Läs senare

Lika lek – olika förutsättningar

En dag på jobbet. Lilibeth ”Bettan” Svedberg vurmar för ett inkluderande samhälle. Som fritidspedagog med utbildning i specialpedagogik för elever med funktionsstörningar kan hon påverka samhällsutvecklingen på jobbet. I hennes idrottslekar dansar fritidshemseleverna armkrok med särskolefritidsdito.

23 jun 2012
Lika lek – olika förutsättningar
Foto: Johan Wahlgren

Vanligtvis är det tvärtom. Tre till fyra grundskoleelever från Bergaskolan i Uppsala gästar skolans Lilla röda särskolefritids för en gemensam, inkluderande aktivitet som leds av personalen från särskolerfritids. Gruppen blir liten, totalt runt tio elever. Aktiviteten utgår främst ifrån vad eleverna med funktionsnedsättning klarar av, medan grundskoleeleverna är så få att de kan få extra uppgifter om de känner sig understimulerade. På så vis kan en gemensam aktivitet, ett drama, en utflykt eller utomhusmatematik, löpa lugnt och tryggt.
Men inte på måndagar, som i dag. För i dag ska fyra elever från särskolans fritidshem gästa grundskolans fritidshemsverksamhet. Tillsammans med ett tjugotal grundskoleelever i åk 2 ska de skaka loss och ägna sig åt idrottslekar. Verksamheten leds av en fritidspedagog, med stöd av en lärare från särskolefritids. Hur ska det gå?

Jag lovar mig att noga hålla ögonen på de fyra eleverna från Lilla röda särskolefritidshem, vilka fritidspedagogen Lilibeth ”Bettan” Svedberg kärvänligt kallar ”lilla röda”. Men det är lättare sagt än gjort. I ett nafs har de smält samman med eleverna från grundskolan.

Bakom Bettans självklara auktoritet ligger 30 års erfarenhet som fritidspedagog, utbildning i specialpedagogik och några ”knep”, mer därom senare. Eleverna lyder hennes minsta vink, även den lågmälda påminnelsen att ta lilla röda-eleverna i hand.

Eleverna ställer sig upp och de lilla röda-eleverna, som nyss suttit i en halvring jämte varandra, är spridda över hela idrottshallen, ihopkopplade med en vänlig armkrok. En mer handfast inkludering får man leta efter.

Jag iakttar deras uppsluppna, glada ansikten, deras lysande ögon och tänker: ett mirakel. Även därom senare, för nu stundar pepparkakskull.

Eleverna står sammanlänkade. Så fort någon blir kullad ska denne lämna den andre och springa undan. Då en och samma elev kullas upprepade gånger är Bettan Svedberg snabb med att ropa ”ta någon annan”. Eller ”ta en kompis” då en av de lilla röda jagar utan att kulla någon. Slutligen går det vägen och det märks att alla elever kan leken sedan tidigare från röris. En förutsättning för denna inkluderande övning.

Foto: Johan WahlgrenSnart blir även Bettan Svedberg jagad och jag tror inte att det var på Uppsala universitet hon lärde sig att himla med ögonen och göra sådana lustiga grimaser. Hon skördar skrattsalvor.

Som sig bör vid övningar med elever med funktionshinder föregås även nästa övning av en ordentlig presentation. Upprepning är nyckeln till igenkänning och trygghet – annars väntar lamslagen kaos. Dansstopp heter leken. ”Det finns inte rätt eller fel”, säger Bettan Svedberg som peppar dem att ge sig hän till diskomusiken.

Det gör de verkligen. De lilla röda-eleverna är lika dansanta som alla andra. Och lika duktiga på att stelna till på kommandon.

När det ännu återstår ett fåtal danspar på golvet avbryts leken utan att något vinnande par utses. Tanken är att fler ska känna sig som vinnare.

I svansleken jagar två elever alla andra, som nu fått på sig gröna eller röda svansar. Svansjagandet fordrar en viss finmotorisk färdighet. Grundskoleeleverna håvar famnen full av svansar, medan de lilla röda klarar av ett par stycken. Minerna är alltjämt glada.

Fast nu stundar lektimmens tuffaste utmaning, just när Bettan Svedbergs krafter tryter en smula. Passande nog finns Eva Norén till hands, en lärare med specialutbildning i teckenspråk och TAKK (teckenkommunikation). Hon delar ut siffror ur en röd tygpåse och säger ”Dela ut låga siffror, det blir enklare så”. Leken går ut på att eleverna jämför sina lappar och går ihop så att deras lappar motsvarar talet som Bettan Svedberg anger. Sålunda handlar uppgiften om samarbete, matematik och slutligen starka ben. För den som inte får till det aktuella talet jagas av två ”jättehungriga” vargar.

Första talet är tio. Det märks att uppgiften är krävande för somliga, eleverna från särskolan ser lite vilsna ut medan hallen kokar av aktivitet. Men då visar sig vargarna främst vara två hjälpsamma fröknar med gott siffersinne och bara en särskolefritidselev klarar inte uppgiften. Tack och lov är denna skicklig på att springa undan vargarna.

Nytt tal ropas ut och denna gång går samarbetet som smort. Åter blir det svårt att urskilja vem som är vem, så bra samarbetar eleverna – till vargarnas ”förtret”.

Sist ska alla samla till talet 1000, en omöjlig uppgift. Och ingen missuppfattar uppmaningen ”spring för vargen”. Mirakulöst nog undkommer alla elever vargarna. De står hopträngda i ena änden av sporthallen, flämtande, rödkindade, uppenbarligen glada.

Efter avslappningen är Bettan Svedberg noga med att fånga upp elever som var till bra stöd för de lilla röda. Hon går fram till dem, stryker kalufsen och tackar.

När svettpärlorna har torkats bort, förklarar hon varför hon har tagit 60 poäng i specialpedagogik. Vi sitter i ett personalrum alldeles intill korridoren till fritidshemmet.

– Jag har alltid gillat barn som skiljer sig från mängden, barn som haft det tufft socialt. Jag ville hjälpa dem. Min övertygelse om människornas lika värde är sprungen från mormor. Fast utan utbildningen hade jag nog inte klarat jobbet, inte vetat hur jag skulle bemöta elever med funktionshinder.

Efter tio år inom särskolan på en annan skola blev hon, för tre år sedan, intresserad av att prova nytt och bytte skola. Som verksamhetsansvarig för Bergaskolan fritidshem arbetar hon främst med grundskoleelever. Men hennes gedigna erfarenheter av särskoleelever kommer väl till pass även här. För fritids och särskolefritids har gemensamma, inkluderande aktiviteter fyra dagar i veckan. Verksamheten följer dels den nya läroplanen Lgr 11, dels Skolverkets allmänna råd och kommentarer, liksom kvalitet i fritidshem och skolans egen handlingsplan. På schemat denna termin står drama, utomhusmatematik, utflykt och idrott, som i dag.

Idrott är speciellt krävande för elever från särskolefritids. Vanligen ansluter sig ett fåtal grundskoleelever till särskolefritids och gör en gemensam aktivitet. I idrott är det tvärtom. Ett fåtal elever från särskolefritids ansluter sig till en större grupp grundskoleelever.

Detta ställer höga krav på förberedelser om eleverna från särskolefritids ska hänga med, annars misslyckas inkluderingen. Vid planeringen övervägs flera faktorer. Lekarna ska vara roliga för alla, vara något som alla elever klarar av oavsett funktionshinder, men gärna innehålla lagom med utmaning. Även valet av elever är avgörande, de medverkande ska ha förutsättningar att klara av uppgiften. Är man exempelvis autistisk kan man bli förvirrad av idrottslekarnas röster och ljud, och förvirring är trygghetens fiende, den som är så viktig om fritidshem och skolan ska fungera för dessa elever.

Icke att förglömma är kommunikation en avgörande faktor.

– När vi inte hunnit informera eleverna om aktiviteterna innan, möts vi inte. Då blir inkluderingen inte optimal. Eleverna från särskolefritids blir inte så aktiva och kan vara ledsna, säger Bettan Svedberg som önskar sig fortbildning i nyckelämnet kommunikation.

För lek är långt ifrån någon självklarhet för elever med funktionsnedsättning. Inte minst autistiska barn kan fastna i en och samma aktivitet, berättar förskolläraren Jeanette Eriksson, som är verksamhetsansvarig på Bergaskolans särskolefritids och därför är med och planerar fritidshemmets gemensamma aktiviteter tillsammans med Bettan Svedberg.

– Gillar de att lyssna på musik eller läsa bok kan det vara jättesvårt att motivera dem att göra andra saker.

Likaväl är det viktigt att eleverna från särskolefritids lär sig att leka tillsammans med alla andra i grundskolan, framhåller hon.

– De ska ut i samhället och då är det viktigt att de lär sig att träffa andra människor, genom leken lär de sig att socialisera och interagera. Minst lika viktigt är det för grundskoleeleverna att träffa elever med handikapp och se att de inte är konstiga.

Foto: Johan WahlgrenFramför henne sitter ett tiotal särskolefritidselever i en halvcirkel. Efter sångstunden presenteras schemat även med teckenspråk och små teckningar på vita tavlan. Två av de fyra utvalda eleverna till idrottsstunden visar tydligt sin motvilja: de gömmer ansiktet i armvecket eller grinar. Det skulle krävas ett smärre mirakel för att få med dem i leken utan tvång. Boven i dramat är den nya doktorslådan med allsköns tillbehör för att kunna leka doktor. Den lockar stort.

– Vi börjar med ett mellanmål, sedan får vi se, säger Jeanette Eriksson.

Medan hon lirkar med sina elever och förbereder dem på dagens aktiviteter, gör Bettan detsamma med sina elever, bara 50 meter bort. Hon har redan frågat vilka elever som vill hjälpa henne genom att gå armkrok med och stödja de lilla röda om de inte förstår något. Gensvaret var bra.

– Det är viktigt att eleverna känner sig delaktiga. Jag frågar dem vilka lekar de tror skulle passa de lilla röda. Jag tänker ofta på att jag måste använda olika knep för att fånga elevernas uppmärksamhet och få dem att samverka, säger Bettan Svedberg.

Vilka knep?

– Mycket uppmuntran. Också val av leken kan vara avgörande. Man ska lära sig vad eleverna gillar, vilka lekar de tycker är roliga. Ibland kommer de med egna förslag och då gäller det att vara lyhörd. Också viktigt att ge beröm och få eleverna med sig, inte mot sig. Jag brukar också påminna de lilla röda om vår aktivitet när jag möter dem på skolgården så att de känner sig välkomna.

Men en sak ska man ha klart för sig, fastslår Lilibeth ”Bettan” Svedberg. Inkludering betyder inte att eleverna ska prestera likadant. Inkludering bygger på att alla kan mötas utifrån sina egna förutsättningar och förmågor. Oaktat om det handlar om en lekstund i idrottsthallen, ute i samhället eller vid bygge av snögubbe.

– Några elever bygger en snögubbe medan andra elever i rullstol kan sätta dit knappar till ögon. Man är delaktig alldeles oavsett hur mycket man bidrar med, även om man bara tittar på, delar på glädjen och fikar tillsammans efteråt.

06.00 Morgonpigg som hon är stiger hon upp och läser dagstidningen.

07:30 Cyklar till skolan.

08.00 Planerar sina halvklass-timmar som hon har med åk 1-3.

11.00 Planerar dagens inkluderande aktivitet tillsammans med verksamhetsansvarige för särskolefritids.

12:00 Lunch i skolans matsal. Gillar maten, speciellt grönsaksutbudet. 

12:30 Aktivitet med en halvklassgrupp i åk. Dagens tema är dinosauriernas utveckling.

13:30 Fritidshemsverksamhet.

14:30 Gemensam idrott med särskolefritids.

15:30 Fritidshemsverksamhet.

17:00 Cyklar hem och tar en rask promenad med Astrid och Ronja, blandrashundarna.

23:00 Släcker lampan efter en lässtund. På nattduksbordet ligger GW Perssons ”Gustafs pojke”. 

Inkludering på Bergaskolan

Satsningen på inkludering började för tre år sedan. En gemensam aktivitet med elever från såväl fritids som särfritids fyra gånger i veckan. En dag gemensam fri lek på skolgården.
 

Tips för inkludering:
  • Drama är en lämplig aktivitet. Särfritidseleverna hänger med lika bra som grundskoleeleverna och behöver sällan några anpassningar. En dramagrupp på elva elever är lagom stor och rollerna räcker till alla.
  • Maximalt fyra grundskolelever i en gemensam grupp. Ta tid för gemensam planering. Viktigt att para ihop rätt aktivitet med lämpliga elever.
  • Var tydlig med viljan att inkludera. Bör genomsyra även andra skolaktiviteter, som skolavslutning tolkade till teckenspråk.
  • Var medveten om att inkludering är en process som tar, och ska ta, tid.
  • För att utveckla nya former för inkluderingen behövs kontinuerlig utvärdering. Särfritidseleverna ombeds göra tummen upp eller tummen ner till frågor om trivsel, trygghetskänsla, ansvarstagande, delaktighet med mera.

ur Lärarförbundets Magasin