Läs senare

Lugnare när ämnena integreras

På Kråkbergsskolan arbetar man nästan bara ämnesintegrerat. Samarbetet får ta tid. Då hinner eleverna tänka.

17 jun 2015
Lugnare när ämnena integreras
Foto: Per Pettersson

– Här är Gustav Vasa. Han har tyvärr råkat bryta benet.

– Här är Karl IX och lite saker som fanns på 1600-talet.

– Vi har gjort en balsal. Det var ganska populärt att visa upp sina pengar på 1700-talet, det gjorde man genom en bal.

Klass 9C på Kråkbergsskolan i Södra Sunderbyn utanför Luleå, är på sluttampen av kunskapsområdet »Århundraden« i historia och bild. Nu visar grupperna sina tredimensionella miljöer för varandra och berättar om »sitt« århundrade. I papplådor har de byggt upp tidstrogna miljöer. En grupp har gjort en stadsbild från senare delen av 1800-talet. Där finns gatlyktor, kanske är de elektriska. Alicia Södergren har gjort de två dockorna, en man och en kvinna.

– Jag satt och kollade i en bok för att se hur de klädde sig på 1800-talet. Det varierade från början till slutet. Jag valde slutet av 1800-talet.

Eleverna var med från början och bestämde vad de skulle göra. Den här gången behövde de fokusera mest på historia, så de styrde in projektet på det och valde att samarbeta mest med bildämnet. Andra ämnen har varit med kortare tid, som musiken.

– Ämnesintegreringen lyfter mina ämnen. Jag vinner verkligen tid, säger Maria Andersson, klassens lärare i SO och svenska.

Grupperna har samlat fakta från olika källor om personer, händelser och företeelser från sitt sekel. De har också undersökt vad människor läste och vad de lyssnade på för musik. På 1700-talsgruppens mindmap står det exempelvis Gustav III:s krig mot Ryssland och romanen Gullivers resor. Nu letar de musik på Spotify inför presentationen, gärna Mozarts Rondo alla Turca.

– Alltså, det finns typ tjugo versioner på den!

Genom samarbetet med bilden fördjupas historiekunskapen. För att göra 3D-miljöerna blev eleverna tvungna att ta reda på mer om hur människor levde, bodde och klädde sig. De har närstuderat både arkitektur och mode.

– När du ska göra något i bild måste du veta exakt hur det ska vara, det räcker inte med »ungefär såhär«, säger bildläraren Berit Renström.

Foto: Per Pettersson

Bild är ett långsamt ämne. Det tar tid att göra saker med händerna. Då hinner det dyka upp frågor i huvudet. I andra ämnen går det så fort, eleverna lär sig mekaniskt och glömmer snabbt, påpekar Berit Renström. När eleverna arbetade med sina miljöer i bilden kunde Maria Andersson gå runt och prata historia med dem. Hon ställde frågor och eleverna förklarade, som hur kvinnor och barn hade det, hur det var med hygienen. Då satte sig kunskaperna.

Det är Maria Anderssons andra år på Kråkbergsskolan. Hon gjorde sin praktik här och fick vänta i några år på att en tjänst skulle bli ledig.

– Jag kände direkt att här vill jag vara! Jag brinner för det estetiska och för att jobba ämnesintegrerat. Man kommer ihåg så mycket mer när man arbetar med hela kroppen, säger hon.

Foto: Per PetterssonTillsammans med Berit Renström, som var med och startade skolan, sätter vi oss i skolans elevdrivna kafé och pratar undervisning. Kaféet ligger vid Torget, precis innanför entrén. Som besökare välkomnas man av kaffelukten och av det öppna inomhustorget. Torget är en mötesplats för lärare och elever. Där finns en scen, parkbänkar, gatlyktor, skulpturer, bord och stolar – det är lätt att slå sig ner. Slöjden, musiken och bilden har sina salar i direkt anslutning till torget. Placeringen är inte oviktig – ämnena är hjärtat i skolans verksamhet. När Kråkbergsskolan byggdes 1993 blev den känd för sitt elevinflytande. En annan bärande idé var och är det ämnesintegrerade arbetssättet, med tonvikten på praktisk–estetiska uttryck.

Förutom att det är intressantare och mer lustfyllt att arbeta ämnesintegrerat, så understryker både Maria Andersson och Berit Renström tidsvinsten för både lärare och elever. När allt hänger ihop så får alla ämnen draghjälp av varandra. Framför allt vinner eleverna i förståelse, när det man gör i olika ämnen hänger ihop. Eleverna uppskattar det också. När de måste arbeta med ett ämne i taget brukar de klaga, de blir stressade och känner sig splittrade.

Olika ämnen har olika vinklar på ett arbetsområde, vilket gör att alla elever lättare kan hitta lusten. Det blir bredd och djup i undervisningen. Ämnena stödjer varandra, ibland är man med hela tiden i ett kunskapsområde, ibland bara en del av det. Men det är viktigt att det blir en process mellan lärarna. Det gäller att prata ihop sig om vad man ska göra. Ämnena ska integreras, flätas ihop med varandra.

– Det får inte bli så att man delar upp området, »du gör det och du gör det«, jobbar parallellt och inte träffas på tre månader. De stora frågorna går in i varandra, säger Berit Renström.

Det finns estetlärare som tycker att deras ämne ofta blir en »hjälpgumma« till andra ämnen, det vill säga att andra ämnen dominerar samarbetet. Berit Renström är bestämd:

– Jag blir så trött på det där! Kliv in då, påverka! Det är bara att ta för sig, tycker jag.

Foto: Per Pettersson

Visst hjälper hon andra ämnen, till exempel kemi, säger hon, men eleverna lär sig samtidigt något i hennes ämne, som att göra förklarande bilder. Ibland jobbar klasserna bara med bild, som när eleverna ska utveckla sitt seende och sin perception. Men de lär sig också ämnet under tiden de integrerar, betonar hon.

– Man ska inte tro att de ska lära sig allt först och sedan använda det! Det finns en miljon tekniker. Då kommer man aldrig fram till användandet, säger Berit Renström.

Projekten på Kråkbergsskolan sträcker sig ofta över en längre tid. Det blir andra lärprocesser när man arbetar länge med samma sak, påpekar hon, man hinner utveckla tankar och samband. Men det är också viktigt samla ihop klassen med jämna mellanrum, för att se var man befinner sig och påminna om vart man ska.

– Två veckor är en evighet för eleverna, två månader är oöverskådligt. Eleverna tappar bort sig om man inte driver perspektivfrågan, säger Berit Renström.

Foto: Per Pettersson

På Kråkbergsskolan är elevinflytandet viktigt. Att välja tema för projektet, eller kunskapsområdet som det kallas på Kråkbergsskolan, tar därför ganska lång tid. Det börjar i klassrummet hos eleverna med en diskussion om vad klassen behöver göra. Antingen har läraren en idé, eller också väljer eleverna helt fritt. Därefter diskuterar man hur man ska arbeta för att nå eller träna det. Det svåra är att inte styra, tycker Maria Andersson. Sedan tar hon med förslaget till arbetslaget, som diskuterar och strukturerar upp idén utifrån klassens behov. Därefter planerar varje lärare sin del av kunskapsområdet.

En del lärare tror att ämnesgränserna suddas ut när man arbetar i projekt. Ingen risk, menar Berit Renström. Däremot är det stor risk att läroplansmål som värdegrunden försvinner om man inte är vaksam – även om de är överordnade kursplanerna. På Kråkbergsskolan står därför läroplanen i centrum. Det ger tyngd. Inom varje kunskapsområde formuleras därför också sociala mål.

– Vi börjar i det stora. Då blir det tydligt vad vi håller på med. Börjar du i kursplanerna så hinner du aldrig dit. Då blir det bara betyg och ämnen, säger Berit Renström.

Det ställer förstås stora krav på lärarna att hela tiden prata med eleverna om kursplanerna, målen, nivåerna och vad som är kvaliteter. När eleverna ser varandras arbeten förstår de hur man också kan tänka.

– Man kan kalla det formativ bedömning, men egentligen kallar jag det undervisning, säger Berit Renström.

Bedömningen blir också lättare, anser Maria Andersson och Berit Renström. Genom att fler lärare ser eleverna får man en gemensam bild av eleven. Det känns tryggt, för då minskar risken att man missar något. En elevs kunskaper i historia kan lika gärna bli synliga i bilden. En annan lärare kan upptäcka att en elev inte förstår matten och be matteläraren sätta sig med eleven.

För att samarbeta krävs naturligtvis tid. Två timmar varje måndag har arbetslagen planeringstid. I arbetslag C finns även lärare i textilslöjd och trä- och metallslöjd. På tisdagar »äger« arbetslaget dessutom bildläraren Berit Renström. Annars handlar det om att haffa varandra i flykten och röra sig i huset och besöka varandras lektioner.

Vad tycker du om att arbeta ämnesintegrerat?

Fanny Wirén:

– Det är roligt. Man lär sig mer och får större överblick om man får veta hur de klädde sig och vilken musik de lyssnade på. Det går också fortare att arbeta om alla ämnen gör samma sak.

Matilda Eriksson:

– Bra. Annars ser man inte samband. Jag tror att man ser lite mer hur det är i verkligheten och samhället. Vi läste till exempel om megasystemet i Norrbotten, om gruvindustrin, i kemi och SO.

– Jag ämnesintegrerade själv mellan svenska och engelska en gång. Jag redovisade en bok i svenskan, Patrik Sjöbergs Det du inte såg. Samtidigt skulle vi jobba med en person i engelskan. Då valde jag honom. Jag fick översätta delar och det var en annan uppgift, men det tog mindre tid.

Edvin Flygare:

– Det är en väldigt stor fördel. Hjärnan blir inte överansträngd på samma sätt. Om man läser fler olika grejer blir man lätt stressad. Det är bara så att du måste lära dig det, och det blir lättare att förstå när du får mer inblick.

Vilma Blom:

– Det är roligt. Framför allt får det en att vilja lära sig mer om olika ämnen. Bilden ger större inblick och man kan leva sig in mer, hur det såg ut och så. Musiken ger också väldigt mycket. I nästan varje kunskapsområde väver vi in bild och musik. Det gör att vi får större förståelse.

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com