på precis samma sätt.

– Lärare är ett ensamjobb. Den enda som vet vad som hänt i klassrummet är läraren själv, så nivån och kvaliteten på det här arbetet kan variera, säger Tommy Eriksson.

Men alla lärare har krav på sig att sambedöma och genomföra de gemensamma momenten. Sedan gäller det att stå till svars för det som gjorts på ämneskonferenserna, förklarar han.

– På det sättet finns det en uppföljning. Men den skulle naturligtvis kunna vara mer avancerad.

När den nya gymnasieskolan, GY11, startar måste Farstas bedömningsmodell förmodligen göras om. Även om själva elevexemplen kan återanvändas, behöver lärarna kanske tänka i fler steg när det gäller bedömning, förklarar Tommy Eriksson.

Eleverna går laget runt och sammanfattar sina tankar. Det märks att det är samma författare som till den novell de läste inför testprovet förra veckan. Hon använder samma typ av liknelser och samma ord.

– Tack ska ni ha. De slutgiltiga bedömningarna får ni nästa vecka. Rent spontant tycker jag att ni höll en bra talordning i början. Mot slutet blev det mer uppsluppet, säger Tommy Eriksson.

Han sjunker ned i sina papper och antecknar för fullt. Annars är det lätt att bara komma ihåg den sista gruppens prestationer, förklarar han. Nästa elevgrupp slår sig ned kring bordet. De har precis haft matteprov och är lite trötta, klargör någon. Tommy Eriksson studerar bedömningsmatrisen ett ögonblick. Han tar sats på nytt.

– Karaktärerna. Vad har ni att säga om dem?

Matris hjälper i bedömningen

Matrisen som Farsta gymnasium använder för littera­turanalysen har lärarna tagit fram själva. Eleverna bedöms efter tre förmågor: lyssna, resonera och tala. Varje förmåga delas in i fem nivåer som eleverna kan befinna sig på. Utvecklande är det bästa omdömet, sedan följer kon­struktiv, deltagande, måttligt deltagande och närvarande men ej bedömningsbart.

Novellen eleverna läst är Aino Trosells Blomma, blomma!!! Inför testprovet läste de Pojkjäveln av samma författare.

Mer ur temat Att mäta lärande (8)

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com