Läs senare

Mobiler, klassrum och enkla svar

av Christina Olin-Scheller
28 feb 2018
28 feb 2018

Debatten om mobiler i klassrummet återkommer ständigt och bland förbudsivrarna är tonläget ofta högt med påfallande få nyanser. I diskussionen är debattörerna många gånger också okunniga om eller helt enkelt ointresserade av vad eleverna faktiskt använder sina mobiler till. I brist på kunskap – och kanske också intresse – är förbudsivrarnas utgångspunkt att mobilerna bara stör. De ses sällan som en resurs för det som pågår i klassrummet – varken till lärandet, till de sociala relationer som skapas i skolan eller till det ständigt pågående identitetsskapandet.

Den studie som jag och Marie Tanner gjort, Uppkopplade klassrum, visar något annat. Där ser vi att mobilerna används för skol-, undervisningsrelaterade och sociala ändamål och att dessa processer pågår samtidigt och kan vara tätt sammankopplade. Vi ser också att mobilen främst kommer fram i undervisningens mellanrum, det vill säga när intensiteten minskar. Det kan exempelvis vara när eleven känner sig klar med en uppgift, har fastnat och behöver hjälp eller vid byte av aktiviteter. Annorlunda uttryckt, när elevernas uppmärksamhet minskar, vänder de sig till andra tillgängliga resurser – ibland mobilen, men också exempelvis kompisar eller datorn. Dock, kanske något förvånande, relativt sällan till läraren!

Om Christina

Namn: Christina Olin-Scheller.

Titel: Professor i pedagogiskt arbete.

Plats: Karlstads universitet.

Åsikt: Förenkla inte mobildiskussionen.

Vi ser också att mobilen i det uppkopplade klassrummet finns i större sammanhang, där digitaliseringen i sig medför stora utmaningar för undervisningen och för lärarrollen. En utmaning är svårigheten för läraren att skapa överblick över elevernas aktiviteter på datorerna och i telefonerna. Möjligheten att följa och stötta elevernas individuella lärandeprocesser blir därmed mindre och de digitala verktygen förflyttar alltså elevernas arbete i klassrummet till att hamna ”under lärarens radar”.

Digitaliteten, och inte minst den stora utbredningen av lärplattformar, medför att nuet och platsen inte har samma betydelse som tidigare, eftersom eleverna kan utföra sina arbetsuppgifter var som helst och när som helst. Klassrummet riskerar därför att bli en plats där lärare och elever organiserar skolarbetet. I förlängningen kan detta innebära en ökad individualisering av undervisningen och att vi går miste om klassrummet som en kollektiv lärmiljö.

Mobilernas vara eller inte vara i klassrummet är alltså en komplex fråga, tätt sammankopplad med frågor om skolans digitalisering där enkla lösningar inte fungerar. Jag skulle önska att alla debat-törer och beslutsfattare, inte minst de som ivrar på förbud för mobiler, undviker genvägar och enkla och populistiska svar.

Eller som Henry Louis Mencken sa i ett klassiskt citat: ”För varje komplext problem finns det ett enkelt svar och det är fel.”

ur Lärarförbundets Magasin