Läs senare

Med sikte inställt på vardagsproblemet

Aktion. Att forska på den egna verksamheten betyder att vara nyfiken på de dilemman man möter i vardagen. Forskarna Maria Hjalmarsson och Åsa Söderström vid Karlstads universitet berättar om ett projekt där tre fritidshem har arbetat kring aktionslärande.

05 apr 2012

Illustration: Helena Davidsson Neppelberg

För att öka kvaliteten i kommunens fritidshem tog Karlstads kommun, Lärarförbundet och Regionalt utvecklingscentrum initiativ till ett projekt vars övergripande syfte var att arbeta med systematiskt kvalitetsarbete inom kommunens fritidshem. Målen var att personal, barn och föräldrar på fritidshemmen skulle uppleva en ökad kvalitet i den pedagogiska verksamheten, att fritidspedagogerna skulle få en större förståelse för betydelsen av aktionsforskning och att de skulle förstå forskningens betydelse för att utveckla sitt arbete. Arbetet skulle sträcka sig över ett år och varje pedagog skulle tilldelas tid som motsvarade sex arbetsdagar för att arbeta med projektet. Arbetslag från kommunens fritidshem fick ansöka om att få delta. Ansökan skulle innehålla en beskrivning av något inom den egna verksamheten som var i behov av att utvecklas/förbättras samt en garanti att skolans rektor skulle ta aktiv del i arbetet. Tre arbetslag valdes ut och två forskare och lärarutbildare vid Karlstads universitet fick i uppdrag att handleda arbetet.
Arbetet har lagts upp enligt en modell för aktionslärande. Begreppet aktionslärande är hämtat från Tom Tiller och kan beskrivas som pedagogers och skolledares sätt att forska på sin egen verksamhet. Det innebär att tillägna sig ett förhållningssätt, en nyfikenhet på de dilemman man möter i vardagen. Vad finns det att upptäcka som jag ännu inte förstår? Det är också ett planerat systematiskt förändringsarbete som utgår från och försöker hjälpa pedagoger och skolledare att både förtydliga och utmana den egna beprövade erfarenheten. Aktion i begreppet aktionslärande innebär att lärandet är kopplad till handling. Det förutsätter också ett lärande tillsammans med andra.

Varannan månad har hela gruppen träffats på universitetet för att utveckla deltagarnas kompetens i forskningsmetod och i resultat inom fritidspedagogisk forskning. Varannan månad har handledarna besökt fritidspedagogernas respektive arbetsplatser, vilket har gett möjlighet till handledning av mer specifika spörsmål.

Arbetet inleddes med att varje arbetslag fick göra en problemformulering för att ringa in något specifikt i den egna verksamheten de såg som bekymmersamt och i behov av att förbättras.

Nästa steg var att kartlägga nuläget genom att göra en systematisk undersökning. Vid en träff på universitetet presenterade handledarna olika sätt att gå till väga vid insamling av data. För fritidspedagogerna blev uppgiften att välja den datainsamlingsmetod som lämpade sig bäst i relation till deras problemformulering.

Utifrån kartläggningens resultat drog fritidspedagogerna slutsatser och försökte mejsla fram vilka kunskaper de kunde dra av resultatet. För samtliga arbetslag kom den här fasen i processen att innebära synvändor på den egna verksamheten. Det stod helt klart att det som fritidspedagogerna upplevde som problematiskt på fritidshemmet inte uppfattades på samma sätt av barnen.

Den efterföljande fasen bestod i att skapa åtgärder utifrån slutsatserna och lärdomarna från kartläggningen.

Därefter skulle fritidspedagogerna göra en andra kartläggning för att få en uppfattning av om och i så fall hur åtgärderna påverkat kvaliteten i verksamheten. Trots att varje arbetslag arbetade utifrån egna behov för förbättringar så resulterade samtliga arbeten i en gemensam förbättring och det var att barnens inflytande över verksamheten ökade. Genom att göra systematiska undersökningar av barnens syn på verksamheten och att därefter bygga åtgärderna på de synpunkter som barnen kommit med drogs barnen direkt in i förbättringsåtgärderna.

Fritidspedagogerna säger att de i vardagsarbetet alltid behöver vara beredda på akuta åtgärder, därför går de ofta direkt från något problematiskt till åtgärder. De upplevde därför först frustration över att processen tog tid då de tvingades att inte gå direkt från problem till åtgärder. De anser att kartläggningarna bidrog till att grunda förbättringar i den egna barn- och pedagoggruppen. Metoden har också hjälpt till att formulera bra frågor. Tidigare stannade ofta förändringsförslag i långa diskussioner, men fritidspedagogerna anser att modellen har skapat en struktur som hindrat dem från att stanna vid detta. Det kommer att bli lättare att ta tag i andra problem med hjälp av arbetsgången.

Fritidspedagogerna anser att projektet har givit dem större säkerhet och stärkt dem i yrkesrollen bland annat på grund av att de blivit bättre på att beskriva vad de gör och varför. De känner sig stolta över sina förbättringsarbeten. Ett arbetslag säger att de redan innan projektet var starka men att projektet har varit en krydda i arbetet.

Den tid som deltagarna har fått för att delta i projektet har för alla tre arbetslagen varit av stor vikt. Rektors engagemang och att han/hon varit informerad har också varit viktigt. Det har skapat en legitimitet gentemot kolleger.

Det finns alltid en risk att projekt bara bli bloss som slocknar i och med att projekttiden är slut. Samtliga deltagare är eniga om att det vore olyckligt då syftet ju varit att höja kvalitén i fritidshemmen och utvärderingen visat att samtliga tre arbetslag kan peka på flera konkreta handlingar som tyder på att detta uppnåtts. Aktionslärandeprocessen ses som en hjälp i att driva ett systematiskt kvalitetsarbete. Det finns behov av att sprida kunskap om aktionslärande till alla områden i skolan. Några av fritidspedagogerna i projektet är intresserade av att ta på sig en sådan uppgift.

Om vi sammanfattar deltagarnas värdering av projektet i relation till de tre mål som formulerats för projektet kan vi konstatera att deltagarna har fått en större förståelse för betydelsen av aktionslärande för att öka kvalitén i verksamheten. De uttrycker också en förståelse för vikten av forskning för att utveckla det pedagogiska arbetet både i betydelsen att ta hjälp av forskningsresultat och att i det egna utvecklingsarbetet inta ett forskande förhållningssätt. Vad gäller det första målet visar resultatet av utvärderingen att de deltagande fritidspedagogerna upplever en ökad kvalité i sitt pedagogiska arbete.


Illustration: Helena Davidsson NeppelbergDeltagarna anser att målet att stärka kvaliteten på fritidshemmen har uppnåtts eftersom:
  • verksamheten nu tydligare vilar på beprövad erfarenhet,
  • barnen har blivit mer involverade på grund av att samtliga kartläggningar byggt på att göra elevernas röster hörda och genom att arbetslagens förbättringsarbeten har lett till att öka elevernas inflytande både över den egna tiden på fritidshemmet och över utvecklingen av verksamheten,
  • det på ett av fritidshemmen har skapats mer vuxentid för enskilda barn,
  • samarbetet i arbetslaget har fått struktur vilket lett till större effektivitet,
  • fritidspedagogerna i ett av arbetslagen säger att de genom arbetet fått bevis för att struktur är viktigt både för de vuxna och för barnen,
  • arbetet har gjort det tydligare vad barnen lär sig i fritidshemsverksamheten.

Läs mer:

Aktionslärande
Tiller, Tom
Studentlitteratur, 1999.

Så här gjorde vi!

Erfarenheter från tre arbetslag som deltog i projektet om aktionslärande.

 

1. Med fokus på mellanmålet

Helena Mörk och Susann Karlsson
Karlavagnens fritidshem, Kronoparken

Syfte: Mycket tid kring mellanmålet gick åt till förberedelser och efterarbete. Dessutom var det inte trivsamt när cirka trettio barn åt i samma rum. Vi ville förändra situationen så att den blev en tydligare del av den pedagogiska verksamheten och en källa till delaktighet både för barnen och för oss.

Kartläggning: Genom att intervjua tolv av de barn som oftast åt mellanmål på fritids tog vi reda på hur de upplevde situationen.

Intervjuerna som gjordes både enskilt och i grupp visade att barnen tyckte olika. Några ville att vi skulle dela upp oss i två grupper och äta i olika rum, några ville ha bestämda platser och andra tyckte det viktigaste var att hålla ljudvolymen nere.

Åtgärder:

  • Vi delade upp barnen i två grupper för att kunna äta mellanmålet i två rum,
  • Vi gjorde ett mellanmålsschema för oss pedagoger där det tydligt framgick vem som ansvarade för förberedelser och för efterarbete,
  • Vi införde dukvärdar. Ett barn per dag fick ansvar för att samarbeta med oss i detta arbete.

Kartläggning två: Vi tog reda vad barnen tyckte om de vidtagna åtgärderna. Alla barn fick en enkät att besvara och hälften av dem svarade.

Svaren visade att barnen tyckte det var positivt både att vara fördelade i grupper under mellanmålet och att vara dukvärdar.

Slutsats: Åtgärderna har lett till en både lugnare och mindre högljudd situation. Intervjuer och enkäter har lärt oss att barnen, till skillnad från oss pedagoger, inte såg mellanmålet som något tidsödande. Genom aktionsforskningsprocessen har vi själva gått från att se mellanmålet som ”utfodring” till att se det pedagogiska värdet i att under trivsamma former äta tillsammans och samtala med varandra.

 

2. Med fokus på aktivitet

Inga-Lill Svedjebro och Inger Olsson
Fritidshemmet Långa Farbrorn, Södra Råtorps skola

Syfte: Vår uppfattning var att barnen på vårt fritidshem valde aktiviteter efter kamrater. Vi såg det som begränsande för deras möjlighet till utveckling. Vi ville bidra till att göra barnens val av aktiviteter och kompisar ”friare”. Vi ville ta reda på hur intresserade barnen var av att ta del av organiserade aktiviteter under fritidshemstiden.

Kartläggning: Vi ville ta reda på vad barnen gör när de inte är styrda av oss pedagoger. Eftersom vi uppfattat att barnen på vårt fritids är uppdelade i mindre grupperingar som ”lekgruppen”, ”sportgruppen” och ”pysselgruppen” valde vi att intervjua fyra barn från respektive grupp. Vi frågade vilket eller vilka rum de tyckte mest om att vistas i, vad de brukade göra där och med vem. Som en hjälp för barnen hade vi fotograferat de rum som är möjliga att vistas i under fritidshemstiden och dessa foton visades för barnen vid intervjuerna.

Åtgärder: Intervjuerna visade att våra antaganden att kamrater styrde valet av aktiviteter inte stämde. Vår tolkning blev istället att det var aktiviteterna som var viktiga.

  • Vi planerade och organiserade därför tillsammans med våra kollegor en rad aktiviteter. Barnen har erbjudits att delta i en organiserad aktivitet per veckodag, till exempel löpning, promenad, stationssystem med skapande verksamhet och skogsutflykt. Varje eftermiddag, en stund innan skoldagens slut gick vi in i klassrummet och berättade om dagens aktivitet.
  • Vi skapade ett bokningssystem för datorn för att ge fler barn tillträde till den,
  • Vi utvecklade våra leklådor, eftersom kartläggningen visade att de var uppskattade av barnen,
  • Vi utvecklade informationen till föräldrar dels genom en whiteboard i tamburen, dels genom att vara aktiva i en blogg.

Kartläggning två: Vi tog reda på vad barnen tyckte om de aktiviteter vi planerat och genomfört, genom ännu en omgång av enskilda intervjuer. I intervjuerna fick barnen också ge förslag på aktiviteter att organisera framöver. Sammanlagt intervjuades 25 barn mellan sex och nio år. Kartläggningen visade att majoriteten av barnen hade varit med på våra aktiviteter, mest när de redan hade ett intresse för den erbjudna aktiviteten. Vi fick också veta att leklådorna främst används av förskoleklassbarnen.

Slutsats: Vi måste utveckla leklådorna så att de tilltalar även de äldre barnen på fritids. Vi bör introducera leklådorna för att på så sätt inspirera barnen att använda dem. Många förslag på aktiviteter som barnen kom med var fullt genomförbara. Vi kommer att gå vidare med att på detta sätt arbeta för att barnen blir delaktiga i och får inflytande över planeringen av fritidshemsaktiviteter.

 

3. Med fokus på stress

Birgitta Linder, Eva Ekeberg och Ulrika Gustavsson
Skogsbackens fritidshem, Skogsbackeskolan, Rud

Syfte: Vi pedagoger upplevde att barnen på vårt fritidshem var svåra att få kontakt med, de åt ganska lite vid mellanmålet och de hade svårt att komma till ro med någon aktivitet på eftermiddagarna. Därför ställde vi oss frågan: Hur kan vi göra för att få mindre stressade barn och en lugnare miljö på fritids?

Kartläggning: Vi valde att försöka ta reda på när stressen är som störst, vilka barn det gäller, hur barnen upplever oss vuxna och vad som sker i övergången mellan olika moment och aktiviteter. Vi gjorde enskilda intervjuer med de barn som skulle vara kvar på fritids kommande termin, 25 barn mellan sex och åtta år intervjuades. Barnen fick svara på frågorna med hjälp av Smileys och genom egna kommentarer.

Vid ett par tillfällen observerade en av våra lärare situationen inne i matsalen. Observationerna omfattade hur ofta barn reste sig för att hämta mat, gick runt planlöst, fick en tillsägelse av en vuxen, en vuxen reste sig och hur ofta ett barn skrek till.

Åtgärd: Barnens svar visade att de i stort upplevde miljön som positiv. De eventuella problem som uppstod skedde på vägen till och från matsalen. Inget av våra antaganden om barnens upplevda obehag vid förflyttningar respektive den höga ljudnivån bekräftades. Utifrån dessa slutsatser införde vi istället ett fritidsråd där vi en gång per veckan tar upp aktuella frågor.

  • Vi bestämde i samråd att barnen själva ska få välja platser vid mellanmålet,
  • Vi formulerade trivselregler tillsammans med barnen,
  • Vi pedagoger framförde ett rollspel där vi synliggjorde olika situationer som kan uppstå under mellanmålet.

Kartläggning två och slutsats: Med hjälp av observationer dels av när barnen förflyttar sig till och från matsalen, dels av själva mellanmålssituationen har vi kunnat se att miljön har blivit trivsammare, inte enbart vid mellanmålet utan i fritidshemsvardagen som sådan.

ur Lärarförbundets Magasin